“De nya skrivningarna ska bidra till att barn och elever utvecklar förståelse för hur digitaliseringen påverkar individen och samhället. De ska stärka elevernas förmåga att använda och förstå digitala system och tjänster, samt att förhålla sig till medier och information på ett kritiskt och ansvarsfullt sätt. Det handlar också om stärka förmågan att lösa problem och omsätta idéer i handling på ett kreativt sätt med hjälp av digitala verktyg.”

Så förklarar Skolverket det. På min skola har vi redan kört igång ett samarbete med Ungas kraft och hur man kan tänka kring digitalisering i särskolan. Jag kände en viss skepsis när jag fick detta presenterat för mig. Digitalisering? Djävulens påfund som Linus-Ida skulle ha sagt, ni vet hon som arbetade hemma hos Madicken, när en dammsugare gjorde entré i huset; Djävulens påfund. Så varför denna starka reaktion? Frågar jag mig. Hur pass öppen är jag egentligen för nya saker? Och är digitaliseringen i grunden något nytt? Asså, det är ju nytt om man jämför med förr, då det var ungefär lika hög status att ha en bärbar kloss på fem kilo som kallades mobiltelefon, som det är nu att äta lunch med Rihanna. Och när jag skriver förr så menar jag bara för ca 25 år sedan.

Digitalisering, ett ord med många betydelser

Digitalisering. Digital eller analog…Omedvetet gör jag supersnabba kopplingar till 1984, då jag gick i tvåan. Då fick jag en digitalklocka. Men nu är det 2018 och det är inte någon större merit att jag en gång på 80 talet hade en digitalklocka.

Digi… digilo digilej – tankarna svävar iväg, helt på eget bevåg, efter nya liknelser. En gammal schlagerdänga med Herreys gör sig påmind. Hjärnan vill så gärna hitta mönster, lägga allt i fack, skapa ordning och reda. Jag försöker ännu en gång med att läsa den reviderade kursplanen om digitalisering. För att det skall vara lätt att hitta är det till och med markerat på vänstersidan av texten där ändringar gjorts. Det hjälper föga när man som jag hör de inre varningsklockorna eka. Nymodigheter! Gå inte på det. Var kritisk, nitiskt misstänksam! NYTT= FARA.

Digitalisering… Digit på latin betyder förresten siffriga, och jag undrar om det är ett adjektiv och hur använder man det?  ”Oj vad vi är siffriga nu när vi digitaliserar oss”.

Digitaliseringens intåg i den svenska skolan

Nu har digitaliseringen blivit en obligatorisk del i undervisningen. Det är inget jag kan ändra på, det enda jag kan påverka är min inställning till det. Och när jag till sist fått läst igenom den nya reviderade läroplanen inser jag att detta inte alls är något nytt. Det är ju faktiskt så att Skolverket satt ord på något som redan existerar. Alla födda efter 1990 är ju i princip etablerade digitalister och för att kunskaper och förmågor skall kunna bedömas korrekt och rättvist behövs det riktlinjer att gå efter.  En typ av kvalitetssäkring som gör elevernas kunskap mer jämlik. Alltså en läroplan. Det är inte konstigare än så.

Med denna nya mognad känns digitaliseringen som vilket annat ämnesområde som helst. Det känns nästan som om jag och min kollega kan ha varit först på bollen så att säga. Vi har ju arbetat så här jättelänge, redan långt innan det kom på förslag att skrivas med i läroplanen. Visst har vissa saker i undervisningen fått en modernare touch i form av Ipad och appar, dator och projektor, men jag vågar påstå att väldigt många, framförallt inom särskolan, har använt sig av pedagogiska digitala hjälpmedel redan i ett tidigt skede av den digitala processen. Vi visste bara inte om hur moderna vi var. Vi var liksom före vår tid, frivilligt innan det blev obligatoriskt.

Ju mer jag läser och begrundar digitaliseringens entré i den svenska läroplanen så känner jag mig allt mer öppen och flexibel.

