- Vad ser du att din profession kan tillföra i den samlade elevhälsans främjande och förebyggande uppdrag?
– Som skolläkare kan jag bidra med fördjupad medicinsk kunskap om olika sjukdomar och ohälsa som drabbar barn och ungdomar. Jag har kunskap om hur ohälsa hos barn i skolan kan upptäckas, utredas och behandlas men även om vilka riskfaktorerna är för att utveckla den. Min roll är också att vara en brygga till sjukvården för de elever som behöver deras insatser.
– Idag ser vi att den psykiska ohälsan ökar bland barn och ungdomar. Förklaringen tros vara en kombination av miljöfaktorer, arv och sociala faktorer. Mitt uppdrag i elevhälsan handlar om att vara med och förebygga psykisk och fysisk ohälsa och främja en god hälsa. Eftersom elevernas psykiska hälsa är så sammanflätad med den sociala skolmiljön har vi vuxna ett stort ansvar för att skapa en hälsosam och trygg miljö med ett sunt socialt klimat.
– Det är jätteviktigt för mig att vara i verksamheten. Jag tycker att det är otroligt roligt att få träffa alla barn och ungdomar, och att få träffa dem på deras arena. Jag får större kunskap och förståelse för hur omgivande faktorer påverkar, jag får se det in action, och jag får chans att påverka förutsättningarna (till skillnad från om jag arbetar inom sjukvården).
– När ett barn mår dåligt eller har svårigheter i skolan är min roll att reda ut om det finns en medicinsk orsak. Då vill jag veta precis allt om eleven och elevens situation. För att kunna göra en bedömning behöver vi veta mycket. I medicinen är det oftast inte svart eller vitt, det handlar om att väga samman vad vi vet, utesluta saker och försöka ta ställning till när fler undersökningar behövs eller inte behövs. Om jag bedömer att det kan finnas en medicinsk orsak till elevens svårigheter så ska jag lotsa vidare till sjukvården. I mitt uppdrag ingår inte att ge behandling i första hand.
– Jag är ansvarig skolläkare för tio skolor i staden. I årskurs 1 träffar jag alla elever för ett hälsosamtal, och då gör jag också en kroppslig undersökning. Vi använder också det här tillfället till att screena för olika ohälsotillstånd, till exempel psykisk ohälsa, med hjälp av frågor i vårt metodstöd. Frågorna handlar bland annat om sömn, kost, motion och tidigare ohälsa. Ibland remitterar jag vidare till sjukvården och i vissa fall följer jag och skolsköterskan upp eleverna och vi kan också ta dem med oss till elevhälsoteamet.
– En gång per termin deltar jag på ett elevhälsomöte på varje skola. Tyvärr finns det inte tid att vara med på fler EHT-möten vilket gör det svårt att medverka mer kontinuerligt i det främjande och förebyggande arbetet. Jag hade önskat mer tid till det.
- Vilka förutsättningar är viktiga för att elevhälsoarbetet ska fungera bra, så att det stödjer alla elevers utveckling mot utbildningens mål?
– Det är jätteviktigt att man har tillgång till alla professioner i tillräcklig omfattning, både inom elevhälsan och när det gäller skolpersonalen i stort. Som team behöver man arbeta tillsammans med gemensamma mål och riktlinjer. För mig som läkare är det viktigt att det arbetet bygger på evidensbaserade metoder. När något beslutas behöver man bestämma när det ska följas upp, vem som ansvarar och hur det ska dokumenteras.
– Att fortlöpande utvärdera effekten av de insatser som görs är också viktigt. Detta är en utmaning när tiden är knapp och det ibland är hög omsättning bland personal. Ofta hamnar man i att lösa akuta problem som uppstår kring elever vilket stjäl tiden från att arbeta mer hälsofrämjande och förebyggande på grupp- och organisationsnivå.
– För att få till denna typ av arbete krävs en medveten satsning och prioritering. Inställningen till främjande och förebyggande arbete bland medarbetarna och framför allt rektorerna, vars uppgift är att leda teamet, är avgörande för hur väl det kommer att fungera.
- Kan du berätta om dina egna erfarenheter av väl fungerande elevhälsoarbete? Utveckla gärna hur arbetet var organiserat (hur ni arbetade på individ-, grupp och organisationsnivå), hur processerna såg ut för att skapa ett starkt team med en gemensam grund i uppdraget men där allas olika professioner tas tillvara.
