– Vi ser att lärandet blir mer lustfyllt och elevernas delaktighet ökar. Fler elever kan delta utifrån sina villkor och förutsättningar, säger Ann-Christine Lööf, fritidspedagog.
Avdelningen Klippans första större projektet avslutades med att eleverna reste till Eritrea. Både flygplanet och flygplatsen hade de tillverkat själva. Liksom resväskorna och passen. Även biträdande rektor Marita Nertby var med. Hon checkade in väskorna.
Flygplatsprojektet tog sin början i ett legobygge som några elever startat, där de skapade en hel flygplats. Lärarna uppmärksammade att det fanns ett stort engagemang i deras samtal kring hur en flygplats ser ut och vad som egentligen händer där. Det blev inledningen på ett sex veckor långt projektarbete som kom att innehålla väldigt mycket skapande och lärande inom många områden.
Ville göra eleverna mer delaktiga
Eleverna forskade och skrev om olika flygplanstyper. Ett barn höll en kurs i att vika pappersflygplan. Avslutningsvis genomförde de en resa till Eritrea, efter att ha forskat om landet och lärt sig viktiga ord på tigrinja.
Inspirationen till att arbeta projektinriktat har pedagogerna fått via en fortbildningsinsats som Center för Skolutveckling anordnat.
– Vi ville jobba utifrån förmågorna i läroplanen och samtidigt kunna utgå mer från barnens intressen, säger Ann-Christine Lööf. Vi såg att vi kunde få in mer delaktighet i det projektinriktade arbetssättet än när vi jobbar med ”svenskapass” och ”mattepass”, som vi gjorde tidigare.
– En stor vinst är att lärandet utgår från sammanhang som är viktiga för eleverna själva och hjälper dem att se helheter.
Nu har utvecklingsarbetet pågått under snart ett läsår och klassen har precis inlett ännu ett stort projektområde. Det nya projektet, som också startade i barnens lekande, har flera spår – transporter, restaurang, fabrik och affär.
Alla elever aktiva
När vi besöker klassen denna förmiddag är alla elever igång med olika aktiviteter på någon av de olika stationer som finns att välja mellan inom de olika temana. Några elever bygger en papperskorg för återvinning till restaurangen. En annan grupp tillverkar bankomatkort till gästerna. Inne i själva restaurangen pågår ett intensivt samtal om priset på hamburgare, och vad slutnotan egentligen blir för gästerna som sitter vid bordet. En bit längre in i lokalen håller två kockar i vita pappersmössor på att laga till olika rätter som serveringspersonalen sedan bär ut.
– Vi utgår från elevernas intresse och presenterar inte något färdigt material som vi vill lära dem. Utan det kan vara utifrån en lek, som vi ställer frågor. Är det något eleverna vill ta reda på mer om? Hur vill de gå vidare? Ett barn ville exempelvis göra en diskmaskin. Då frågar vi: Hur ska den se ut? Vilket material ska vi ha? Hur stor ska den vara? Behöver vi vara många som hjälps åt?, berättar Lisbeth Norberg, som är förskollärare.
– Vi försöker hitta utvecklande frågor som får igång elevernas tankeprocess. Förut kanske det var jag som plockade fram olika material. Nu får eleverna istället gå till vårt materialrum och se vad de vill använda.
Viktigt att ställa engagerande frågor
Pedagogernas roll är att identifiera teman som väcker elevernas engagemang, och därifrån rama in projektet. Sedan finns pedagogerna med som ett stöd för elevernas lärprocess, och ser till att det finns material för både lek, skapande och undersökande arbete på de olika temastationerna. Men det kanske allra viktigaste är att lyssna på elevernas tankar och ställa frågor som engagerar dem och som öppnar upp för ännu mer lärande.
– Begreppen kommer in efter hand. När barnen pratade om lastbilar så väcktes till exempel frågor om vad en gaspedal är. På så sätt kommer också språkutveckling in, säger Ann-Christine Lööf.
I slutet av projektpassen reflekterar pedagogerna tillsammans med eleverna om vad de har gjort och vilka förmågor de har fått möjlighet att utveckla. Då väljer eleverna också vad de vill utveckla vidare vid nästa tillfälle.
