Jag har funderat mycket på detta med att anpassa för eleverna i skolan. Nu senast var det en intressant diskussion på twitter om vilka extra anpassningar elever får i klassrummet och varför det kan vara problematiskt. Jag har sedan jag blev rektor svängt mycket i den frågan och numera tänker jag att det inte alls är självklart att vi ska anpassa i alla lägen. Varför inte då tänker nog många? Det ska jag förklara i det här inlägget.

Jag tänker att elever behöver träna på det som är svårt.
Jag tänker att elever behöver nöta in rena faktakunskaper och de behöver träna på skolfärdigheter.
Jag tänker att när vi anpassar för mycket så kan det leda till att vi försvårar för eleverna att faktiskt lära sig det de ska. Elever behöver till exempel kunna läsa långa texter och de behöver kunna skriva långa texter. Vi ska inte förenkla och ta bort krav och moment från undervisningen. Jag tror att vi ofta förenklar för mycket för eleverna.

PAX – vetenskapligt framtagen metod

Jag anställde en skolpsykolog på en heltidstjänst på Hammarkullsskolan för cirka 1,5 år sedan och han introducerade mig för PAX i skolan. Jag är generellt kritisk till metoder, det finns så många metoder som ”är den bästa” som dyra konsulter vill sälja in till oss i skolan, men efter att ha läst studier om PAX och läst internationella utvärderingar så blev jag intresserad. Det är en vetenskapligt framtagen metod för att träna elevernas förmågor vad gäller självreglering, koncentration, följsamhet och uppmärksamhet. PAX används på gruppnivå vilket tilltalade mig. De förmågor som tränas är bra att ha när man ska följa med i undervisningen och när man ska arbeta i skolan.

Gemensamt sätt att kommunicera

På Hammarkullsskolan går elever från världens alla hörn. Det är stor variation i kunskapsnivån och elevernas kunskaper i svenska språket varierar beroende på hur länge de bott i Sverige. Det finns även olika normsystem i klasserna för hur man ska uppföra sig som försvårar arbetet med arbetsro i klassrummet. För dessa elever är det bra med ett gemensamt sätt att kommunicera och för oss var det viktigt att det skulle vara något som fungerar för elever som inte lärt sig svenska. PAX är en amerikansk metod som utarbetades i Baltimore av Muriel Sanders och Harriett Barrish år 1967.

På den tiden var Baltimore en av USA:s mest segregerade städer med hög kriminalitet och låga  skolresultat. På engelska heter metoden ”Good behaviour game” och den syftar till att träna klassrumsfärdigheter för en ökad arbetsro på ett lekfullt sätt. Muriel och Harriett hade som hypotes att om vi tränar eleverna på att bli bättre på att koncentrera sig och följa lärarna i skolan så kommer de dels att lära sig mer och det kommer bli lugnare i klassrummet. Det låter såklart helt logiskt.

PAX är en metod som man använder i de första skolåren, alltså årskurs F-3 i vårt skolsystem. Det finns ett 50-tal internationella utvärderingar som alla har visat på goda resultat. Metoden är även rekommenderad av statens beredning för medicinsk utvärdering och det finns en stor utvärdering gjord i Stockholm på 14 skolor som arbetar med PAX.

Förbättrar arbetsron i klassrummet

PAX består av en verktygslåda med 10 verktyg som lärarna använder för att träna de förmågor jag nämnde tidigare. När de 10 verktygen är implementerade fullt ut så spelar man spelet ”Good behaviour game” eller pax-spelet med eleverna där man tränar samarbete och självreglering. Jag kan ta ett exempel från en klass på min skola där de på bara en termin gått ifrån att arbeta ostört i cirka 10 minuter till att de nu kan arbeta ostört i drygt trettio minuter. Det ökar elevernas lärande och det förbättrar arbetsron i klassrummet.

