Högläsning, det bästa som finns!

Högläsningen är dagens viktigaste undervisningstillfälle! Det är också skoldagens bästa stund, i alla fall enligt mig. Därför sker den undervisningen först på dagen, varje dag, utan undantag. Vi samlas på mattan på våra bestämda platser. Alla sitter bredvid sin pratkompis (vissa elever har två pratkompisar, till exempel de helt nyanlända). Genom att förbereda vad jag ska läsa vet jag också vad jag vill att eleverna ska få med sig och vad de ska diskutera.

Varför ska vi läsa högt för våra elever? Jag tänkte försöka mig på en lista (inte i prioriteringsordning av något slag):

• För att väcka elevernas egen läslust! Genom min högläsning inspirerar jag andra att upptäcka böckernas underbara värld. Jag modellerar hur en läsare gör både tekniskt och tankemässigt. Att högläsa böcker jag som lärare själv tycker om eller berörs av underlättar.
• Genom högläsningen utvecklar eleverna empati. De känner med karaktärerna. De diskuterar, får syn på andras tankar och utvecklar en större förståelse för andra människor och öden.
• De utvecklar nya faktakunskaper. Genom läsningen och diskussionerna kan vi lära oss om egentligen allt mellan himmel och jord.
• Genom högläsningen får eleverna ta del av olika bokgenrer de kanske inte hade valt på egen hand.
• Högläsningen är en väg in till de svåra samtalen som vi måste ha om till exempel: liv och död, gott och ont. Läsningen kan bli till en tröst för de som behöver. Någon kan upptäcka att hen inte är ensam om något jobbigt.
• Högläsningen är också en väg in till de gemensamma skratten och klassens gemensamma upplevelser.
• I parsamtalen och de gemensamma diskussionerna utvecklas elevernas samtalsteknik.
• Eleverna tränar på att lyssna aktivt.
• De tränar på att tänka och att berätta om sitt tänkande.
• Författarna blir till förebilder/modeller i elevernas eget skrivande.
• Ordförrådet växer!
• Läraren modellerar lässtrategier som eleverna sedan använder vid sin egen läsning.
• Grammatiska strukturer och mönster växer fram.

Jag skulle kunna göra listan längre men väljer att stoppa där för att få plats att skriva om lite mer. Vanliga frågor som vi lärare ställer oss när vi ska högläsa är: Vilken bok ska jag välja? och Vilken stöttning behöver eleverna? och Vad ska jag rent konkret göra med boken jag valt (när ska jag stanna upp, vilka frågor ska jag ställa, vilka minilektioner kan jag använda boken till med mera)? Jag tänkte försöka ge lite råd kring varje fråga men självklart finns det inga rätta svar. Vi måste pröva oss fram, våga göra misstag, samtala med varandra och utveckla vår undervisning kring högläsning. Jag tror inte på färdiga mallar eftersom vi alla är olika och våra elever likaså.

Vilken bok ska jag välja? Tänk om det fanns ett enkelt svar. Som jag skrev förut så tycker jag att det är roligare om jag själv känner något för den bok jag ska högläsa. Med rätt stöttning går det att läsa svåra böcker för unga elever och få ut mycket av “lätta” böcker för äldre elever. Mitt stående tips är att högläsa 

bilderböcker, särskilt om du som lärare vill utveckla din förmåga att högläsa. Det är lättare att få grepp om en bilderbok och bara i bilderna brukar det finnas mycket att diskutera. Efter att ha läst flera kapitelböcker i rad ska jag just ge mig i kast med att förbereda högläsningen av denna bilderbokshög. Det riktigt kliar i fingrarna!

Vilken stöttning behöver eleverna? Det ser så klart olika ut. Mina flerspråkiga elever behöver självklart en hel del stöd vad gäller ordförståelse men min erfarenhet ifrån andra skolor säger mig att vi inte kan anta att svensktalande elever inte behöver det alls. Det blir också en avvägning av hur många ord jag ska förklara i förväg, stanna upp och tydliggöra och så vidare. Jag kan inte hacka sönder texten för mycket men samtidigt inte heller för lite. Mina elever är nu efter tre år väldigt duktiga på att stoppa mig och fråga när de inte förstår. Ibland får någon översätta till ett annat språk och jag har varit väldigt tydlig med att det är smart att märka när förståelsen brister.

