“Läsa, skriva och samtala mot ett skriftspråkligt medborgarskap” är titeln på föreläsningen som Karin Jönsson, universitetslektor i svenska med didaktisk inriktning vid Malmö universitet, höll för oss Språk-läs- och skrivutvecklare på Center för skolutveckling.  Utgångspunkten för föreläsningen var dels utifrån Karins forskningsfält tidig läs- och skrivundervisning, men även utifrån ett Critical Literacy perspektiv på undervisningen och digitala verktyg i undervisningen. Det här var den tredje föreläsningen ut i en serie av fyra forskningsbaserade föreläsningar som anordnats för oss SLS-utvecklare under hösten 2018.

Det är ingen konst att lära barn att läsa men det är konst att lära dem att bli läsare och skrivare

Med denna kraftfulla inledning väcker Karin vårt intresse och sätter tonen för dagens föreläsning. Karin lyfter att innehållsfrågan borde stå i fokus som det mest centrala vid planeringen av vår undervisning. Formfrågan är betydelsefull och oerhörd viktigt, men frågan är om den bör komma först? Vi borde istället alltid börja med vad vi ska skriva och läsa om och vad vi ska ha läsandet och skrivandet till. Läsandet och skrivandet bör ske i ett sammanhang, i en meningsfull kontext där olika färdigheter tränas i funktionella sammanhang istället för en isolerad färdighetsträning.

Verkligheten som uppdragsgivare. Karin ser helst en undervisning som inte är strikt uppdelad i ämnen eller inriktad på isolerad färdighetsträning. Hon förespråkar en undervisning som utgår från och knyter an till elevernas erfarenheter, knyter an till deras insikter och förståelse, bygger broar, öppnar dörrar, skapar nya intressen och erfarenheter, det vill säga en en funktionaliserad undervisning som utgår från värdegrunden.

Rådet vi får är att utgå från kapitel 1-2 som handlar om värdegrunden och anpassa efter våra egna elever. Utgå från det är som är viktigt för just dina elever. Gå i efterhand tillbaka till det centrala innehållet och se vad du fick med, istället för att börja med att planera efter det centrala innehållet först. Utmärkande för ett tematiskt och ämnesintegrerat arbete i skolan är att läraren strävar efter att skapa helheter och sammanhang. Världen är inte uppdelad i ämnen och vi ska lära barn/elever att läsa världen. Ämnesövergripande samarbete är en väg att gå för att få ihop världen utifrån samma perspektiv. Karin får frågan om undervisningen blir bättre och hon svarar: Jag inbillar mig att barnen får ihop och förstår världen bättre; att kunna tolka och förstå det som sker ute i världen.

Karin lyfter som tidigare sagt fram en funktionell syn på läsandet och skrivandet; närmare bestämt ett meningsskapande utifrån de texter våra barn och elever möter.  Elevernas läsande och skrivande bygger på att de får möjlighet att undersöka en mångfald av texter utifrån fokus på makt, genus, etnicitet och rättvisa. Meningen är att eleverna själva ska få syn på hur deras förståelse och erfarenheter är grunden för deras egna analyser och tolkningar av vad de läser.

Literacy är något man gör

Karin resonerar kring begreppet literacy, som är relativt svårt att översätta eftersom det också står i ständig förändring.  För egen del väljer hon att använda det engelska ordet som hon själv uttrycker det “eftersom begreppet växer i mitt huvud”. Det rör sig om flera aspekter av läsande och skrivande och innefattar en bredare och mer utvecklad syn på förmågan att läsa och skriva och om läs- och skrivutveckling.  Definitionen påverkar undervisningen. För att täcka hela förmågan som det innebär att kunna använda, göra och arbeta med skrift skulle det egentligen behöva kallas literacyliteracy. Karin avslöjar att hon brukar roa sig med att leta efter bra definitioner av literacy och visar oss två av sina egna favoriter:

Att vara literacykunnig innebär att varje dag vara en deltagare i ett skriftspråkligt samhälle bestående av ett stort antal platser och händelser som innehåller skrift på papper, visuella, digitala och analoga medier (Karin Jönssons översättning / Luke & Freebody 2003, s.53)

Literacy är framför allt något människor gör; det är en handling som äger rum i en rymd mellan tanke och text. Literacy är inte något som finns i människors huvuden som en uppsättning färdigheter man ska lära sig, och inte något som finns på papper fångat i en text som ska analyseras. Som all annan mänsklig aktivitet är literacy till sitt väsen socialt och äger rum i samspelet människor emellan (Barton & Hamilton 1998; citerat efter Vasquez & Vander Zanden 2006:125)

Enligt det relativt nya sättet att se på Literacy så växer barnet in i skriftspråket genom att göra, till skillnad från tidigare syntetisk eller analytisk modell. Forskaren Brian Street bidrar med en ideologisk literacymodell (läs här sammanfattningen om Ideological model of literacy) som beskriver hur barn växer in i skriftspråket genom att göra. Skriftspråket synliggörs enligt denna föreställning redan från tidig ålder på olika sätt för barnet och på så sätt bygger barnet upp en växande kunskap om läsande och skrivande tillsammans med andra människor, vuxna och barn. Lärandet sker inte på en bestämd plats utan kan ske hemma, i parken, på förskolan etc.  Literacy ses även som en social handling. Samtal och skrivande kring texter utgör en viktig del i att bygga förståelse. Samtal fungerar som en brygga in de skriftspråkliga världarna och ger eleverna möjlighet att röra sig mellan olika texter och på så vis vidgas och fördjupas deras läsning och förståelse.

