Igår fick alla elever på lågstadiet på Karl Johansskolan skriva en kontaktannons. Uppgiften var att de skulle beskriva sig själva utan att nämna sitt namn eller kön. Istället skulle de till exempel skriva vilka fritidsintressen de har, vilken färg de tycker är finast, vilket djur de gillar mest, vilket skolämnen som är roligast, och så vidare. Idag har klasserna bytt kontaktannonser med varandra och i smågrupper ska eleverna diskutera vilket kön personen som skrivit annonsen har.
Nelly Hallström Crantz, Nelia Tolino och Klara Gunnarsson läser en kontaktannons från en person vars favoritfärg är blå, som är snäll, tycker om simhopp, gillar att spela fotboll ”men ibland passar ingen”, är bra på dataspelet Fortnite och tycker om katter.
– Det känns som att det är en kille för killar spelar Fortnite, säger Nelia.
– Nej, det är ett blått hjärta ritat där och tjejer kan också spela Fortnite och gillar fotboll. Vi kan skriva att det är en ”hen”, säger Nelly.
– Ja!, ropar Nelia och Klara.
Eleverna Klara Gunnarsson, Nelia Tolino och Nelly Hallström Crantz lär om normer genom att skriva en kontaktannons.
– Fast det känns ändå som att det är en kille…, säger Nelia.
Uppgiften engagerar eleverna. De skriver ivrigt ner sina svar i ett formulär som läraren har delat ut.
Vad har ni lärt er när ni hållit på med kontaktannonserna?
– Jag har lärt om andra. Vad de gillar. Och att man inte kan veta om det är en tjej eller kille, säger Nelly.
Normkritiskt arbete
I stadsdelen Majorna-Linné har tidigare flera förskolor arbetat mycket med jämställdhet och normkritik, och för två år sedan ville den dåvarande stadsdelsledningen sprida arbetssättet till grundskolan. Alla skolor fick en förfrågan om att delta i ett pilotprojekt.
– Vi högg direkt, säger Lotta Dahlpil, biträdande rektor på Karl Johansskolan.
– Det är ett väldigt aktuellt och viktigt arbete. Man skulle kunna tänka sig att det inte behövs i Majorna som ju är ett regnbågsområde. Men det är tvärtom. Här behöver vi verkligen jobba med de här frågorna. Det finns så mycket vi tar för givet ska fungera just för att vi tror att många i området är medvetna.
På en studiedag i september 2017 presenterades tankarna bakom normkritisk pedagogik och en arbetsgrupp med frivilliga bildades. Den träffades sedan en gång i månaden för att diskutera hur man kunde gå vidare och testade olika slags lektioner i sina klasser. En av dem var att eleverna skulle rita porträtt på en sjuksköterska, polis, lärare respektive pilot. Resultatet var entydigt: eleverna hade ritat manliga poliser ”för män gillar att slåss” och kvinnliga lärare för ”kvinnor är smarta och gillar barn”.
Men det främsta arbetet det första året var att de pedagoger som ingick i arbetsgruppen lärde sig vad normkritik är i praktiken.
– För min del började det med självrannsakan och det är något som nu pågår hela tiden. För ett tag sedan hittade vi till exempel gamla ordningsregler för skolan. Det handlade om att bocka, niga och tacka på olika sätt i tid och otid. Vi skrattade åt det. Men jag var en del av lärarlaget när reglerna skrevs. Oftast jobbar man bara på utan att tänka så mycket. Men i den här gruppen tar vi upp sådana här saker och man måste fundera på var jag står i detta. Det har förändrat mig. Var jag än är ser jag andra ögon nu. Det är nästan lite plågsamt. Inte minst på film och tv lägger man märke till hur mycket normerna styr, säger Roland Friedlaender, fritidspedagog.
Han får medhåll av fritidspedagogen Pia Johansson som också ingår i arbetsgruppen.
– Jag trodde jag var uppdaterad. Men jag har lärt mig jättemycket. Det första året handlade mycket om att jag själv skulle bli trygg och våga inför barnen, säger hon och fortsätter:
– Man försäger sig ofta. Vi har en kille som sa att han brukar ha kjol och klänning på sig hemma. Då svarade jag att ’tänk att man inte får gå omkring i kvinnokläder’. Men det reagerade eleverna på. Det finns inget som heter kvinnokläder sa de. Nej just det. Det heter ju kjol och klänning.