Mer lustfyllt lärande
Resultatet av den projektinriktade undervisningen har blivit ett mer lustfyllt lärande och större delaktighet hos eleverna.
– Det blir mycket lek, ett mer lustfyllt lärande, säger Ann-Christine Lööf. När processen drivs framåt av barnens nyfikenhet så stannar den heller inte upp. Den bara fortsätter.
Kollegan Lisbeth Norberg ser också att eleverna ges ett större utrymme genom att deras tankar får mer plats i undervisningen.
– Det blir mycket mer samtal med barnen än tidigare. Barnen får tänka själva. Vi lägger inte in våra ord i deras tankar. Vi lyssnar. Och under planeringen pratar vi pedagoger mer om hur barnen tänker. Förut var det ofta så att vi pedagoger planerade i detalj.
Även samarbetet och lärandet eleverna emellan har ökat, märker hon.
– De hjälps åt. Barn som inte samarbetat så mycket tidigare lär känna varandra genom leken.
Identifierar förmågor som tränas
Dokumentation är viktigt för att fånga in det lärande som sker i projektet. Därför tar pedagogerna mycket bilder under arbetet, som underlag för gemensam reflektion i arbetslaget. De pratar också kontinuerligt med eleverna om vad de lärt sig, med utgångspunkt i de sju förmågor som anges i förskoleklassens läroplansdel.
– Vad är matematik i det vi har gjort?, frågar vi. Sedan plockar vi ner allt vi har gjort som barnen tycker innehållet matematik och lägger det på golvet. Och då kan de komma på att bankomaten som de gjorde för restauranggästerna ska få pengar för att betala för maten också är matte!, säger Ann-Christine Lööf.
En utmaning i det projektstyrda arbetssättet är att våga släppa sin ”ämnesstyrda” planering och lita på att det elevdrivna lärandet också kan täcka in läroplanens alla förmågor. En annan utmaning är att ge alla förutsättningar att vara aktiva och lära.
Inkluderande utifrån barns olika förutsättningar
– Ibland kanske ett barn inte gör lika många olika saker i projektet som de övriga, för att det har svårt att gå från idé till handling. Men alla har kunnat vara med på sina villkor. För de barn som behöver extra mycket struktur använder vi mycket bilder. Och barn med mycket energi och oro i kroppen älskar ju det här sättet att arbeta, säger hon.
Passar arbetssättet för alla elever? Ja, det tycker pedagogerna.
– Det blir mer inkluderande utifrån barns olika förutsättningar och villkor, säger Lisbeth Norberg.
Starten för utvecklingsarbetet var att stadsdelens rektorsgrupp gav förskoleklassernas lärare möjlighet att delta i en föreläsning kring boken ”Lärande lek i förskoleklass”.
– Sedan blev vi helt sålda här på Torpaskolan och kände att det här är något som vi behöver testa på, säger biträdande rektor Marita Nertby.
Bra modell för kvalitetsutveckling
Hon ser projektinriktad undervisning som en bra modell för kvalitetsutveckling. Men förändringen har inneburit en ganska stor omställning för pedagogerna.
– För att se att det verkligen gör skillnad måste man kasta sig ut över kanten och köpa hela paketet. Hos pedagogerna fanns en stor nervositet i början. Vågar vi detta? Ska vi släppa det vi gjorde tidigare?
Pedagogerna har fått delta i flera fortbildningsinsatser som utgått från samma förhållningssätt, bland annat en föreläsning av Klara Wikenmo. Marita Nertby ser idag många positiva förändringar i undervisningen.
– Jag ser också en glädje, jag ser att pedagogerna har anammat ett helt nytt sätt att arbeta. Vilket också medför att de får planera på ett helt nytt sätt.
En framgångsfaktor för att ge alla elever möjlighet att lära och bli delaktiga är en tydlig struktur, menar hon. Annars finns risken att arbetssättet upplevs som rörigt.
– Jag tror att det passar alla barn just utifrån att de får jobba på sin nivå.
Se filmintervju med Klara Wikenmo om projektinriktat arbetssätt
Tips på läsning
Lärande lek i förskoleklass, Annika Andréasson och Birgit Allard, Lärarförlaget, 2015
