Jag såg nyligen en intervju med Ulf Blossing som är en av Sveriges mest kända skolforskare. Han har tillsammans med olika kollegor tittat på vad som kännetecknar framgångsrika skolor i olika studier. Han har ofta påtalat att de skolor som lyckas skapa höga resultat och de som lyckas vända en skolas resultat är de professionella skolorna. Jag har funderat mycket på vad det innebär att vara en professionell skola. Ulf Blossing brukar ofta lyfta fram lärares samarbete och samsyn på sitt uppdrag som en framgångsfaktor, att det är en del i att vara en professionell skola. Jag tror inte att någon rektor har som fokus att inte vara professionell.

Lågaffektivt bemötande

Den senaste tiden har det stormat extra mycket i skolsverige, som det gör med jämna mellanrum. Denna gång har det handlat om nedskärningar som tankesmedjan Balans synliggjort genom att studera kommunernas skolbudgetar. Det är bra att det lyfts fram att de ”effektiviseringar” som tankesmedjan Balans lyfter fram i själva verket är besparingar. Det har stormat kring lågaffektivt bemötande där vissa anser att det är den enda metod/förhållningssätt som fungerar och andra anser att lågaffektivt bemötande skapar mer våld.

Jag är den första att beklaga att det skapats ett ”vi mot dom”-klimat i debatten. Det handlar inte om antingen eller, det handlar om både och. Vissa elever kan vi säga till och ha tydliga gränser för, och konsekvenser när de bryts men med andra elever så fungerar inte det. När vi analyserar vad som sker och varför så får vi syn på vilken kategori elever vi har att göra med. Om vi inte analyserar och bara gör antaganden kommer vi med största sannolikhet att misslyckas.

Analys av undervisningen

På Hammarkullsskolan tar vi stora kliv framåt hela tiden, och vi strävar mot att bli den professionella skolan. För att komma dit träffas lärarna varje vecka för pedagogisk utveckling, vi behöver utveckla vårt samarbete och skapa forum för pedagogiska diskussioner. Vi är fast  i beslutna att öka andelen elever som når alla kunskapskrav i årskurs 3, och då behöver vi titta på de resultat vi har nu, analysera vad de beror på och hur vi kan förändra vår undervisning för att fler elever ska nå kunskapskraven.

Det här med analys är svårt, att se sig själv i spegeln och se vad man faktiskt gör i klassrummet kräver mod. Det är lätt att analyser inte blir analyser utan de blir beskrivningar av vad vi gör. Det kan finnas en poäng i att lyfta goda exempel för att hjälpa sina kollegor och få syn på sin egen praktik. Det är viktigt när det känns tungt, att se att mycket faktiskt fungerar bra. Det är dock ingen analys, i en analys behöver vi fråga oss ”vad kan jag förändra i min undervisning för att eleverna ska nå längre i sin kunskapsutveckling?”

Den som tar ansvar kan påverka

Det handlar om ansvarsprincipen, den som tar ansvar kan påverka. Det är viktigt att vi vågar göra det vi ser behövs i analysen. Vi har arbetat om formen för våra klasskonferenser från och med denna termin och vi fokuserar bara på elevernas läsning. Med resultaten från våra screeningar diskuterar vi nu på klassnivå vad som behöver skruvas på för att fler elever ska ta klivet mot att bli läsare. De flesta eleverna på Hammarkullsskolan kan läsa, men vi strävar mot att de ska bli läsare. Våra utmaningar är att vi måste öka elevernas ordförråd, vi måste arbeta med elevernas läsflyt och vi måste arbeta med läsförståelsen. Hur gör vi det på klokast sätt?

Vi gör det genom att samarbeta och hjälpas åt. På Hammarkullsskolan finns tillsammans en bra bit över hundra års lärarerfarenhet, då är det självklart att vi kan göra alla våra elever till läsare. När alla mina kloka, engagerade och fantastiskt skickliga lärare sätter sig ner och pratar om strategier vid läsning och hur vi kan arbeta med elevernas ordförråd, att vi måste arbeta med orden i nätverksform för att eleverna ska befästa ordens betydelse och förmågan att förstå vad de läser så kan vi ta stora kliv framåt.

