Stationslektioner ger mer tid för eleven

Klass 9 A i Sjumilaskolan har NO-lektion och är indelade i fyra grupper. I den första spelar eleverna ett digitalt spel som går ut på att placera ögats delar på rätt ställe, på kortast möjliga tid. I grupp nummer två tittar eleverna på en film om ögat på studi.se, ett läromedel som har filmer på olika språk. I den tredje gruppen är eleverna upptagna med att läsa en text samtidigt som de lyssnar till lärarens inläsning av texten i sina hörlurar. Den fjärde gruppen lyssnar och frågar när Frida berättar om ögats lins och hur ljuset bryts.

Efter tolv minuter plingar Fridas telefon och elevgrupperna skiftar plats. Bytet går smidigt och snart är de igång med nästa uppgift.

Mera variation

Bakgrunden till Frida Hellgren Kestis arbetssätt är en studieresa med skolbesök till Stanford där eleverna jobbade med samma uppgift fast på olika sätt under en och samma lektion. Som lärare i biologi, fysik och kemi har hon och eleverna ofta långa lektionspass. Hon insåg att olika stationer med olika läromedel skulle kunna göra lektionen roligare och mera varierad. Hon bestämde sig för att pröva och har nu jobbat så här i ungefär ett år.

Redan tidigare har hon använt digitala hjälpmedel och flippat klassrum i sin undervisning. Stationslektionerna är en form av blended learning, som i korthet går ut på att blanda klassisk katederundervisning med olika digitala hjälpmedel.

Inlärning på olika sätt

Med hjälp av fyra olika stationer, eller minilektioner, kan hon beta av ett komplext innehåll genom att paketera det på olika sätt. Hon använder filmer, bildstöd, spel och aktiviteter där eleverna själva får utforska begrepp eller områden. På det sättet finns alltid någon aktivitet som underlättar inlärningen, oavsett individens förutsättningar. Och även om den effektiva lektionstiden är kortare blir kvaliteten bättre, anser Frida Hellgren Kesti.

Medvetet oplanerat samtal

En station består alltid av ett samtal vid tavlan mellan henne och eleverna. Samtalet är medvetet oplanerat, förutsättningslöst och utan för mycket innehåll. Med tiden insåg hon att det arbetssättet ger möjlighet att få mera tid för varje elev.

– När jag står framme vid tavlan och undervisar i helklass så vet jag inte om eleverna har förstått eller hur engagerade de är. Jag får verkligen veta om eleverna förstår eller inte. Alla snappar upp något från varje station som de sedan tar upp i samtalet med mig. Med samtalsstationen får jag mera tid att prata med de elever som annars är vana att inte ta plats. Våra samtal blir mera intressanta.

Stöd från gruppen

Hon märker också att eleverna tycker att lektionerna blir lättare att ta sig igenom. Istället för en lång lektion får de fyra kortare och då är det lättare att hålla kvar intresset. På samtalsstationen får de mera tid med läraren, men de får också mycket stöd av varandra i sina grupper. Frida Hellgren Kesti lägger mycket tid på att gruppera så att de ska känna sig trygga med varandra men ändå utmanas i lärandet.

– Det är väldigt bra att få lära sig på olika sätt. Du får mera kunskap men du blir också starkare som person. Grupperna får dig att våga samarbeta, prata och kommunicera. Alla lär sig och ingen blir utanför, säger Dario Gjoroshevski i klass 9 A.

En lärdom efter hand har varit att planera in tid för förflyttning mellan stationerna, även om det går snabbare när eleverna är vana vid upplägget. Det gäller också att göra uppgifterna vid varje station lagom utmanande eftersom hon inte är tillgänglig för varje grupp hela tiden.

Måste hinna bearbeta

Vissa tillfällen passar bättre för stationslektioner än andra, till exempel i början av ett nytt moment. Eftersom det här arbetssättet ger mycket input på kort tid måste eleverna också få hinna bearbeta det de tar till sig.

– Det är en intensiv form av undervisning, nästan lite stressigt ibland. Därför är det viktigt att samla upp i efterhand och påminna vad vi har gått igenom, säger hon.

En förutsättning för att stationslektionen ska fungera är att det finns studiero i klassen. Eleverna måste förstå upplägget och vad som krävs av dem. Det fungerar i alla klasser men kan ta tid att arbeta in, menar Frida Hellgren Kesti. De elever som har tuffast att anpassa sig till den nya strukturen är de som är vana att få lärarens uppmärksamhet oavbrutet.

– Jag ska möta eleverna där de befinner sig och då behöver jag ha ett varierat arbetssätt. Elever som tar till sig information på olika sätt får verkligen det nu. Genom att jobba så här kan jag använda mig själv där jag verkligen behövs, säger Frida Hellgren Kesti.