– På en skola gjorde man en stor satsning för att förbättra elevhälsoarbetet och utformade nya rutiner kring hur arbetet skulle gå till. Detta ledde till att man kunde uppmärksamma situationer som var problematiska tidigare och även koppla in rätt kompetenser i tid och ibland parallellt. Man var tydlig med vem som skulle gå vidare med ärendet och när det skulle följas upp. Man planerade även in några tillfällen per termin då man träffades tillsammans enbart för att prata kring hur själva elevhälsoarbetet fungerade och kunde förbättras. Alla berörda personalkategorier bjöds in och det var viktigt att man vid dessa tillfällen inte diskuterade individärenden.
– Jag arbetar mycket tätt ihop med skolsköterskorna och är beroende av att de förstår mitt uppdrag och ger mig goda förutsättningar för att kunna göra en bra insats när jag kommer till skolorna. Eftersom jag är på flera olika skolor är sköterskorna min länk till elevhälsoteamen och eleverna. Detta fungerar oftast mycket bra och vi gör en stor del av arbetet tillsammans.
– Jag arbetar också nära skolpsykologerna då våra områden överlappar varandra när det kommer till psykisk ohälsa och neuropsykiatriska tillstånd. Att utifrån våra olika kompetenser kunna diskutera och tillsammans försöka ringa in olika elevers problematik tycker jag är väldigt värdefullt.
- Hur ser du på rektors roll som ledare för den samlade elevhälsan? Vad är viktigast i den rollen?
– Som rektor är det viktigt att vara insatt i vad uppdraget som ledare av elevhälsoarbetet innebär. Det gäller också att vara duktig på att utnyttja den kunskap som de olika medarbetarna har utifrån sina olika kompetenser. En rektor som är nyfiken och ödmjuk inför sin uppgift och som sätter fokus på att få teamet att känna sig som en enad grupp som arbetar mot ett tydligt mål – och där varje medarbetare har en självklar plats utifrån sin specifika kompetens – kommer att nå framgång i sitt arbete.
- Hur väl känner pedagoger och skolledare överlag till vilken kompetens och kunskap din profession har och hur den kan nyttjas i det främjande och förebyggande arbetet (utgå från dina egna erfarenheter)?
– Det varierar men jag tror att många inte känner till i vilken omfattning jag som skolläkare kan vara en resurs i elevhälsoarbetet med elever både på individ- och på grupp- och organisationsnivå. Vi kommer från olika kulturer, de från skolan och jag från sjukvården, och jag tror att en del har bilden av att jag sysslar med att ta hand om kroppsliga åkommor och bedriver någons slags lättare vårdcentralsverksamhet, fast på skolan. Så är det inte.
- Om du fick föreslå insatser för att utveckla elevhälsan – på lokal skolnivå respektive på hela stadennivå: Vilka insatser skulle du satsa på främst?
– På lokal nivå tycker jag man ska satsa på att skapa goda relationer mellan professionerna i elevhälsan och att stärka teamkänslan för att få till ett bra samarbete som är grunden för att lyckas. För att vara en värdefull resurs för pedagogerna är det förstås lika viktigt att skapa goda relationer med dem. För att främja goda relationer är det viktigt att man förstår varandras olika uppdragsområden.
– Riktlinjer och mål för elevhälsoarbetet behöver vara tydliga och enhetliga inom staden. Det är viktigt att alla professioner inom elevhälsan är representerade när dessa utformas. Ett gemensamt metodstöd för staden skulle kunna förenkla processen att organisera, följa upp och utvärdera de enskilda skolornas elevhälsoarbete utifrån riktlinjer och mål och skapar en mer likvärdig elevhälsa inom staden. Det är svårt att utvärdera sina arbetsmetoder om de byts för ofta. Men måste ha ett effektivt system som klarar att folk flyttar på sig (vilket är vanligt idag). På lokal nivå skulle utvecklingsdagar där alla professioner deltar för att utforma skolans elevhälsoarbete utifrån gällande riktlinjer och mål vara bra.
– På stadennivå skulle jag önska ett mer utvecklat samarbete med barn- och ungdomspsykiatrin. Det sker mycket dubbelarbete idag, och det är inte effektivt. Jag hade önskat att det inom psykiatrin fanns en mellannivå mellan skolan och vårdcentralen, som träffar eleverna regelbundet. Personer som har en fot i varje värld.
– Forskning visar att god hälsa ökar chansen att nå en högre utbildningsnivå och bättre framtidsmöjligheter men sambandet är också omvänt – en god skolgång i sig främjar hälsan och motverkar framtida ohälsa. Eftersom den psykiska ohälsan bland barn och ungdomar nu ökar känns det extra angeläget att utveckla och effektivisera samarbetet mellan skolan och sjukvården.
