De flesta slöjdlärare ser det nog som självklart att arbeta med slöjdens begrepp, namn på redskap, verktyg, material och tekniker, men det finns ju så många fler språkliga aspekter av ämnet.

Hur arbetar vi till exempel med texttypen instruktion? För de flesta elever är det kanske helt självklart att texten är skriven i imperativ och vad en punktlista är och hur den ska förstås i en instruktion, att varje punkt motsvarar ett steg i arbetet. Men finns det andra specifika drag som är mer komplicerade?

Själv tycker jag att elever ofta finner det svårt med samspelet mellan text och bild. Hur ska man veta att bilden som hör till en punkt i instruktionen inte alltid ligger precis intill texten? Hur ska man förstå att den som gjort teckningarna illustrerar att man först ska nåla och sedan sy genom att teckna halva sömmen nålad och halva sydd? Hur ska man förstå att cirkeln intill bilden av kragen innehåller en förstoring av den lilla kragsnibben?

En övning som hjälper mig att förstå var stötestenarna finns och eleverna att lära sig tolka beskrivningar är att låta dem arbeta i grupper om fyra, uppdelade på två par. De syr samma sak, till exempel en ficka, utifrån två olika beskrivningar, ett par samarbetar om varje ficka. När paren är klara med sina fickor diskuterar gruppen vad som gjorde beskrivningen tydlig respektive otydlig och jämför resultaten. Till slut lyfts elevernas synpunkter i hela gruppen. Roligt och nyttigt!

Elevernas egen språkliga produktion i slöjden tål också att tänkas på. Den vanligaste skriftliga aktiviteten hos mig, och förmodligen många andra slöjdlärare, är loggboksskrivande. Hur tänker vi där, är loggboken introvert eller extrovert skrivande, eller möjligen bådadera?

Introvert skrivande, bara för en själv, som ett sätt att strukturera tankar eller komma ihåg saker, ställer kanske inga krav på den språkliga utformningen. Men vi använder nog också ofta loggboken som ett sätt att få syn på elevernas förmåga att motivera val, att värdera arbete och att tolka uttryck. I de fallen blir det ett extrovert skrivande, en text med mottagare, och då blir genast den språkliga utformningen viktigare. Jag tror att det första steget är att få eleverna att förstå skillnaden, så att de inte alltid lägger ner stor möda på att få alla sina anteckningar språkligt fulländade, ELLER behandlar allt skrivande i slöjden som introvert. Risken med det förra förhållningssättet är att skrivandet blir slöjdens huvudsak, risken med det andra är att elever saknar språk för att tydliggöra sitt tänkande.

Visst bär språket kunskapen?