Den milda vintern har gjort bina förvirrade. De tror att det är vår, och är väldigt aktiva inne i bikupan. Om de gör av med för mycket energi finns risken att fodret tar slut och då kan de dö. Detta har gjort barnen på Solgläntans förskola bekymrade, men också väckt deras uppfinningsrikedom. Kanske kan de plantera blommor till bina för att hjälpa dem?

Just nu handlar Solgläntans projekterande arbete kring ekologi om bin. Genom ett samarbete med en lokal biodlare som har bikupor i närheten har barnen fått möjlighet att lära sig massor om bin och deras roll i ekosystemet.

– De lär och upplever med alla sinnen. Man kan smaka på honungen, man kan höra bina, man kan lukta på blommorna. Man ser bina flyga med de små pollenpaketen på benen. Det vi får uppleva med alla sinnen minns vi ju ofta bättre. Bikuporna har hjälpt oss jättemycket att komma vidare i arbetet med hållbarhet, säger Sofia Sundkvist, som är förskollärare.

Tar tillvara barnens omsorgskänsla

Att barnen får möta naturen med alla sina sinnen har ett särskilt värde i undervisning för hållbar utveckling, menar pedagogistan Carina Lindblad.

– Barnen har en inbyggd ekologisk känslighet, som vi vill ta tillvara. I undervisningen utgår vi från tillfällen där vi och barnen tillsammans förundras över naturen, över allt som är vackert och fascinerande.

Men samtidigt som undervisningen utgår från det positiva och tar tillvara barnens känsla av omsorg om djur och natur, vill pedagogerna också uppmärksamma problem som finns här och nu.

– Vi vill komma åt barnens kreativitet och lösningsinriktade tankar. Miljöförstöring och klimathot är verkliga problem som barnen påverkas av, säger Carina Lindström, som är barnskötare.

Lyfter in problemen i leken

Ett sätt är att föra in detta i barnens lek. Om pedagogerna tar en aktiv roll i barns utforskande lek så kan de lyfta in sådant som ”skaver”, och tillsammans med barnen försöka hitta lösningar. Hur tänker och reagerar barnen om det plötsligt finns skräp i vattenvärlden? Vilka tankar har de om var skräpet kommer ifrån och hur kan vi få bort det? (Exempel hittar du i denna filmade föreläsning på UR-play: Barns utforskande lek i antropocen)

– Det är en balansgång, men förskolan kan inte vara en skyddad värld. Barn har rätt att få verktyg för att kunna bearbeta sin samtid. Vi behöver bli bättre på att lyssna – för barn hör och vet mycket. Hur kan vi ta in det och ta hand om det?, säger Sofia Sundkvist.

Samarbete med ett äldreboende

Solgläntans förskola har arbetat kring hållbarhet och miljöfrågor under flera år, utifrån ett projekterande arbetssätt. Allt eftersom har pedagogerna integrerat fler mål i läroplanen och utvecklat både innehåll och arbetsformer. Den sociala dimensionen av hållbarhet är en stor och viktig del. Bland annat har man ett samarbete med ett äldreboende dit barngruppen går en gång i veckan. Syftet är att bygga broar mellan generationerna och skapa förståelse för att människor är olika.

– I början tyckte barnen att det var lite läskigt med rullstolar. Nu är det naturligt att vi är olika, och beter oss olika. Det gör också att de har mer tolerans med varandra. De får förståelse för hela samhället, säger Carina Lindström.

Språkutvecklande arbete integreras

Även språkutvecklande undervisning har blivit en del av arbetet med hållbar utveckling. Förra året fick några arbetslag inspiration till hur man kan jobba språkutvecklande inom området naturvetenskap och teknik, genom Läslyftet för förskolan.

– Vi har tittat på barns naturvetenskapliga arbetsteorier och hur vi kan utmana dem. Och vi har jobbat med de naturvetenskapliga verben, som till exempel ”förmultna” och ”kompostera”, där vi jobbat med både barnlitteratur och faktaböcker, säger Carina Lindblad, pedagogista.

Barns eget berättande och deras tidiga förståelse för skriftspråk är andra områden som integreras i projektet. Under det här året deltar alla pedagoger i Läslyftets Utforska skriftspråket. När pedagogerna lärde sig mer om poesin som uttrycksform, så gav det hållbarhetsarbetet ytterligare en ny dimension.

Poesi ger annan syn på världen

– Genom poesin får vi tag i barnens känslor och tankar om hållbarhet. Innan har de varit väldigt faktabaserade. I samhället är det också väldigt stort fokus på fakta, på det dualistiska, att det är antingen svart eller vitt. När man för in det poetiska får man en annan syn på världen. Vi tror att de får en djupare insikt om naturen, att vi är en del av naturen och att vi måste värna om alla de olika arterna, säger Sofia Sundkvist.

Denna onsdagsmorgon startar Carina Lindström morgonmötet med att läsa en dikt om skogen. För att barnen ska komma i stämning spelar hon upp ljud från prasslande löv och fågelkvitter, och på väggen i rummet projiceras en bild på ett bergslandskap. Efter uppläsningen får barnen berätta vilka tankar, bilder och känslor som de fick av dikten. De lyssnar uppmärksamt på varandra. I nästa steg får de använda penna, papper och akvarellfärg för att uttrycka vad de precis pratat om med ord.

Poesin gör barnen mer delaktiga, samtidigt som de utvecklar sin empatiska förmåga.

– I en dikt blir det så tydligt att en tolkning är fri. Och att även ordet är fritt. Man kan känna olika och tänka olika, och man får verktyg att uttrycka det. Det blir många nyanser, inte så svart och vitt. När barnen får reflektera över sina egna och varandras dikter och målningar märker vi att de inspirerar varandra, samtidigt som de utvecklar sin förmåga att lyssna, säger Carina Lindström.

Målstyrd undervisning där barnen är medskapare

Att ge barnen tillgång till många olika uttrycksformer är en viktig del av förskolans Reggio Emilia-inspirerade arbetssätt, där barnen ses som medskapare och pedagogens roll beskrivs som en medforskande pedagog. Carina Lindblad ser ingen motsättning mellan ett barnnära, utforskande arbetssätt och det mer ämnesinriktade, målstyrda undervisningsfokus som tillkommit i den reviderade läroplanen.

– Organisation och struktur är ju jätteviktigt. Vi jobbar med målstyrda processer och integrerar dem i ett arbetssätt där vi skapar spännande och intelligenta situationer som barnen vill vara med i. Barnen ska uppleva att de är medskapare av kunskap i en gemenskap tillsammans med andra barn och vuxna men det är vi vuxna som ansvarar för att leda den processen. Pedagogisk dokumentation är ett nödvändigt verktyg för oss i de här processerna och det arbetar vi med i hela organisationen.

Förskolorna Solgläntan och Solhagagatan deltar i det nationella projektet Hållbar framtid genom påhittighet och handlingskraft. Det har gjort att riktningen och målet för förskolornas arbete med hållbarhet har blivit tydligare, tycker Carina Lindblad.

– I den tid vi lever i nu upplever jag att vårt arbete har blivit mer ”på riktigt”.

Vill du läsa mer om projektet Hållbar framtid?

Klicka på länken: https://www.reggioemilia.se/om-oss/hallbar-framtid/hallbar-framtid/