Skapa studiero

Kunskapsresultaten är en viktig sak att analysera men vi behöver också skapa lugn och ro i klassrummet för att kunna genomföra den undervisningen vi i analysen kommer fram till att vi behöver erbjuda eleverna. I debatten låter det ofta som att bara vi har mer regler, mer straff, mer konsekvenser så kommer eleverna börja uppföra sig. Bara föräldrarna börjar uppfostra sina barn och slutar anmäla skolan till skolinspektionen så kommer allt bli bra. Föräldrar har ett ansvar, absolut. Jag har skrivit förut om ansvarsprincipen och hur viktig den är. För det är faktiskt så, att det är bara den som tar ansvar som kan förändra situationen.

Jag skulle önska att alla skolor ägnade tid åt analys och diskussioner i lärarlagen om tryggheten och studieron i klassrummet. När vi arbetar med elever med problemskapande beteende så behöver vi göra fyra saker. Vi behöver förebygga det problemskapande beteendet genom att skapa ett sammanhang där de krav vi ställer på eleven motsvarar elevens förmågor, vi behöver lära oss att hantera det problemskapande beteendet när det uppstår. Det uppstår i de allra flesta fall när vi vuxna ställer krav som eleven inte har förmågan att leva upp till, det är ofta vi något vi trodde att eleven klarade av för annars skulle det inte bli fel. Vi behöver utvärdera situationen som uppstått för att se vad vi vuxna gjorde fel. Vilket krav var det vi ställde som inte eleven klarade av? Slutligen behöver vi förändra sammanhanget så att det inte händer igen.

Måste ha en plan

På Hammarkullsskolan får alla medarbetare utbildning i Studio III under 2019, en metod som lär oss hur vi med hjälp av lågaffektiva tekniker ska hantera utåtagerande elever på ett säkert sätt, dvs ett sätt som varken skadar eleven eller den som arbetar med eleven. Utbildningen är 3+1 dag vilket ger tid att processa, träna, diskutera igen, träna mer och arbeta med det förebyggande arbetet på djupet. Vår instruktör i Studio III sa något väldigt klokt på det första utbildningstillfället; ”första gången det händer gör vi så gott vi kan, andra gången måste vi ha en plan”.

Det är viktigt att vi har en plan kring alla elever som utmanar oss, för då kan vi förhindra att det sker. Det är det vi har betalt för, att se till att alla elever når så långt som möjligt kunskapsmässigt, och för att göra de behöver de klara av att gå i skolan. Jag är den första är välkomna debatten men det är inte bra att det blir ett klimat som präglas av ”antingen eller”.

Lågaffektivt bemötande fungerar om du använder det på rätt sätt – på de elever vi har problem med i skolan och om du som pedagog är aktiv. Om vi backar undan och slutar arbeta så kommer våldet att öka.

Ska vi vara den professionella skolan som Ulf Blossing pratar om så måste lärarna kunna genomföra sin undervisning, och för att kunna genomföra sin undervisning måste det finnas studiero. Ingen lärare kommer orka arbeta kvar i en skola där det är bråk på lektionerna.

Skapa forum för samarbete

Sammanfattningsvis tänker jag att om vi lyckas analysera vad det är i vår undervisning det är vi behöver förändra för att alla elever ska nå så långt som möjligt, och om vi lyckas analysera vad det är som gör att skolan blir för svår för vissa elever så har vi kommit långt. Om vi dessutom får de resurser vi behöver för att ge alla elever det stöd de behöver, ge lärarna riktigt bra förutsättningar och en riktigt bra arbetsmiljö så kommer vi att bli professionella på riktigt. Om vi rektorer skapar forum för våra lärare att samla all sin erfarenhet och klokskap för att tillsammans arbeta med att öka elevernas måluppfyllelse så kommer vi nå hur precis hur långt som helst.

Den professionella skolan kommer leda till lägre kostnader på sikt eftersom professionella skolor kräver inte lika mycket resurser eftersom var sak är på sin plats. Jag tänker att det är alltid billigare med hög kvalité än en låg kvalité, det är alltid billigare med bra arbetsmiljö än med en dålig arbetsmiljö.

Vi ses i skolvimlet!