Vad ser ni att er profession kan tillföra i den samlade elevhälsans främjande och förebyggande uppdrag?
Inger Mannebäck: – Vi är den enda professionen som träffar alla barn över hela skoltiden. Vi har ett basprogram som innebär hälsobesök hos oss och som sker med vissa intervaller under hela skoltiden. Det går att ta fram statistik från hälsosamtalen vilket gör att elevhälsan kan arbeta förebyggande med olika områden.
Eva Torwald: – Basprogrammet är vår grund. Det är ett fantastiskt bra och omfattande styrdokument, som är en fortsättning från BVC och följer elevernas hälsa genom skoltiden.
Inger: – I basprogrammet har vi till exempel frågemallar för hälsobesök; Vi ringar in barnet utifrån inlärning, kostvanor, sömnvanor, trivsel med mera.
Eva: – Det handlar också om kompisar och relationer, övergrepp – allt från stort till smått. Sedan hittar vi ändå aldrig allt som behöver hittas.
Inger: – Vi blir en brygga mellan elever, föräldrar och lärare. Om en elev till exempel berättar att hen tycker att det är väldigt svårt i skolan och eleven inte har pratat med läraren om detta så går vi via föräldrarna om det är små barn, och hamnar hos läraren till slut. Då kan det hamna på den gemensamma elevhälsan utifrån vilken profession som behöver stötta – till exempel specialpedagog.
Eva: – Eftersom vi träffar alla barn och för journal så kan vi ta vid efter varandra. Det går en röd tråd genom varje barn genom skoltiden.
Inger: – Vi har medicinsk kompetens och omvårdnadskompetens, vi tittar på de mjuka värdena.
Vilka förutsättningar är viktiga för att elevhälsoarbetet ska fungera bra, så att det stödjer alla elevers utveckling mot utbildningens mål?
Eva och Inger: – Ömsesidig respekt och gott samarbete mellan skolans alla professioner. Det är dock viktigt att komma ihåg att vi inte är utbytbara mot varandra. Alla har sin kunskapsbank och samarbete är jätteviktigt.
Kan ni berätta om era egna erfarenheter av väl fungerande elevhälsoarbete? Utveckla gärna hur arbetet är organiserat. Hur ser processerna ut för att skapa ett starkt team med en gemensam grund i uppdraget där allas olika professioner tas tillvara?
Eva: – Vi har “Fjällboskolans plan mot diskriminering trakasserier och kränkande behandling” som är mycket bra och väl genomarbetad. Specialpedagog och kurator uppdaterar och befäster den årligen. Vi går igenom den på APT och i elevhälsoteamet. Pedagogerna pratar med eleverna om “planen” som även finns i en förenklad form. Vi har veckovisa EHT-möten, vi får nya ärenden från pedagogerna eller efter kontakt med elev/vårdnadshavare. I EHT kan vi “bolla” med eller informera varandra. En del av mötestiden har rektor avsatt för hälsofrämjande och förebyggande diskussioner/arbete på skolnivå. Arbetslagen kan bjuda in de professioner från EHT som de önskar.
Inger: – Jag är ganska ny på min skola. Vi har EHT-möten varje vecka, där alla professioner sitter med och lärarna skriver en förfrågan till EHT angående barn som de önskar diskutera. Förra året startar vi en form av EHM. När vi till exempel riktar oss till årskurs 2 så kallas de lärare som är involverade i årskurs 2. Vår frågeställning handlar om arbetsklimat, hur mår klassen? Hur kan vi tillsammans, pedagoger och EHT, skapa den bästa lärmiljön för våra elever? Allt inom EHM är på gruppnivå, medan elevärenden hamnar i EHT. Det här är för att dels stärka pedagogerna i deras arbete, men också kanske bidra till något som de önskar och vill ha, för att få en bättre arbetsmiljö, förbättrade resultat eller vad det nu kan vara som de önskar. I EHM sitter jag, kurator, specialpedagog och rektor. Vi får in lärarnas frågeställningar en vecka innan och ser vi att det är något för en psykolog så konsulteras han så vi kan bidra med hans tankar på mötet. Fokus hamnar på klassen, miljön och hur de har det. Detta landar i ett planeringsdokument som sedan följs upp under terminen. Det här sättet att arbeta på har fungerat väldigt bra hittills.
Hur ser ni på rektors roll som ledare för den samlade elevhälsan? Vad är viktigast i den rollen?
Inger: – Ett stort engagemang och barnfokus är viktigt. Rektor prioriterar EHT-ärenden och strukturerar våra möten. Rektor beslutar också vem eller vilka som ska arbeta med ärenden och kallar till möten angående egenvård.
Eva: – Rektorn är den som fattar beslut. Vår rektor har satt en struktur där det förebyggande och hälsofrämjande arbetet ska finnas med varje gång vi har EHT.
Inger: – Vi har kortat av EHT i och med EHM, där det hälsofrämjande och förebyggande sker, så att det verkligen blir av. Det är ett viktigt arbete.
Hur väl känner pedagoger och skolledare överlag till vilken kompetens och kunskap er profession har och hur den kan nyttjas i det främjande och förebyggande arbetet?
Eva: – För lite. Fortfarande kan det vissa dagar kännas som jag är “plåstersyster”; det är svårt att komma bort från det. Men det går att förändra – mycket har blivit bättre.
Inger: – Presentation av skolsköterskans arbetsuppgifter har dragits för all personal tidigare och de har bra koll på mina arbetsuppgifter.
Om ni fick föreslå insatser för att utveckla elevhälsan – på lokal skolnivå respektive på hela staden-nivå: Vilka insatser skulle ni satsa på främst?
Eva och Inger: – Logoped och dietist anställd centralt som alla skolor kan få tillgång till. Detta skulle leda till professionell hjälp tidigt för eleverna. I socioekonomiskt utsatta områden är ohälsotalet högt vad gäller vikt.
Eva: – Jag hade gärna velat ha en dietist på min skola, även om det finns betydligt färre överviktiga barn här än i andra områden. Många är fysiskt aktiva, men det handlar om att föräldrarna efterfrågar stöd om kost. En dietist kan följa upp på ett annat sätt än vad vi kan och har tid att göra.
Eva och Inger: – Vi kommer inte att ha kvar vår skolläkare. Det kommer bli en utmaning och det oroar oss. Vi tror det är viktigt att ha en barnläkare.
