1900-talets kraftsamling för att öka befolkningens läs- och skrivkunnighet gjorde att samhället utvecklades i aldrig förr skådad fart. Men trots att människan är mer bildad nu än någonsin tidigare, så sitter vi alltmer still, trots att vi vet hur dåligt det är. Kanske behöver vi nu satsa på att utveckla vår rörelseförståelse för att kunna bli fysiskt aktiva?
För att kunna ta aktiv del i samhället och ha en god hälsa behöver vi ha rörelseförståelse – en förutsättning för att vara fysiskt aktiva. Som barn måste vi lära oss grundläggande rörelser; åla, krypa, klättra, gå, springa, hoppa, balansera, kasta, fånga, hänga… Liksom vi lär oss alfabetet. Och på samma sätt som bokstäver sätts ihop till ord, kombineras rörelser till alltmer komplexa sekvenser. Ju större vår rörelseförståelse är desto större valmöjligheter har vi gällande aktiviteter och desto mer hållbara blir vi – falnar intresset för något, eller skadar vi oss blir det enklare att hoppa på en annan aktivitet – genom hela livet!
Med tanke på att 4-åringar sitter stilla hälften av sin vakna tid och endast 44 % av pojkarna och 22 % av flickorna i Sverige rör sig tillräckligt enligt hälsorekommendationen 60 minuter om dagen saknas det idag utrymme i tid att automatisera dessa rörelser som ligger till grund för att vi ska kunna vara fysiskt aktiva människor för resten av livet.
Hur kan vi då jobba för att öka ungas rörelseförståelse?
Självklart behöver hela samhället gå samman och jobba med frågan strukturellt; hälso-och sjukvården, idrottsrörelsen, akademin, näringsliv, samhällsplanering och så vidare. Skolan är som alltid en viktig arena. Här kan vi jobba praktiskt med barnen – utnyttja raster, tiden i anslutning till skoldagen, lektioner i idrott och hälsa. Ingen utslagning! Mångsidighet! Repetera! Öka svårighetsgrad och komplexitet allteftersom! Utmana genom andra underlag/miljöer – asfalt, is, snö, mossa, berg. Alla ska få lov att misslyckas – och lyckas!
Upp till 6-årsåldern är det enklare att ta till sig de grundläggande rörelserna rent neurofysiologiskt. Före skolåldern är barn heller inte lika självkritiska och det finns en naturlig rörelseglädje. Genom att satsa särskilt på de yngre barnens rörelseförståelse, blir det enklare för dem att som äldre barn att hänga med i rasternas lekar. Vi ser att barns sociala status ofta hänger ihop med den fysiska, kanske kan vi rent av påverka även detta.
Hur arbetas det med detta i förskolan/skolan idag? Tas kompetens hos idrottslärare, fritidspedagoger och inte minst förskollärare tillvara? Finns det stöd att få? Återkoppla gärna till oss – kanske kan vi tillsammans hitta vägar framåt!
