För att få kunskapen att fastna, att lägga sig i långtidsminnet så bör repetitionstillfällena spridas ut över en lång period samtidigt som tiden mellan repetitionerna ökas.

Hjärnforskaren Torkel Klingberg menar att lärande inte handlar om att lägga kunskap i olika boxar i huvudet. Det är först när man också integrerar det nya med sådant man redan vet som man verkligen kan använda det man lärt sig.

Just det tankesättet tycker jag är viktigt att ha med när jag bedömer mina elevers kunskapsutveckling. Jag för ofta samtal med mig själv, tyst i huvudet som väl är, där jag ställer mig frågan: Hur vet jag att eleven lärt sig?

Som svar på min egen fråga så vet jag att eleverna lärt sig när jag ser att de använder kunskapen i andra situationer  till exempel som när en elev råkade fastna med blicken på mina anteckningar och utbrister ”varför står det klassrummet? Jag kunde läsa klassrummet!” Eller när de söker på något på youtube utan att be om hjälp, eller när de på rasten skriver fritt och använder ord från samlingen fast i ett helt annat sammanhang.

Läs och skrivutveckling i träningssärskolan

I min klass (träningssär) går det just nu elever som är 13-15 år. Åldern spelar mindre roll eftersom alla är på olika utvecklingsnivå och alla har sina egna mål att arbeta mot. Alla är dock med på samlingen för vi ser en stor vinning i att eleverna även lär sig av varandra. En samling hos oss är så mycket mer än att bara skriva dagens mening och vilken dag det är. Eleverna utvecklar sin förmåga att lyssna, samtala och förstå. Vi tränar turtagning och att vänta på sin tur, lyssna och återberätta med tal eller tecken. Eleverna får möjlighet att höra och se ord och meningar flera gånger för att förstå språkets struktur, ordföljd och meningsbyggnad, de lär sig känna igen ordbilder utifrån sina erfarenheter och intressen. Vi går igenom bokstavsformer och ljud, låter eleverna träna handstil och att skriva med digitala verktyg, för att nämna några saker.

Men tillbaka till samlingen för det är nämligen här vi lägger mycket av vår energi; på kommunikation, språk och läsutveckling.

Samling, mer än bara dagens datum

Det som är så bra är att all personal, både pedagoger och assistenter, i vår klass är insatta i hur vi jobbar och varför. När jag skriver att “vi” gör på ett visst sätt så menar jag all personal i vår klass. Det kan hända att jag eller min kollega är sjuk och att assistenterna därför håller i samlingen. Då är det bra att vi har ett gemensamt arbetssätt med ett tydligt mål och att vi alla är medvetna om att vägen dit kan se olika ut.

Varje morgon sitter vi runt bordet. Vi har kort på alla elever och hur det går till när vi väljer vem vi skall börja prata med ser lite olika ut. Ibland lägger vi ut alla bilder med baksidan upp och så plockar vi upp en. Den elev som är på kortet börjar vi med. Ibland lägger vi upp alla bilder så man ser vem det är och så tar vi den elev som är yngst eller äldst, flest bokstäver i sitt namn osv. När vi börjar så sätter vi upp bilden på tavlan och sedan säger jag samtidigt som jag tecknar alla ord (tecknad svenska)

Godmorgon Maria. Hur mår du? Frågar jag.

Godmorgon. Jag mår bra. Svarar eleven.

Eleven tecknar alla ord och använder även rösten. Sedan frågar vi något, till exempel ”Vilken mat åt du igår?”, ”Vad tänker du på?” Eller ”Vad tycker du att du är du duktig på?”

Här kan vi nu variera frågan eftersom eleverna känner till syftet med uppgiften – vi vill att eleverna skall tänka, välja ett svar och kunna säga en hel mening. I början sa eller tecknade de bara ett ord. Nu kan alla säga en hel mening. “En mening är när man säger många ord och sen är det punkt” som en elev uttryckte det.

