I den nya skollagen stärktes elevhälsans roll och det slogs fast att elevhälsan främst ska arbeta förebyggande och hälsofrämjande. Men i praktiken kan det vara svårt. I en stressig skolvardag är det lätt hänt att akuta elevärenden som måste lösas på stört tar överhand. För att undvika det utarbetade Bergsjöskolan med start för fem år sedan en ny modell för elevhälsoarbetet som kom att kallas ”Elevhälsomötet” (EHM).
Strukturerade möten där olika professioner möts
Utgångspunkten i EHM är att elevhälsoarbetet är ett gemensamt ansvar för lärare och elevhälsans professioner. Modellen innebär regelbundna, strukturerade möten mellan undervisande lärare, fritidspedagoger eller annan skolpersonal och elevhälsan. Mötesstrukturen hjälper deltagarna att tillsammans beskriva och analysera nuläget i elevgrupperna och gemensamt planera de insatser som behöver genomföras. Fokus hamnar oftast på grupp- och organisationsnivå och på insatser som förbättrar lärandemiljön. På det sättet skapas en arbetsmodell där det övergripande, förebyggande och främjande arbetet hela tiden hålls levande, och där de individuella akuta ärendena därför efterhand blir färre.
– EHM bygger på systemteori, sambandet mellan hälsa och lärande – och lärande som grund för förändring, säger Maria Kempe Olsson, dåvarande rektor på Bergsjöskolan och medförfattare till boken EHM – Elevhälsomötet.
Modellen har spridits
EHM har idag spridits till flera skolor och förskolor i både Göteborg och runt om i Sverige. En av de som tagit till sig modellen är Solbackeskolan, som ligger på Stjärnbildsgatan endast ett par meter hundra meter bort från Bergsjöskolan.
– Vi ville jobba mer förebyggande och främjande istället för med akuta åtgärder, och ville att elevhälsoteamet skulle komma in tidigare för att arbeta tillsammans med pedagogerna, säger Petra Jerne, rektor på Solbackeskolan.
Inför läsåret 2014/15 tog de därför kontakt med både Bergsjöskolan och Backegårdsskolan, som också ligger i Bergsjön, för att få inspiration att komma igång och anpassade sedan EHM efter sina egna förutsättningar. Varje arbetslag i grundskolan, särskola och fritidshemmet träffar elevhälsoteamet två gånger per termin. De här elevhälsomötena har en bestämd struktur. Först får arbetslaget beskriva hur de upplever sitt nuläge. Den informella regeln är att ”inget är förbjudet”. De ska kunna ta upp alltifrån hur elevgruppen fungerar, till enskilda elever och stämningen i arbetslaget. Mötesledaren, som på Solbackeskolan är kuratorn, får ställa fördjupande frågor men inte kommentera eller ge sig in i en argumentation.
Olika professioner beskriver sin syn på nuläget
Därefter reflekterar elevhälsoteamet utifrån vad som sagts om nuläget medan arbetslaget lyssnar. Först i tredje steget, när samtliga professioners syn på nuläget ligger på bordet, bestäms vad just det här mötet ska fokusera på.
– Det är väldigt olika vilka fokusområden vi väljer. Det kan vara en individ som vi behöver prata om, men oftast är det på grupp- eller organisationsnivån. Till exempel kan det handla om omklädningsrummet i gymnastikhallen och hur vi kan få till en bättre organisation där, säger Carina Hultman, skolpsykolog på Solbackeskolan.
Under mötet kan de bestämma åtgärder som att specialpedagogen ska göra en klassrumsobservation, att de behöver ordna en föräldrakurs eller att något barn behöver tid hos skolläkaren.
Fokus på relationen lärare och elev
– Vi tittar mycket på miljö, relationer och alla kringsaker som eleverna behöver för att kunna fungera i klassen. Tidigare när vi fokuserade på individer hamnade vi oftast i att det var eleven som var problembäraren. Nu ligger fokus på relationen mellan lärare och elev, och att göra lärmiljön mer tillgänglig. När läraren är med i processen är det enklare att få till anpassningar i klassrummet, säger Carina Hultman.
En annan fördel med att involvera samtliga lärare i elevhälsan är att likvärdigheten ökar.
– Klasslärare har olika trösklar för när de ber om hjälp. En del försöker väldigt länge själva medan andra vill ha stöd omedelbart. Med det här arbetssättet kommer alla lärare till tals och kan säga vad de behöver för stöttning. Det blir på samma nivå, säger Linda Brungs, specialpedagog på Solbackeskolan.
Lärarna uppskattar arbetssättet
De utvärderingar Solbackeskolan har gjort visar att lärarna uppskattar det nya arbetssättet, och Linda Brungs tycker att det syns tydliga positiva effekter.
– Det förebyggande arbetet har blivit självklart för lärarna. Det hörs på sättet som de pratar om elevhälsan.
Linda Brungs säger också att det går att se arbetslagens utveckling från ett möte till det andra. Det blir konkreta förändringar i verksamheten.
– