Läsning idag är annorlunda, ställer olika och andra krav. Vi är omgivna av ett större utbud. Det som står på spel är inte frågan huruvida vi läser eller inte. Vi läser sannolikt mycket mer men finns det risk för att djupläsningen kommer vara ett nästintill onaturligt sätt att läsa i framtiden? Fler frågor än svar väcks: Hur kan jag som lärare värna om djupläsningen? Kommer djupläsningen bevaras eller ersättas av ett nytt sätt att läsa? Finns det ett fel sätt eller rätt sätt att läsa eller undervisa? Är det lättare eller svårare att läsa analoga texter eller digitala texter? En sak är klar och det är att hur vi läser förändras och det finns ett behov av att stimulera till olika sorters läsning och syften med läsning. Vid läsning av tryckt bok kan läsaren orientera och skapa sig en uppfattning om omfattningen relativt enkelt. Läsaren ser rent konkret början, slut, antal sidor och kan uppleva tyngden rent fysiskt. Den digitala läsningen erbjuder många andra spännande möjligheter och är framför allt mer lättillgänglig. Våra hjärnor är föränderliga. Kanske kan de olika skepnaderna och syftena med läsningen mötas istället för att ersättas eller konkurrera ut varandra?

Två nyligen publicerade artiklar utifrån perspektivet läsning  i en mer digitaliserad värld har fått mig att grunna lite mer över läsundervisningen. Den ena artikeln är “I have forgotten how to read”  av författaren Michael Harris.

For a long time Michael Harris convinced himself that a childhood spent immersed in old-fashioned books would insulate him from our new media climate – that he could keep on reading in the old way because his mind was formed in pre-internet days. He was wrong.

Fritt översatt så var Michael Harris under en längre tid övertygad om att en barndom som spenderats nedsjunken i gammaldags böcker skulle skydda honom från vårt nya medieklimat – att han kunde fortsätta läsa på den gamla sättet eftersom hans hjärna formats före internets dagar. Han hade fel… Artikeln ger lite perspektiv, sätter igång en hel del tankar och påminner framförallt om att vårt traditionella sätt att läsa ensam försjunken i en bok egentligen bara varit vanligt förekommande sedan 1800-talet.

I den andra artikeln av Maryanne Wolf: Skim reading is the new-normal refereras det bland annat till forskaren Ziming Liu från San Jose State University, som genomfört en serie studier som tyder på att skumläsning numera är den “nya normen” vid läsning. Vi glider, ögnar och bläddrar oss genom texter vilket kan leda till att den tid som ägnas åt djupa läsningsprocesser minskar. Med andra ord avsätts inte längre tid på att förstå komplexitet, att förstå andras känslor, att uppleva skönhet eller att skapa läsarens egna tankar. Det är ingen enkel fråga som att det enbart rör sig  om analog kontra digital läsning. Snarare handlar det om att läsningen som numera sker i så många olika slags skepnader eller medium förändrar syftet med läsningen; vad vi läser och hur vi läser.

Vår förmåga att navigera i en ständig bombardemang av information är påverkad. Det stimulerar en tillflykt till de mest kända källorna av okontrollerad information, som egentligen kräver men inte är utformad för, djupare analys, vilket gör att vi är mer lättmottagliga för falsk information. När vi skumläser texter, har vi inte tid att förstå komplexitet, för att förstå andras känslor eller för att uppleva skönhet. Forskningen från olika håll menar att denna väsentliga “djupläsnings” -process med en läshjärna som har förmåga till internaliserad kunskap, analogt resonemang och inferens; perspektiv och empati; kritisk analys och generering av insikt kan vara hotad när vi flyttar in i digitala lägen av läsning. Artikelförfattaren Maryanne Wolf menar att det behövs en ny läskunnighet för den digitala tiden; helt enkelt en “bi-literate” eller tvåspråkig läsningshjärna som klarar av och överbrygger djupläsning i såväl digitala som traditionella medier.

Det finns en gammal  regel eller princip inom neurovetenskapen som säger: Använd eller förlora det. Applicerat på  kritiskt tänkande och djupläsning är det en tröst och hoppfull princip i sammanhanget eftersom det innebär att vi faktiskt har ett val. Med en medvetenhet om vad vi riskerar att förlora, tillsammans med de fantastiska möjligheter som den digitala världen för med sig, så finns lika mycket anledning till spänning som försiktighet.

Så vad kan vi göra? Demokratin hänger en hel del på att vi som samhällsmedborgare kan försöka ta andras perspektiv och urskilja sanning; särskilt aktuellt i dessa valtider.  Att vara källkritisk är ett sätt att värna demokratin. Idag när vem som helst kan lägga upp texter och bilder på nätet. En av de grundläggande rättigheterna är att kunna ta del av vad andra tycker och tänker men med det kommer också ett eget ansvar för att värdera det vi ser läser och hör och ta reda på om det är sant. Det vi ser och hör påverkar hur vi tänker och känner. För att kompensera att skumläsningen är det nya normala behöver vi lägga tid på djupläsningen som annars riskerar att sållas bort och och inte utvecklas. Djupläsningen behöver en miljö för att utvecklas; med gott om tid för eftertanke och tålamod att läsa längre, tätare, svårare texter och att läsa med en nivå av kritisk analys som är tillräcklig för att förstå komplexiteten av tanke och argument som finns i mer krävande texter, oavsett medium och skepnad.

Läs- och skrivkunnighet är en mänsklig rättighet och grunden för allt lärande. Unesco har i över 40 år har uppmärksammat den internationella läskunnighetsdagen den 8 september för att påminna världen om vikten av läs- och skrivkunnighet som en drivkraft för utveckling. International Literacy Association (ILA) lanserar i och med denna dag ett nytt initiativ som syftar till att säkerställa att alla barn har tillgång till utbildning, och får de möjligheter och resurser som behövs för att läsa. Klicka här för att komma till kampanjens resurssida: Childrens Rights to Read. Du kan läsa mer om de tio rättigheterna i en pdf här.

 

Ett ständigt lärardilemma är hur vi ska hinna med och ge tid åt den självständiga läsningen i skolan?

Det är naturligtvis en prioriteringsfråga, som med allt annat, men två gånger i veckan avsätter jag minst 20 minuter till självständig läsning för att stimulera självständig djupläsning. Under läspasset sitter eleverna försjunkna i en bok men numera är boken i olika skepnader. Vissa föredrar traditionella tryckta böcker andra digitala audio- och e-böcker. Med självständig läsning menar jag den läsning som sker utöver annan slags styrd, riktad, stöttad eller gemensam läsning. Kraften i självständig läsning betonas ständigt – inte bara kopplingen mellan läsvolym och läsförmåga, men också för att att den självständiga läsningen vårdar och inspirerar livslånga läsare, kritiskt tänkande människor och är en nödvändig väsentlig praxis som utvecklar bakgrundskunskap, förbättrar förståelse, ökar motivationen och hjälper eleverna att stärka sitt språk och ordförråd.

Den skönlitterära och kreativa läsningen behövs eftersom den utvecklar förmågan att föreställa sig hur andra människor lever liksom den empatiska förmågan.  Våra elever behöver rika möjligheter till läsning och vi behöver förbereda dem på föränderlig läsning och inte göra valet i vilken skepnad åt dem. Vi behöver utveckla självständiga, kreativa, medvetna läsare som klarar att läsa olika texter, utifrån olika syften och efter behov.

Några råd inför läspass:

  • Erbjud ett brett spektrum av intressanta texter som såväl bekräftar elevernas liv och erfarenheter som ger inblick i andra människors liv och erfarenheter.
  • Håll det enkelt! Lägg inte mycket på regler – låt eleverna  välja en bok som de vill läsa, hitta och sätta sig på en plats som känns rätt för dem och sedan försjunka djupt i sin läsning.
  • Målet med självständig läsning  handlar mer om att utveckla sin identitet och att upptäcka sig själva som läsare och inte så mycket om prestation. Undvik obligatoriska krav på bokrecensioner. (Det kan man öva när man arbetar med texttypen bokrecension)
  • Däremot brukar det finnas behov av att dela alla tankar och läsupplevelser som uppstår efter den självständiga läsningen. En enkel form av läslogg (text + tanke), #booksnaps (som jag skrivit om i ett äldre blogginlägg här) eller boksamtal brukar vara givande. Det finns en mycket bra app för boksamtal: klicka här.

Vad kan du som lärare göra under det självständiga läspasset? 

Du kan själv läsa eller ha nöjet av att ha samtal om böcker med dina elever. Det är ett bra tillfälle för att lära sig mer om eleverna som läsare och människor.  Här är ett exempel på Läsintervju som jag gjort och brukar ha som mall när jag lär känna mina nya läsare. Passa på att observera och lyssna på dina elever. Lägg märke till de böcker och de val av texter eller typ av bokskepnad de väljer. Anteckna. Reflektera. Vad lär du om dina elever på individ- och gruppnivå som du inte visste förut? Vad, eller vem, överraskade dig? Vad blir nästa steg?

Jag avrundar med att visa min presentationsbild “grovplanering” för terminen  i svenska åk 6. Det blir utöver läspass en hel del ämnesövergripande samarbete. Vår ingång till att arbeta med Valet 2018 handlar om att stärka och göra sin röst hörd, demokrati, källkritik, mänskliga rättigheter och de globala målen. Det är i och för sig stora områden som inte blir färdigarbetade under enbart denna termin.

Här följer ett urval av de länkar och resurser jag använder mig av:

Valet 2018:

I åk 6 ser vi bland annat UR Skolas uppdaterade filmserie för 2018 “Dröm om demokratin”.  Till serien ingår även en lärarhandledning.

Även i engelska i åk 7-8 arbetas det  med valet. Här är en länk engelskans lektionsplanering med arbetsuppgifter och aktiviteter inbäddade: The Election – How to vote in Sweden.

Internetstiftelsens lektioner i digital kompetens för högstadiet: Digitala lektioner

Globala målen:

Resursmaterial finns här: Globala målen: material

Broschyr: Globala målen

Energifallets ordlista: “Globala målen för hållbar utveckling”

Jag avrundar med något helt annat; och delar med mig med ett dokument med några “What if-frågor” som jag samlat på mig och satt ihop för att användas vid samtal i par eller smågrupper i syfte att eleverna ska lära känna varandra bättre: What if questions på svenska och engelska.

 

Fridens! / Cecilia