Om det är svårt att komma på någonting så har vi tankekartor till hjälp som vi gjort i dataprogrammet Inprint, eller så får de peka på något i klassrummet eller på tavlan och utifrån de bygger vi ihop en mening.

Jag frågar eleven vad hen är duktig på. Hen svarar “hoppa”. Okej säger jag. Hur gör vi en hel mening med ordet hoppa? Här vågar jag nu påstå att alla kan göra en hel mening av ett verb. När frågan ställs hur man skriver JAG ÄR så kan de bokstavera orden. Och så punkten på slutet, glöm för allt i världen inte den.

“Jag är duktig på att klippa i papper sa Greta” 

“Jag är duktig på att hoppa sa Maria”. Även här tecknar vi alla ord, det vill säga ”tecknad svenska”. Beroende på dagsformen hos eleverna anpassar vi hur länge vi samtalar med varje elev. Vi brukar ställa lite frågor för att hålla igång samtalet en liten stund innan vi frågar vilken mening, av allt detta vi just pratat om, ska vi skriva på tavlan.

Vi upprepar vad eleven just sagt, dels som en typ av repetition så eleven får höra det hen just sa, men också för att bekräfta att man uppfattat det rätt. Är det rätt så frågar vi, är det den meningen du vill att vi skriver på tavlan? “Jag är duktig på hoppa sa Maria”. Ja, svarar eleven och vi ljudar och skriver meningen tillsammans. Sedan går vi till nästa elev. Greta är duktig på att klippa.

”Du sa att du var duktig på att klippa. Stämmer det?”

Har jag uppfattat fel så får får jag ofta en någon form av respons, allt från ett NEJ och att eleven säger sin mening ännu en gång, till att eleven knappt kan titta på mig eller tavlan. Då gäller det att skärpa sig och försöka lista ut vad som uppfattades fel. Ibland kan det vara riktigt klurigt, särskilt med de elever som inte visar så mycket, men eftersom vi känner våra elever rätt väl vet jag att om hen sitter helt stilla och tyst så har jag missat något.

Jag upprepar åter igen och tittar jag riktigt noga så ser jag att Greta under en kort sekund flyttar blicken och tittar på ett papper.

Jag förstår att hon menade ”Jag är duktig på att klippa i papper”. Jag upprepar och får bekräftat att nu har jag uppfattat det rätt.

Då skriver jag meningen på tavlan. I början var det endast några som hade lite koll på bokstäverna. Nu kan alla elever bokstavera till JAG, KAN, VILL, OCH, MED, ATT och de kan varandras namn. En del ljudar även nya ord. De vet också att man avlutar en mening med punkt. Jag skriver meningen från början till slut, vi ljudar alla fonem och bokstaverar bokstäverna på teckenspråk. När meningen är klar så läser vi den gemensamt med röst och tecknad svenska (alla ord):

”Jag är duktig på att klippa i papper sa Greta.”

Vi fortsätter på samma sätt med alla elever. Vi frågar, pratar och skriver. Vi ljudar, leker med bokstäver, ljud och fonem. Ibland blir det GLASS istället för KLASS eller PAPPOR istället för PAPPER. Ibland får någon annan elev återberätta vad en elev sa, ibland låter vi eleverna fråga varandra, allt för att hålla igång ett samtal byggt på elevernas intresse, respekt för varandra och såklart kopplingar till kursplanen.

Eget arbete, en typ av repetition

De meningar som vi skriver på tavlan skriver även en vuxen i datorprogrammet Inprint. Den vuxne som skriver meningarna skriver även ett dokument med ord och tecken (finns att köpa till programmet Inprint och heter ”ritade tecken”.) De inprint-texter som produceras under samlingen får eleverna när samlingen är klar. Då är det nämligen dags för ”eget arbete”.

Eleverna går till sina arbetsplatser för att börja arbeta med texten. Eleven läser texten/orden med en vuxen och sedan arbetar de vidare på olika sätt utifrån sina förutsättningar.