”Tempora mutantur nos et mutamur in illis” (Tiderna förändras och vi med dem)

Allt handlar om inställning. Som jag nämnde tidigare så vill jag gärna kategorisera allt, skapa ordning i hjärnan osv. Det är inget unikt för mig, det är så människans hjärna är skapad.

Genom evolutionen har hjärnan utvecklats enormt men, det som i folkmun kallas för reptilhjärna, eller amygdala som den lilla mandellikande delen i hjärnan heter, har fortfarande stor makt över vårt beteende och tänkande. Den varnar oss för faror och är hela tiden inställd på att scanna av omgivningen efter nya hot. Allt nytt ses som hot, så därför är det kanske inte så konstigt att jag reagerade lite väl kraftigt när jag hörde talas om digitaliseringen. Hjärnan upplever Nytt ord = Nytt = Fara. Det tyder ju bara på att jag har en väl fungerande amygdala.

Att programmera om hjärnan

Hjärnan är programmerad att spara energi, och en förändring eller nya saker är lika jobbiga för hjärnan som det skulle vara för kroppen att springa ett 100-meters lopp på en mjuk sandstrand – man vet aldrig när de där vassa snäckskalen eller torkade kvistarna tränger in i foten. På samma sätt som de flesta av oss skulle tycka att det var enklare att gå den gamla trottoaren bredvid stranden tycker hjärnan att det är bekvämare att hålla sig till det som är bekant. För att spara energi och för att inte utsätta sig för fara. 

Men – man kan faktiskt träna upp, eller träna bort det beteendet. Det sker ju inte över en natt, men genom att börja tänka annorlunda så kan vi faktiskt förändra hjärnans struktur. Tänker man om, och tänker rätt under tillräckligt lång tid så kommer nya kopplingar (synapser) uppstå och det nya handlingsmönstret fastnar. Det nya blir liksom gammalt. Så det gäller helt enkelt att lura hjärnan att tro att det som är nytt och skadligt faktiskt är gammalt och bra.

Under den tid det tagit mig att skriva detta inlägg, och samtidigt läsa den reviderade läroplanen så har jag faktiskt ändrat mitt tankemönster. Från att ha varit skeptiskt och känt att digitaliseringen är Djävulens påfund, till att nästan vilja presentera mig som Jessica ”Digitaliseringen” Bojanic. För mig är det inget nytt längre, det är ju så här vi arbetat hela tiden. Sättet att tänka kring digitalisering och hur man kan jobba och varför är liksom ”mammas gata”, eller ”bebismat” som vi säger i min familj om enkla saker.  Det som är nytt är ju själva begreppet, ordet DIGITALISERING.

Jag är framtiden

Så de frågor jag ställde mig i början av texten; Hur pass öppen är jag egentligen för nya saker, och är digitaliseringen i grunden något nytt? På dem skulle jag vilja svara:

Jag är öppen för nya saker eftersom jag vet hur jag kan programmera om min hjärna att tro att något är invant, gammalt och enkelt. I detta fall hade jag dock inte behövt lura min hjärna eftersom digitaliseringen i sig inte är något nytt, och mitt arbetssätt kommer inte att förändras särskilt mycket heller. Det enda som förändras är att jag och mina kollegor kommer att bli mer medvetna om hur vi arbetar, och faktiskt redan har arbetat med digitaliseringen. Och vi kommer att lära oss att sätta ord på saker vi gör, nya moderna ord. Och det är bra, för vi slutar aldrig att utvecklas.

Nu, 2018, är förr och nu är inte så långt ifrån varandra som de var förr. Då var det förr för 50 år sedan. Nu är igår nästan förr och vill man hänga med så bör man vara steget före. Eller så får man helt enkelt acceptera att man är en digital turist, men gör så gott man kan. Så tack Skolverket för digitaliseringen och för att du gör det lättare att navigera i den digitala framtiden.