Forskning visar att skolresultat är en skyddande faktor för alla barn men speciellt viktigt för barn i riskzonen. Godkända betyg i nian och behörighet till gymnasiet halverar risken för familjehemsplacerade barn att drabbas av arbetslöshet, ohälsa och ekonomiska problem som vuxna.
Att ett barn placeras i familjehem kan ha olika orsaker. Men gemensamt för barnen är att de har ett bagage med sig.
– De bär på mycket tankar som gör att de presterar sämre fast de är normalt begåvade, säger Angela Alperud, barnsekreterare inom socialtjänsten i Angered.
Barnet kan också känna oro för de biologiska föräldrarna och syskonen, eller ha funderingar kring hur det skulle vara att bo kvar hemma.
– Ibland kan de också känna påtryckningar från den biologiska familjen. Utmaningen är att få föräldrarna att förstå syftet med att barnet är placerat. Att göra barnet synligt. Så här påverkar det ditt barn att du gör så här, och så vidare.
– Jag upplever generellt att föräldrarna är positiva till alla insatser som gynnar barnet. Men som förälder kan de känna sig otillräckliga och uppleva konkurrens från familjehemmet. Vi försöker få till ett trepartssamarbete, säger Angela Alperud.
Modellen har spridits till många kommuner
Skolfammodellen innebär att socialtjänsten och skolan samverkar för att ge eleven bästa möjliga förutsättningar att nå skolans mål och få fullständiga betyg. Skolfamteamet, som består av en specialpedagog och en psykolog, är ett komplement till den ordinarie elevhälsan i skolan och till socialtjänstens familjehemsvård.
Arbetssättet, som utformades av Helsingborgs stad 2005, är beforskat och de positiva effekterna väl dokumenterade. Av den totala gruppen familjehemsplacerade barn i Sverige går färre än hälften ut nian med fullständiga betyg. För de elever som ingår i Skolfam är siffran 78 procent. De goda resultaten har gjort att modellen spridits till många kommuner. I Göteborg finns Skolfamteam i alla stadsdelar.
I första steget tar teamet kontakt med barnets skola, träffar ansvarig rektor och ofta även skolans specialpedagog och elevens mentor. Teamet gör sedan en kartläggning och tar fram en handlingsplan tillsammans med barnet, familjehemmet och skolan.
Gör kartläggning och tester
– Vi kommer till skolan och gör en observation av barnets skolmiljö. Vi gör också tester som ger en bild av hur barnet mår, hur hen fungerar i vardagen, vilka begåvningsmässiga och kognitiva förutsättningar barnet har och hur det presterar i skolan. Även familjehemmet gör en skattning utifrån sin bild, säger Emilie Torbjörnsdotter, specialpedagog i Angereds Skolfamteam.
Efter kartläggningen återkopplar teamet vad som framkommit till både skolans personal, barnet och familjehemmet. Och i nästa steg kommer alla parter överens om en handlingsplan, som sedan följs upp kontinuerligt.
I handlingsplanen konkretiseras vad just den här eleven är i behov av för att undanröja eventuella hinder för inlärning. Det kan handla om att barnet behöver läxstöd eller att hen behöver jobba i en mindre grupp. Men planen kan även ta upp insatser som att barnet behöver hjälp av familjehemmet att sköta sin egen hygien och att äta på regelbundna tider.
Hur ofta skolans personal, Skolfamteamet, familjehemmet och barnet träffas beror på situationen. Ibland kan det vara varannan, var tredje vecka, ibland bara en till två gånger per termin.
Barnets behov står i centrum
Något av det allra viktigaste i samarbetet är att barnets behov står i centrum, och att alla jobbar åt samma håll, säger Emilie Torbjörnsdotter.
– Det blir en trygghet för barnet. Bara att bli sedd och bekräftad i att ”just nu är det jobbigt för mig”, är viktigt. Det sprider ringar på vattnet.
Sanna, som är 16 år, har bott i familjehem sedan hon var fyra år. Hon kommer ursprungligen från Angered, men familjehemmet ligger i Lerums kommun och där har hon gått i grundskolan. Idag går hon första året på ett nationellt gymnasieprogram i Göteborg.
Så här beskriver hon själv sin skolgång under mellanstadiet, innan Skolfamteamet blev en resurs för henne och familjen.