 

Olika sätt att arbeta med samma uppgift

Då elevernas kognitiva förmågor varierar så måste även uppgifterna anpassas till varje elevs behov. Nedan följer några exempel på hur vi arbetar vidare med morgonsamlingens text. Eleverna tränar exempelvis på:

  • Att limma in ordet i sin ”arbetsbok” och sedan hitta rätt tecken till ordet. Vi läser och samtalar om alla ord och eleven kan återberätta nästan hela samlingen och vem som sa vad med hjälp av dessa stödord.
  • Att peka på rätt bild eller tecken när en vuxen säger ordet.
  • Att läsa/teckna hela texten med en vuxen, eller filma sig själv på ipaden. (Att kunna läsa texten, som vi tidigare skapat och läst gemensamt ger en positiv känsla och alla vill ju känna att man kan… win win liksom)
  • Att skriva av texten en gång till i inprint. (Detta för att skapa känslan av självständighet. De flesta elever kan nu sätta på datorn, öppna upp ett nytt dokument i inprint, sätta på talsyntes och börja skriva. En del skriver de flesta ord utan att behöva kolla på pappret med meningarna, en del vill ha pappret som stöd hela tiden. Det blir mycket tydligt, hur detta arbetssätt med återkommande moment fast med inslag av nya ord, gynnar elevernas läs och skrivutveckling. De lär sig allt fler ord utantill, och behöver mallen allt mindre. Det räcker att de ser vem som sa vad så kan de skriva själva.)
  •  Att skriva av texten i Word, alltså helt utan bildstöd eller talsyntes. (Eleverna kan behöva snegla på pappret med dagens meningar om det är ett nytt ord, tex DUKTIG.)
  • Att skriva om texten  (till exempel byta plats på vem som ville göra vad, så Greta kan bli duktig på att hoppa och Maria är duktig på att klippa i papper)

Till sist, när allt är klart och man får skriva fritt, då kan eleven en massa ord. Känslan av att kunna hitta på roliga berättelser med andra namn, men med de ord vi lärt under samlingarna, är obeskrivlig. En egenproducerad  text med hela meningar och punkt kan se ut ungefär så här:

”Superman vill gunga men Bianca vill dansa. Snälla Superman sa Bianca. Jag är kär i dig Superman. Vi ska äta pizza idag sa Bianca. OK sa Superman”.

Jag är så glad för det blir verkligen lätt för mig som pedagog att se att detta arbetssätt ger resultat.  Eleverna har förstått grejen med bokstäver, ljud och meningar. Det är ju hit vi alla vill nå. Det är inte samlingen i sig som är det viktiga, samlingen är bara ett av många sätt att nöta, träna och repetera bokstäver och ord. Målet är att eleverna ska kunna applicera gammal kunskap i nya sammanhang och känna glädjen och nyttan i att lära sig.

Till sist vill jag dela med mig av några tips som jag läst för längesedan i någon hjärnforskningsrapport. Jag hävdar inte att det är en sanning, men det har i alla fall hjälpt mig i mitt pedagogiska uppdrag att lära ut nya saker till mina elever.

  • Repetera. (Utan repetition så minns vi efter några dagar mindre än hälften av det vi kunde vid första tillfället. Bäst blir det om repetitionstillfällena sprids ut så att tiden mellan repetitionerna successivt ökar)
  • Rör på dig. (Motion förbättrar hjärnans kapacitet)
  • Ha kul. (Minnen som kan förknippas med en positivt känsla fastnar bättre, och kan man göra undervisningen lustfylld genom att utgå från elevens perspektiv så har man kommit en bra bit på vägen)
  • Använd mentala knep, tex bilder eller saker. (Minnet blir mer kraftfullt om du kan koppla bilder eller andra associationer till kunskapen)
  • Använd flera sinnen. (Ju fler sinnen som används för att lära sig något, desto större chans att det fastnar. Dramatisera, visa, känn, lukta, sjung,  gå och titta efter osv.)
  • Hjälp/visa en kompis hur man gör ( lär någon annan så befäster du kunskapen ytterligare)