Språkbruk och omklädningsrummen
Det långsiktiga målet är att ett normkritiskt förhållningssätt ska genomsyra hela verksamheten. Det första året inventerade skolledningen hela personalgruppens kunskaper och tankar om normkritik samtidigt som arbetsgruppen kokade ner det vida begreppet till vad som är angeläget just nu på Karl Johansskolan. Förutom att diskutera själva lyssnade de också in vad som brukade tas upp på elevrådet. Utifrån det identifierades tre punkter. Språkbruk, omklädningsrummen och att de yngre barnen var rädda för de äldre mellanstadiebarnen.
– Det var situationer där det fanns en machokultur. Det hade varit lätt att tänka att vi måste hjälpa tjejerna att bli starkare och hjälpa dem att säga ifrån. Men vill vi verkligen att de ska ta efter samma beteende? Vi vände på det istället. Det är de som upprätthåller machokulturen som behöver förändras , säger Lisa Carlstedt, klasslärare i årskurs 2.
Klassläraren Lisa Carlstedt och fritidspedagogen Pia Johansson arbetar normkritiskt.
Den så kallade normgruppen består av ett antal klasslärare och fritidspedagoger på både låg- och mellanstadiet. De fortsätter att träffas regelbundet och har numera också en stående punkt på APT-mötena där de ger samtliga klasslärare en uppgift som de ska genomföra i sina egna klassrum. Den första uppgiften där var lektionen ”Dumpa ordet”. I den får klassen tillsammans lista alla ord som används för att reta, mobba, etcetera. Därefter diskuterar man dem.
– Ofta vet barnen inte vad de här orden egentligen betyder. De hör ett ord och tar med sig det. Men vi gick igenom vad alla ord betyder, vilka som är ok att använda och vilka som inte är bra. Sedan ”dumpade” vi de ord som inte är bra, säger Alexandra Åkerlind, klasslärare i årskurs 2.
En variant på den här uppgiften är att skriva ned dåliga ord på varsitt papper. När man diskuterat vad ordet betyder och om det är bra eller dåligt, skrynklar man ihop pappren med dåliga ord. Men liksom med dumma ord är det svårt att ta/ge tillbaka papperet. Det onda/skrynkliga är kvar.
– Jag har alltid varit snabb med att säga till barnen när de använt dåliga ord. Men det har i många fall gjort dem ännu mer spännande att använda. Det här är en bättre väg. Vi måste nämna orden och prata om dem, inte förstärka dem, säger Roland Friedlaender.
Långsiktigt arbete
Andra sätt för normgruppen att sprida sitt arbete till hela skolan är ett bokskåp med normmedveten litteratur och en bank med lektionsupplägg på Hjärntorget. Ett tredje är skolans ”Genusvecka” som genfördes i mars och avslutades med Internationella Kvinnodagen. Temat för veckan var ”Vem är jag?” och inför den hade normgruppen förberett en lektion per dag som alla lärare skulle genomföra i sin klass. Lektionerna med kontaktannonser var två av dem.
– Vi har den här strukturen med temaveckor, inslag på APT och obligatoriska uppgifter som ska genomföras i klassrummet. Men det här är ett oerhört långsiktigt arbete. Vi har uppsatta mål men vi stressar inte mot dem. Det måste värkas fram och byggas underifrån, säger biträdande rektor Lotta Pihlblad.
Normkritiskt arbete är en del av skolans demokratiska uppdrag och värdegrunden. Men det har också gett omedelbara effekter på den sociala miljön i skolan. Dels blir det ingen uppståndelse om någon elev säger att den vill bli benämnd som en ”hen” eller om en kille vill gå omkring i kjol. Dels har eleverna blivit bättre på att säga ifrån när de ser kränkningar.
– Många av barnen är medvetna. Men vi vill ju att det ska komma inifrån dem själva och visas på skolgården, i korridorerna och på alla platser där kränkningar sker. För ett tag sedan hörde jag ett barn som sa något dumt om mörkhyade. Då kom ett annat barn fram och sa att det lät lite rasistiskt. Det är ett exempel på att det vi gör i klassrummet plockas ut och används i vardagen. Det är det tänker vi vill uppnå, säger Lisa Carlstedt.
