Mats Widigson, fil dr och lektor med inriktning mot likvärdighet och social inkludering på Center för skolutveckling har intervjuat och observerat lärare som bedöms vara skickliga på inkludering. I rapporten identifierar han de olika verktyg som de skickliga lärarna använder sig av. Något som blev tydligt i hans arbete är att bra undervisning både är ledarskap och lärarskicklighet.
– När man ser undervisning som ledarskap får man också syn på andra saker, till exempel hur lärare arbetar med social inkludering, att få en stor grupp att fungera så att alla mår bra i miljön och kan lära sig. Detta uppstår inte av sig själv utan ligger i ledarskapet. Det är något man bygger över tid.
Mats delar upp ledarskapet i relationellt och didaktiskt ledarskap. Han betonar också vikten av att läraren kan skapa en rumslig inkludering, vilket inte är samma sak som att alla elever alltid befinner sig i samma rum, utan snarare att alla elever känner sig välkomna och ingår i en gemenskap även om de ibland delas upp i olika grupper eller vistas på olika platser.
– När den sociala, didaktiska och rumsliga inkluderingen fungerar blir det en sammanhållen lärmiljö som bidrar till att eleverna kan utvecklas så långt som möjligt. Det behövs mycket ledarskap och lärarskicklighet för att skapa det.
Planera för att bli flexibel
Lärare som är bra på inkludering är flexibla i hur de använder sin kompetens. Mats Widigson liknar dem vid skickliga fotbollsspelare som kan hantera många saker på en gång och utnyttja alla sina verktyg även i pressade situationer.
– Det är inte svårt att dribbla eller göra ett snyggt skott när man på en träning gör det långsamt och som enskild händelse. Men att klara att göra det i full fart under en match när det händer massor på samma gång, det är det som gör hela skillnaden.
För att kunna vara flexibel är det paradoxalt nog en viktig förutsättning att läraren har planerat väl och vet syftet med lektionen och hur hen ska differentiera för olika elever i förväg. Då är det viktigt att även organisationen runt omkring är genomtänkt, stark och välfungerande och bra på att lyssna och ta till sig det som lärarna säger behövs.
– Kärnan i inkludering är att utgå från elevens behov. En lärare som är skicklig på inkludering är lyhörd för alla sina elevers behov och kan situationsanpassa. Inte genom en ”låt gå”-attityd, utan genom tydlighet. Detta är svårt, men om elevens behov kan mötas och tas om hand av hela organisationen, från lärare till elevhälsoteam, rektorer och chefer, då har verksamheten hög inkluderingskapacitet.
Särlösningar en sista utväg
Olika typer av särlösningars vara eller inte vara i skolan diskuteras ofta, och det finns mycket man kan göra innan man tar till särskilda lösningar för enskilda elever , säger Mats Widigson.
– Som professionella måste vi gå från bristperspektiv på eleven till att vända blicken mot oss själva – vad kan jag göra för att utveckla min undervisning? Har jag lyssnat tillräckligt på eleven? Har jag testat allt som går att göra?
– Då kan man använda de olika verktyg som identifierats i rapporten och kanske också ta hjälp av andra att utveckla och anpassa undervisningen och skolmiljön. Till exempel kan man använda sig av speglingsbesök eller kollegialt lärande för att ta reda på vad man gör bra och vad som behöver utvecklas på ett systematiskt sätt.
Från organisationsnivå till lärarnivå
Rapporten är en fortsättning på en tidigare studie där Mats Widigson undersökte vilken syn som finns på inkludering inom skolor och förskolor och vad som kännetecknar en organisation som har goda förutsättningar för att jobba framgångsrikt för inkludering.
I det arbetet fick han flera kommentarer från rektorer som han intervjuade om att en del lärare var skickliga på inkludering och gjorde extra anpassningar utan att kalla det för det.
– Då blev jag intresserad av att gå vidare – vad är det dessa lärare gör? Jag frågade chefer och rektorer vilken lärare de skulle placera en elev i behov av inkludering hos. Så hittade jag de åtta lärarna jag intervjuat och observerat i den här studien.
Det kan förstås också vara känsligt att gå in på enskilda lärares prestationer, men Mats Widigson är noga med att poängtera hur viktigt det är ett det finns en organisation som stöttar upp runt omkring och att det handlar mycket om arbetsplatsens kultur.
– Inkludering är svårt – det finns ingen quickfix. Därför är det tufft att erkänna att man inte lyckas som lärare och att bristen kanske ligger hos en själv. Det kräver tillit i organisationen och ett klimat där man kan lägga svårigheter på bordet. Att ha stort förtroende för varandra är en viktig förutsättning i en väl fungerande utvecklingsorganisation. Det är samma sak i klassrummet – om en elev inte ska dölja sina svårigheter krävs också tillit och socialt ledarskap. Det handlar om att ha en utvecklingskultur.
Han säger att det är viktigt att komma ihåg att det är undervisningen som är kärnan i inkluderingsarbetet.
–Det finns många stora satsningar för att bidra till jämlikhet och inkludering i skolan, men allting måste utgå från arbetet i klassrummet. Det är i undervisningen det händer! Kommer man in på en skola där de pratar om undervisning på sina möten så vet man att det är en frisk skola.
Just nu finns inga konkreta planer på någon ytterligare rapport, men det finns enligt Mats Widigson en nivå till att titta närmare på.
– För en del elever kanske skolan fungerar på vissa lektioner men inte på andra. Då behöver man prata med eleven – vad är det som funkar på de bra lektionerna? Vilka är framgångsfaktorerna för dig? Även föräldrar har mycket kunskaper. Det vill jag titta vidare på. Det vore ett naturligt nästa steg. Det är där inkluderingen börjar – i barns och elevers behov.