Tidslinje, Mio min Mio.

Före läsningen är det bra att tänka ut hur boken ska introduceras. Kanske gör vi en bildpromenad och samtalar kring vissa bilder jag tycker ger en bra förförståelse? Jag kanske berättar om varför jag vill läsa just den här boken  för eleverna?  När jag läst svårare böcker (till exempel Astrid Lindgren) har jag ibland nästan berättat hela boken innan jag börjat läsa. Det har inte förstört, tvärtom. Att göra tidslinjer med bilder och sammanfattningar är också ett bra stöd.

Ibland gör vi gemensamma berättelsekartor under läsningens gång. Vi har också gjort karaktärslistor där vi efter hand fyllt i fakta om bokens karaktärer, vilket både ger stöttning och fördjupar tänkandet. Att som lärare i förväg fundera över delar i boken som kan bli krångliga och stanna upp där, är också stöttning, likaså att tänka ut var i texten eleverna behöver tid till att samtala med varandra för att reda ut oklarheter, tänka djupare och så vidare.

Här har vi lekt med repliker ur elevernas böcker efter att först gjort detsamma ur vår högläsningsbok.

Att leka med meningar ur högläsningsböcker är kanske också en form av stöttning? Ibland väljer jag ut en mening jag tycker om i kapitlet/boken vi ska läsa och skriver upp på tavlan. Den kan vara vacker, ful, konstig, svår eller beröra på något annat sätt. Eleverna har lärt sig att fundera kring meningen innan jag börjar läsa och tycker att det är kul att utveckla sina tankar om den.

Vad ska jag rent konkret göra med boken jag valt (när ska jag stanna upp, vilka frågor ska jag ställa, vilka minilektioner kan jag använda boken till med mera)? Eftersom detta är min blogg kan jag skriva att jag personligen har svårt för färdiga lärarhandledningar och frågebatterier till böcker som ska användas i undervisningen (vilket jag också nämnde tidigare). Jag förstår att lärare efterfrågar detta men ser en risk i att undervisningen inte blir lika levande och anpassad efter elevgruppen. Det finns också en risk att tappa fokus och med färdiga frågor kanske träna lösryckt på till exempel olika strategier utan att fundera på om det verkligen behövs och varför? Kanske kan man ha färdiga frågor och lärarhandledningar som inspiration men inte som mall? Det är ju till exempel sällan man som läsare endast använder en lässtrategi isolerat i en bok. De samspelar hela tiden.

Jag brukar tänka att mitt huvudsyfte med de frågor jag ställer, de tankar jag tänker högt och så vidare alltid är att föra eleverna djupare in i boken. Sedan gäller det att vara lyhörd och att spana på sig själv och på sina elever som läsare. Vad tror jag kan bli svårt? Vad märker jag att eleverna kämpar med när de läser på egen hand? Finns det något i min högläsningsbok som jag vill uppmärksamma eleverna på så att de kan använda det som modell när de skriver? Ibland kan jag ha som syfte att  få eleverna att tänka djupare kring bokens tema/ ämne. Ett bra tips är att studera karaktärer. Karaktärer är ofta mångbottnade och komplexa. Det kan i sin tur ge upphov till många spännande diskussioner. Ta Pippi som exempel, det är verkligen en karaktär att diskutera.

Så för att avsluta och försöka sammanfatta detta inlägg med ett par meningar: Högläsningen är viktig på så många olika sätt. Den förtjänar mycket omsorg och planering samt en egen prioriterad tid på dagordningen. Det finns många sätt att stötta eleverna så de förstår och alla elever utvecklas av stöttning. Att som lärare planera och förbereda högläsningen tar tid, vi måste försöka, pröva oss fram, våga misslyckas, lära oss, känna av elevgruppen och på så sätt utveckla undervisningen framåt. När vi lyckas, när vi märker att eleverna älskar böcker, att de lyssnar aktivt och diskuterar kring läsning är vi direkt i vårt eget lärarparadis!

Tack för att du läste! Anna

Påbörjad berättelsekarta Bröderna Lejonhjärta.

Stöd för att hålla reda på handlingen i Edward Tulane.