Nu har den kommit, den där tiden på terminen när orken nästan är slut. Den där tiden när allt ska slutföras, städas, utvärderas, reflekteras över och både kropp och själ längtar efter lite ledigt. Ändå känner jag alltid en liten längtan inombords efter nästa termin. En liten längtan efter att ta tag i undervisningen på nytt, planera lektioner, ämnesområden och få uppleva den där härliga känslan av att allt är möjligt.
Till hösten har vi förändringar i kursplanerna att ta hänsyn till. Du hittar dem här: https://www.skolverket.se/polopoly_fs/1.260517!/LaroplanGrundskolaForskoleklassFritidshem.pdf
Förändringarna/tilläggen är markerade med streck i vänsterkanten. Vid en snabb genomläsning tycker jag att det, förutom den digitala kompetensen, är tydligt hur viktigt det är att vi i skolan arbetar med och utbildar eleverna i källkritik. Vem är författaren? Vad är författarens budskap? Vad vet jag redan? Vad kan jag lära mig? Hur vet jag att det jag läser stämmer? Hur kan jag påverka med ord? är frågor som blir centrala. Att undervisa om olika texttyper känns också mer angeläget och om vett och etikett på nätet. Spännande, viktigt och kul tycker jag.
När jag tänker tillbaka på läsåret som vi är på väg att lämna är det mycket jag känner glädje och stolthet över. Tänk att vi på Landamäreskolan funnit oss tillrätta i helt nya lokaler, hittat olika sätt att arbeta i inte helt traditionella rum och lyckats utveckla det kollegiala lärandet på skolan kring TCRWP! Inom min egen undervisning är jag extra glad över att jag har börjat med sokratiska samtal. Än så länge är det bara små stapplande steg men det har varit fantastiskt roligt och utvecklande. Detsamma känner eleverna för nästan varje dag är det någon som besviket suckar, när de läst på tavlan att sokratiska samtal inte står på dagordningen, och frågar när det är dags igen. I min gamla blogg har jag skrivit mer om sokratiska samtal här:
/https://sprakskatten.se/releaseparty-eftertanksam-dialog-och-bedomningsstod/
och här: https://sprakskatten.se/sokratiska-samtal/
Något annat som jag är lycklig över är att mina elever har utvecklat sin förmåga att ta till sig högläsning på en ganska hög nivå. Nu är vi i slutet av Bröderna Lejonhjärta och varje dag imponeras jag av hur bra eleverna har blivit på att lyssna och reflektera. Att även nyanlända elever hänger med i handlingen och kan återberätta vad som hänt är inget annat än fantastiskt. Med Bröderna Lejonhjärta har vi tagit hjälp av en berättelsekarta för att hålla koll på handlingen:
Denna slags karta har jag använt mycket genom åren på olika sätt. Den finns i Britta Stenssons bok: Mellan raderna (Daidalos förlag). Att använda den när man läser en bilderbok och fylla i under läsningens gång är ett enkelt sätt att uppmärksamma en berättelsestruktur. Kartan är också smart att använda som en planering vid skrivande, gemensamt och eget.
När vi hade läst ett tag i Bröderna Lejonhjärta kom eleverna på att Mio och Skorpan är ganska lika som karaktärer. Då gjorde vi ett venndiagram för att jämföra och upptäckte tydligt alla likheter. (Att båda skulle vara prinsar diskuterade vi länge och eleven i fråga var väldigt bestämd över att Lejonhjärta är ett kungligt namn, därför kom det med 😉 )
Vi har också, som vanligt, satt upp ett bildstöd över handlingen i klassrummet, något som kanske numera mest fungerar som en tradition och inte så mycket som stöd.
Nu i slutet av terminen har skolans skrivserie varit poesi och trots att tiden varit alltför knapp har vi hunnit med en del roliga lektioner kring detta. Eleverna har bland annat skrivit rimdikter, femradingar, akrostikon, liknelsedikter och känslodikter. Genom att använda TCRWP:s tankesätt och struktur kan något så svårt som poesi bli till något som alla kan lyckas med. Vi har samlat ord tillsammans, gjort stödkartor, stödmallar och modellerat för eleverna och jag tycker verkligen att resultatet blivit kanonbra. På skolavslutningen på onsdag sitter alla klassers publicerade dikter uppe i bamba- och biblioteksfönstren för allmän beskådan.
Jag vill önska dig som läser min blogg en riktigt skön sommar. Kanske blir det något inlägg över sommaren om inspirationsnivån är hög, annars ses vi i höst!