De olika verktygen handlar om vilken vision vi ska ha för klassrummet, det handlar om vad som är pax (bra beteende) och vad som är bliim (mindre bra beteende). Läraren och eleverna börjar dagen med visionen, vad ska de göra mer av och vad ska de göra mindre av under dagen. Läraren använder glasspinnar med elevernas namn för att fördela ordet vilket gör att alla elever lyssnar bättre eftersom de när som helst kan få en fråga.

Det handlar om vilket röstläge vi ska ha i klassrummet. I verktygslådan finns ett munspel som används av läraren för att fånga elevernas uppmärksamhet. När läraren spelar på munspelet så vet elever att de ska vara tysta, göra V tecknet och lyssna på läraren. På så sätt sparar läraren på sin röst och eleverna vet att nu måste de lyssna.

Alla förstår oavsett språkkunskaper

Pax och bliim är två av verktygen och anledningen till att man använder dessa ord istället för ja och nej är för att de är fria från värderingar och när klassen jobbar med sin vision så kommer de överens om vad som är pax och vad som är bliim. Det kan till exempel vara pax att hjälpa en kompis och bliim att skratta åt en kompis som svarar fel på en fråga.

Trygghet och studiero är svårt, särskilt i en skola med så brokigt elevunderlag som jag har på min skola. Då är det hjälpsamt med ett arbetssätt som sker på gruppnivå som alla elever förstår oavsett språkkunskaper och ett arbetssätt som alla på skolan med fördel kan använda. Jag hoppas att vi i framtiden ska kunna arbeta skolövergripande med PAX. Det är lekfullt och eleverna på min skola är helt sålda på PAX. De arbetar mycket längre pass utan paus nu och det har blivit coolt att arbeta på lektionerna. Det är nästan så att de tävlar om vilka som arbetar mest på lektionerna.

När jag läst internationella utvärderingar av ”The good behaviour game” så blir det tydligt att detta sätt att träna barns förmågor i tidig ålder ger stora samhällsvinster. I en stor studie från Baltimore, som heter Baltimore Trial har man under 15 år följt barn som gått i ”vanliga” klassrum och barn som gått i pax-klassrum och då ser man följande;

Det är lite suddigt, men man ser att den blåa kolumnen är pax-klassrum och den gula är vanliga klassrum. Man kan till exempel se att det är 13 % färre elever som börjar röka som studerat i pax-klassrum. Det är färre elever som dricker alkohol regelbundet när de studerat i pax-klassrum. Hur kan det kommer sig att det är så stor skillnad? Jag tror att svaret är att vi vet att en lyckad skolgång är den viktigaste skyddsfaktorn i ett barns liv. När eleverna klarar grundskolan med fullständiga betyg så ökar sannolikheten att de går till högre studier och med det även chans att i framtiden försörja sig själva och därmed inte hamna i kriminalitet och missbruk. När vi i tidig ålder tränar elevernas förmågor att klara av en klassrumssituation och vi tränar det beteende vi vill se mer av så gynnar det kunskapsutvecklingen.

Lärarnas stress minskar

Det finns även ROI-studier, return of investment, där man sett att en investerad dollar i the good behaviour game (pax) ger 35 dollar lägre samhällskostnad per elev i form av minskat nyttjande av sjukvård, färre som använder droger, lägre grad av kriminalitet osv.

Detta är en viktig samhällsvinst, men hur kan PAX hjälpa lärarna? I den stora utvärderingen som man genomförde i Stockholm så har man sett att lärarens upplevda stress halverades på några månader efter att man implementerade PAX. Jag har funderat en del på hur de kan få så bra resultat och jag tror att svaret är strukturen och tydligheten för eleverna. Man har också sett i studier, bland annat från skolor i Washington att PAX ger bäst resultat för elever i socioekonomisk utsatthet eftersom det ofta finns olika uppförandenormer i dessa klassrum.


Här kan man se hur lärarnas självskattade stress minskat sedan de började arbeta med PAX i sina klasser.

Även lärarnas upplevelse av störande moment i undervisningen minskade. När eleverna arbetar längre stunder utan avbrott och störande moment så ökar chanserna att de ska lära sig mer och befästa kunskapen. Se nedan.

