Jag förberedde barnen noga före läsningen genom att berätta ganska mycket om vad som skulle hända (det förstör i mitt tycke inte, utan ger förförståelse). Vi tittade också på en liten film som jag hittade på Youtube för att ge ännu mer förståelse för boken.
Inför varje kapitel valde jag ut några svåra ord som jag förklarade i förväg och skrev upp på tavlan. Då boken innehåller mycket okända ord och miljöer blev det en avvägning av hur mycket jag skulle stanna upp och förklara. En del ord måste lämnas för att förstås av sammanhanget.
De första kapitlen i boken var svårast. Då befinner sig Edward i huset på Egypt street i överklassmiljö och dessutom i ett annat århundrade. Ett tag funderade jag på att ge upp och att sluta läsa boken då det märktes att eleverna inte riktigt var engagerade. Som tur är förändras snabbt handlingen i boken när Edward faller överbord från ett stort fartyg. På havets botten upplever han sin första riktiga känsla, rädsla. Efter detta blev eleverna helt engagerade i historien.
Det finns hur mycket som helst att arbeta med och diskutera kring Edwards äventyr och upplevelser. Från början har han inga känslor (förutom en viss egenbeundran) men under resans gång utvecklas hans känsloregister och han får uppleva både kärlek och bottenlös sorg. Edward hamnar hos olika personer och i olika miljöer. För att hålla reda på detta gjorde vi en lista i klassrummet:
Jag kopierade också alla fantastiska bilder ur boken och satte upp på väggen i klassrummet. De hade vi som stöd när vi återberättade handlingen inför varje högläsningstillfälle och de blev också källa till många diskussioner. Varför har illustratören (Bagram Ibatoulline) valt vissa färger? Hur kan man måla så vackert? Är det verkligen målningar och inte kort? Hur kan man visa känslor genom bilder? Ett förslag att arbeta vidare med bilderna är att googla Ibatoullines namn och titta på alla fantastiska målningar och inspireras. Ett annat förslag är att varje elev ritar sin favorithändelse ur boken. Sedan kan man tillsammans i klassen sortera dem i tidsordning.
Den största diskussionen och undringen som eleverna hade under hela bokens gång var om framsidans bild. På den bilden ser man Edward gå mot en dörr i ett hus där det lyser hemtrevligt genom fönstren. Alla var så nyfikna på var i handlingen den bilden skulle passa in. Edward är nämligen orörlig på egen hand. Han kan inte ens blunda….När vi äntligen kom fram till kapitlet där Edwards huvud blir krossat och jag som vuxen läsare mellan raderna tänker att han dör och kommer till en annan verklighet, där han kan gå och åter får träffa de han älskar, blev det full aktivitet i klassen! Eleverna imponerade verkligen på mig med sina tankar och visst finns det inget bättre än att höra det där nästan ljudlösa suset som sprider sig mellan barnen när de kommer på något stort under läsningens gång. Tillsammans är vi mycket kompetenta läsare som hjälper varandra att på djupet tänka bortanför raderna.
Boken bjuder in till hur mycket arbete som helst till exempel karaktärsstudier och olika teman att diskutera: gott- ont, fattiga- rika, liv-död med mera, med mera. Det gäller nästan att begränsa sig om man vill hinna med något mer i klassrummet.
Vi hade också under läsperioden ett sokratiskt samtal kring två bilder ur boken. På den ena bilden är Edward uppspikad som fågelskrämma och på den andra är han fastbunden som marionettdocka. Utgångsfrågan till samtalet var: Om du var tvungen att välja, vilken situation hade du valt att befinna dig i? Efter detta hade vi (språkutvecklarna på Västra Hisingen) konstruerat flera värderings- och fördjupningsfrågor för barnen att diskutera. Även under detta samtal imponerade eleverna mig med sina funderingar.
Jag kan varmt rekommendera att högläsa Edward Tulanes fantastiska resa och att arbeta med boken för att utveckla elevernas läsförståelse. Som ett redskap in i den estetiska läsprocessen (Rosenblatt) där läsaren lever med karaktärerna, känner med dem och får uppleva berättelsernas erfarenhet och värld, är den kanske en av de bättre böcker du som lärare kan välja.
Tack för att du läste!
