Vi pratar sällan om mål för undervisningen, undervisningens innehåll och kvalitet. Kompetensförsörjningen är en stor utmaning eftersom det inte finns lika många lärare i fritidshem som det finns fritidshem, och av den anledningen började jag fundera på hur jag kan behålla de lärare jag har i fritidshem och hur jag kan rekrytera fler lärare. Ska vi på allvar göra det attraktivt att utbilda sig till lärare i fritidshem och få lärarna att stanna kvar måste vi göra förbättringar dels vad gäller förutsättningar men också faktiskt visa att undervisningen på fritids är viktig och att vi rektorer lägger lika mycket energi på att utveckla undervisningen i fritidshem som i skolan.

Inför detta läsår har jag rekryterat två fritidspedagoger och den tredje börjar i januari 2019. Jag har sedan tidigare en fritidspedagog. Det innebär att i januari har jag en utbildad fritidspedagog per fritidshem. Det är en bra början men inte tillräckligt.

Förutsättningar handlar inte bara om lärarna, det handlar minst lika mycket om vilka verktyg lärarna har för att skapa kvalitet. Eftersom lärarna i fritidshem inte arbetar i klass på dagtid har de viss tid för reflektion och planering. Det visade sig vara en större utmaning än vad vi trott. Hur ska vi få till tid för planering och uppföljning av undervisningens kvalitet när det är korta pauser mellan rasterna? Vår lösning blev att frigöra fritidspedagogerna från rasterna en förmiddag i veckan för gemensam planering. Vårt nästa hinder blev hur alla som arbetar på fritids ska få möjlighet att träffas för att planera och följa upp verksamheten. Vår lösning blev att alla assistenter frigjordes varje måndag morgon för gemensam mötestid. Lärarna har varit fantastiska som samarbetat och tagit detta behov på allvar. Hos oss ses alla lärare som lärare oavsett i vilken verksamhet de undervisar.

Sedan insåg vi att det är bra att fritidspedagogerna har tid att ses en förmiddag i veckan och det är bra att alla som arbetar på fritids träffas varje vecka. Hur ska vi öka samverkan mellan fritids och lärarna som arbetar i skolan? Det blev nästa hinder. Vår lösning på det kommer att bli att på varje APT-möte avsätta en timme för samverkan mellan lärarna i skolan och ”deras” fritidspedagog. Då får de tid varje månad att prata elever och undervisning. Det är inte tillräckligt, men det är en början.

När vi startade läsåret i höstas låg fokus på det praktiska, att starta upp undervisningen, att skapa meningsfullhet på fritids, att starta igång roliga och meningsfulla raster för eleverna och att skapa ett ”vi” bland pedagogerna på fritids. En framgångsfaktor har varit att jag gav pedagogerna på fritids tillgång till skolpsykolog på 20 procent. Skolpsykologen har haft handledning regelbundet samt funnits med på alla planeringsmötena, i början varje vecka och nu varannan vecka. Psykologens roll har varit att hjälpa pedagogerna att hålla fokus, fånga upp viktiga frågor och perspektiv samt att stötta när det varit jobbigt. För jobbigt har det varit, och svårt, och ibland har det känts som att ”detta kommer aldrig bli bra”.

Vi började med ett system där eleverna skulle välja aktivitet varje dag och sedan dela upp sig i mindre grupper. Pedagogerna kämpade och kämpade. Eleverna saknade strukturen de var vana vid när fritids hade fasta grupper. Pedagogerna gjorde förändringar och förbättringar varje vecka men till slut kom vi fram till att fasta grupper är bättre.Våra elever behöver vägledning av vuxna i alla moment, ett behov vi inte kunde tillgodose med ett system där de väljer aktivitet varje dag. Lugnet börjar nu lägga sig i grupperna, eleverna upplevs som tryggare och äntligen känner pedagogerna att de kan börja genomföra den undervisning de har som ambition att erbjuda eleverna. Nu när grupperna börja forma sig så kan vi börja fokusera på att utveckla undervisningen.

Vi har startat diskussionerna kring elevernas lek, eller snarare bristen på vana att leka och förhandla lekregler. Många av våra elever behöver lära sig hur en lek kan förhandlas fram, hur en lek kan starta, vad den ska innehålla och hur den ska avslutas. Alla fritidspedagoger och övriga pedagoger på fritids håller just i detta nu på med att observera hur våra elever startar leken. Det kommer att leda till spännande diskussioner i arbetslaget kring hur vi kan arbeta för att eleverna ska erövra förmågan att leka. Vi landade i att fler vuxna behöver vara utomhus på rasterna så nu är lärarna ute en förmiddagsrast per vecka samt en lunchrast. Det har gett till resultat att det är färre konflikter på skolgården. Allt det vi åstadkommit har vi lyckats med genom all personals engagemang och vilja.

Äntligen känns det som att vi är på väg åt rätt håll, för det finns bara en väg för Hammarkullsskolan och det är framåt – tillsammans!