På väggarna inne på Södra Sälöfjordsgatans förskola hänger teckningar på ljudvågor. En del ser ut som rytmisk musik, andras som ett kaotiskt virrvarr av streck. Exakt så är det i verkligheten också berättar barnen.
– De krockar så här, säger en av dem och visar med hela kroppen hur ljudvågorna går när det är alldeles för mycket och för högt ljud.
– Vad händer med trumhinnan då? Frågar förskolläraren Antoinette Butros-Landvik.
– Den går sönder.
Ett annat barn har hittat ett par hörselkåpor och förklarar varför det blir så tyst med dem på:
– Ljudvågorna kommer inte in i örat.
Tema ”ljudvågor och örat”
Södra Sälöfjordsgatans förskola hade i våras tema ”ljudvågor och örat”. Det arbetet kom igång med hjälp av Lundby stadsdels NT-utvecklare.
– När förskolechefen frågade om vi var intresserade av att få handledning svarade vi genast ja. Naturvetenskap och teknik finns runt omkring oss hela tiden, vi jobbar egentligen alltid med det, säger Antoinette Butros-Landvik.
Hennes arbetslag valde temat ”örat” eftersom det finns barn i gruppen med hörselnedsättning. I temat ingick hur ljudvågor skapas och färdas, hur eko uppstår, örats olika delar och hur vi påverkas av ljud. De gjorde experiment och testade eko i gångtunnlar, men förde också in den nya kunskapen i barnens vardag.
– Barn är naturligt nyfikna. De suger åt sig kunskap. Det här temat har väckt tankar och funderingar hos dem. Det syns i deras lekar och de är också väldigt duktiga på att reflektera. De har diskuterat hur vi kan dämpa ljudnivån på förskolan och har blivit bättre på att säga till varandra när någon till exempel skriker, säger Antoinette.
En viktig del i temat har varit att använda naturvetenskapliga begrepp som ”ljudvågor”, ”trumhinna” och ”stigbygeln”, och att få barnen att använda dessa i sitt vardagliga språk. NT-utvecklaren Eliisabet Englund har varit bollplank och inspiratör under hela arbetet.
– Hon har väckt många tankar och idéer hos oss. Hon fick oss också att begränsa temat och hitta en röd tråd. Annars hade det kunnat bli hur brett som helst, säger Antoinette och fortsätter:
– När vi har diskuterat med Eliisabet har vi fått bekräftelse på att vi är på rätt väg. Det har gjort att vi känt oss lugnare. Annars är det lätt att känna mycket stress med de stora barngrupper som vi har.
Naturvetenskap och teknik finns överallt
Eliisabet Englund är förskollärare i grunden och jobbar kvar på sin gamla förskola på 80 procent. Men uppdraget som NT-utvecklare innebär att hon kan ägna en dag i veckan åt att stötta andra förskolors arbete med naturvetenskap och teknik.
– Jag vill få pedagogerna att se vad som är naturvetenskap och teknik i barnens vardag och få dem att sätta ord på det. Det är till exempel teknik att arbeta i ateljén eller hantera bestick, och det är artkunskap att prata om kor och grisar. Det görs mycket bra arbete redan idag, fast man kallar det inte naturvetenskap eller teknik, säger Eliisabet.
Det är upp till varje förskola att efterfråga Eliisabets hjälp och det varierar vad hon bidrar med. Oftast är hon ett bollplank åt personalen. Ibland är hon med på enskilda aktiviteter tillsammans med barnen. På en förskola hjälpte hon till att synliggöra och tillgängliggöra teknik i miljön så att barnen kunde använda det mer spontant i sina lekar. Hon har också en sida på stadsdelens intranät där hon delar med sig av boktips, föreläsningar och filmer.
– Naturvetenskap och teknik finns runt omkring oss hela tiden. Vi använder oss hela tiden av tekniska lösningar och artefakter. När vi öppnar dörrar, när vi åker bil och när vi äter. Att synliggöra det för barnen är en demokratisk handling. Det vidgar deras förståelse för omvärlden, säger Eliisabet.
Undervisning i förskolan
I den reviderade läroplanen för förskolan från 2016 är det tydligt framskrivet att barnen ska stimuleras och utmanas i sitt intresse för naturvetenskap och teknik. Det talas också alltmer om att man ska undervisa i förskolan.
– Många tänker att undervisning är att barnen ska sitta stilla och att en vuxen förmedlar kunskap. Men undervisning i förskolan är något annat. Det är att ha en medveten process och att ha ett lärandeobjekt för den aktivitet man håller på med just nu.
– Undervisning på förskolan är lekfull och praktisk. Barnen får lära möjlighet att använda alla sinnen för att lära sig. De får lukta, smaka, höra, se och känna. Hur känns det i kroppen när jag springer? Hur känns det i musklerna när jag tar i? Barnen får uppleva kunskapen.
Pedagogerna på Södra Sälöfjordsgatans förskola känner att de har blivit stärkta i sin profession under Eliisabets handledning, och de vill fortsätta att använda hennes och andra utvecklingsledares kunskaper.
– Det borde finnas sådan här handledning i alla ämnen, säger Antoinette Butros-Landvik.