Karin hänvisar också till de australiensiska forskarna Allan Luke och Peter Freebodys modell (Four resources model 1999) för att beskriva en undervisning som utvecklar literacyförmågan. För att få möjlighet att utveckla sina literacyförmågor i skolan behöver alla elever befinna sig i en miljö som parallellt arbetar med följande fyra olika resurser:

  • att göra språkliga upptäckter (kodknäckande)
  • skapa meningsfulla texter
  • skapa mening i texter
  • att undersöka texter kritiskt

Att lära sig läsa världen. I skolans uppdrag ingår att eleverna får möjlighet att utveckla och använda sig av ett kritiskt tänkande för att självständigt formulera ståndpunkter grundade på kunskaper och etiska överväganden. Ett critical literacy perspektiv eller ett kritiskt språk- och kunskapsperspektiv på undervisningen innebär ett undersökande och analytiskt förhållningssätt. Det kritiska textarbetet handlar om sättet på vilket undervisningen läggs upp utifrån detta perspektiv. Källkritik och kritiskt tänkande är beroende av varandra, men inte samma sak. Det kritiska tänkandet är något som ska vara igång hela tiden och innefattar så mycket mer än bara källkritik. Kritiskt textarbete kan bidra till att våra elever ges möjlighet att förstå sig själva och den värld de lever i och att de ska utveckla skriftspråklighet och att de ska få en röst i världen för att kunna påverka och förändra. Texter sett utifrån detta perspektiv är vidare och inkluderar allt från skrivna texter till  bilder, filmer och olika slags webbaserade digitala texter. Textarbete innebär ett språkligt arbete även det i en vidare bemärkelse av skrivande som skapande, samtalande, ritande, instruerande och berättande.

Våra elever möter idag en mängd olika texter i olika medier och alla med olika syften och alla dessa texter representerar olika sätt att se på världen; de är aldrig neutrala.  Det blir därför viktigt att ställa texter emot varandra, att fundera över våra val av texter i undervisningen, både ur aspekten vad elever kan göra med texter och vad texterna kan göra med dem. Genom våra medvetna textval och kritiskt textarbete bidrar vi till att elever förstår sig själva och den värld de lever i och att de ska få en röst i världen för att kunna påverka och förändra.

Den sydafrikanska forskaren Hilary Janks har en förändringsmodell för kritiskt textarbete eller “doing critical literacy” som det kallas på engelska. Denna artikel ger en sammanfattande bakgrund till hur critical literacy utvecklades och hur den kan appliceras. Skolan behöver förhålla sig till den förändring som sker av hur barn skriver och kommunicerar med hjälp av dagens teknik. Framförallt hur de skriver om världen.  På engelska brukar de olika delarna i ett kritiskt textarbete kallas för: Design/construct/make a text – Deconstruct/unmake – Reconstruct/redesign/remake.
På svenska brukar de kallas: skapa, återskapa och omskapa.

Utmärkande för Critical Literacy är att:

  • Texter aldrig är neutrala utan positionerar utifrån makt, kön, etnicitet osv.
  • Alla texter är skapade och kan omskapas
  • Agera för att förändra normer och maktstrukturer

Hilary Janks kritiska frågor att ställa vid kritiskt textarbete:

  • Vems röst talar i texten?
  • Vems röst är viktigast i texten?
  • Vem är den viktigaste personen?
  • Vem bestämmer vad de andra personerna ska göra eller tycka?
  • Hur vet du det – ledtrådar i texten?
  • Vem får inte göra sin röst hörd?
  • Får någon person inte tala om vad han eller hon tycker?
  • Hur vet du det?  Ledtrådar i texten ?

Karin avrundar sin föreläsning med en förhoppning om att hon satt lite griller i huvudet på oss och gett oss en del att fundera över och avslutar med ett citat  (Vasquez utgår från Comber & Kamler 1997) för oss alla att tänka på…

…vad elever lär sig läsa och skriva om, vad de gör med det skrivna och det lästa och vad skrivningen och läsningen gör med dem och deras värld

Att fundera över:

  • Hur medvetet gör vi våra val av texter?
  • Vad gör det med våra elever om de inte får känna igen sig och vad gör det om de får känna igen sig i de texter de möter i undervisningen?
  • Hur möjliggör vi för våra elever att utveckla ett kritiskt undersökande förhållningssätt och att känna sig som en del av samhället med en röst att påverka?

För vidare läsning rekommenderas:

Lärportalen och modulen om kritiskt textarbete som finns för såväl åk f-6 och åk 7-9