– Den har varit kul men det har varit rörigt under vissa perioder. Våran klass var inte den lugnaste. Det var mycket byten av lärare.
Mamma Lena, hennes ”familjehemsförälder”, berättar att samarbetet med skolan fungerade ganska dåligt under en period. Sanna behövde få mer specialpedagogiskt stöd och skolmiljön gjorde det svårt för henne att känna tillräcklig trygghet och lugn för att kunna koncentrera sig under hela skoldagen.
– Vi bråkade väldigt mycket innan med skolan. Vi gjorde påtryckningar men fick inte så mycket gehör för det vi ville.
Skolan gjorde anpassningar
När Skolfam i Angered kontaktade skolan och erbjöd sitt stöd skedde en stor förändring. I kartläggningen kom det bland annat fram att Sanna behövde utredas för dyslexi. I samarbete med Skolfams specialpedagog gjorde skolan en rad anpassningar, bland annat fick Sanna tillgång till olika hjälpmedel och appar.
– Jag fick också lite längre tid på mig att lämna in uppgifter. På ett prov kunde jag både skriva och göra det muntligt. Istället för att läsa en hel bok så kunde jag lyssna på den också.
Lennart Nilsson är rektor på Röselidsskolan 6-9 i Lerum där Sanna gått i högstadiet. Både han och skolans specialpedagog Louise Zacharoff tycker att samarbetet med Skolfam varit mycket positivt. Kontinuiteten i samarbetet och de regelbundna mötena gör att stödet blir kraftfullt.
– Hade inte Skolfam funnits hade Sanna varit ganska anonym. Det kan gå lång tid innan man upptäcker att detta måste vi jobba med, säger han.
Sätter upp konkreta mål och följer upp
Att många familjehemsplacerade barn är osynliga i skolan, bekräftas också av Emilie Torbjörnsdotter.
– Här kommer vi in oavsett om skolans personal uppmärksammat att eleven behöver ha stöd eller inte, och kan jobba förebyggande. Och när vi gör en sådan här bred kartläggning kommer barnens kompetenser upp på bordet på ett annat sätt.
En styrka med modellen är att målen man sätter upp är så konkreta, menar Lennart Nilsson. Sannas handlingsplan i matematik handlar till exempel inte bara om anpassningar i undervisningssituationen. Där står också att Sanna har rätt att gå iväg och ta ett mellanmål under lektionstid. Och att hennes kompisar då får lov att följa med. Likaså att hennes föräldrar har rätt att säga till henne att ”den här uppgiften kan du strunta i”.
De extra anpassningarna dokumenteras alltid till nästa tillfälle.
– Det blir en press i positiv bemärkelse. Hit vill vi nå innan vi träffas nästa gång. Och det är kompetenshöjande. När man sitter tillsammans och diskuterar kommer det fram olika sätt att se på en fråga eller problematik, säger Lennart Nilsson.
– Skolfam har erfarenhet från just familjehemsplacerade barn. Det har vi begränsad erfarenhet av. De vet vilka fällor man kan gå i, säger Louise Zacharoff.
Godkända betyg i alla ämnen
Sannas upplevelse är att Skolfam sett henne och verkligen lyssnat. Tack vare stödet och anpassningarna som gjordes efter kartläggningen fungerade skolgången bra. Våren 2017 gick hon ut högstadiet med godkända betyg i alla ämnen.
– Jag kände att lärarna såg mig mer. De kom fram till mig och frågade om jag hade kommit igång. Och Louise, specialpedagogen på skolan, frågade om det var något jag behövde. Hon sa att jag kunde komma ner till henne om jag ville.
– De har lyssnat på mig och försökt göra någonting åt det som jag behövde.
Både hon och mamma Lena tycker också att skolans överlämning till gymnasiet blev bra. Även där fanns Skolfam med i bakgrunden.
Formellt sett upphör Skolfamteamets stöd efter nionde klass. Barnsekreteraren inom socialtjänsten fortsätter dock att ha myndighetsansvaret för barnet, med uppdrag att följa barnets utveckling i förhållande till vårdplanen och se till att barnets rättigheter och behov tillgodoses.
När Sanna ser framåt är det några konkreta drömmar hon vill förverkliga.
– Jag skulle vilja jobba som hundförare inom polisen. Och så vill jag ha en gul Ferrari.
*Sannas och Lenas namn är fingerade.
Läs mer om Skolfam på http://www.skolfam.se