Under mina snart 15 år i skolan har jag funderat mycket på vad det är vi faktiskt gör i skolan. När elever inte kan läsa så tänker vi att de måste få träna på att läsa. När elever inte kan räkna så får de träna på att räkna. När eleverna inte kan uppföra sig så blir det genast svårare och då är det i alla fall min erfarenhet att vi korrigerar, vi säger till, vi pratar med föräldrarna och vi kanske utreder eleven. Jag tänker att alla förmågor går att träna upp, att lära sig läsa kräver mycket träning, det kräver mycket träning att lära sig multiplikationstabellen.

Viktigt att få träna koncentration

Det kräver också mycket träning att lära sig fungera socialt i en stor grupp. Det måste vi också träna på. Om det är svårt med koncentrationen så måste vi träna på koncentration. Är det svårt att vara tyst och lyssna på läraren måste vi träna på uppmärksamhet. Är det svårt att ta instruktioner och göra som man blir tillsagd så måste vi träna på det. Vi måste även träna eleverna på att misslyckas och att göra fel. I PAX så finns det moment av konsekvenser, om elever har gjort mycket bliim till exempel så får de inte ta del av överraskningen, då får de titta på när deras klasskamrater får en överraskning. Det är också viktigt att kunna hantera.

Jag pratade med en av mina lärare om detta i höstas, om hon anser att PAX är särskilt från undervisningen men hon sa att det är precis tvärtom. Genom att använda de 10 verktygen i PAX så kan hon undervisa mer, längre perioder och ett högre tempo. Efter cirka ett år med PAX så kan hon pressa eleverna mer och ställa högre krav på dem och de gillar det. De vill ha svårare uppgifter och fler läxor.

Det ska bli väldigt intressant att se om de elever som nu arbetat med PAX i ett år klarar sig bättre än föregående årskurser på nationella provet. Nu är inte PAX svaret på allt, det kommer vara svårt för vissa elever ändå, såklart.

PAX gynnar alla elever

Men om vi ser till att det är lugnt i klassrummet, om alla förstår vad de ska göra, om eleverna och läraren tillsammans bestämt hur de ska ha det i klassrummet så ökar chansen att det kommer gå bättre för de elever som har svårt i skolsituationen. Tydlighet och förutsägbarhet mår alla bra av. Genom verktygslådan PAX så får läraren något att utgå från och det blir samma förhållningssätt till alla elever och situationer. Om det till exempel är pratigt i klassrummet så spelar läraren på munspelet och då vet alla elever att de måste vara tysta.

Jag har fått frågan flera gånger varför man inte använder PAX i de äldre åldrarna och svaret på det är för att man tänker att om man tränar dessa förmågor under elevernas första år i skolan så är dessa färdigheter så bra att det inte behövs i de äldre åldrarna. Eleverna tränar upp sin koncentrationsförmåga, sin följsamhet till läraren och sin uppmärksamhet. I de utvärderingar som finns så ser man att dessa förmågor inte försvinner för att eleverna slutar med PAX. Om du jobbar med PAX i fyra år i alla skolans ämnen och delar så blir de befästa. Det finns vissa skolor i USA som kör PAX även i motsvarande årskurs 4 och 5 men det finns inte översatt till svenska.

Så, vad vill jag säga med det här inlägget om PAX? Jag vill säga att var varsam med vilka metoder du använder i skolan. Läs studier och utvärderingar.
Tänk till om det är fler metoder din skola behöver eller om det egentligen är något annat.

För oss så har PAX gjort skillnad. Det passar väldigt bra för min elevgrupp och lärarna upplever en minskad stress och lägre arbetsbelastning.

För min skola säger jag PAX för ökad arbetsro, men det betyder inte att det är bra för alla.

Om någon som läser detta vill ha mer info kan ni maila mig på linnea.lindquist@grundskola.goteborg.se

Vi hörs

/ Linnea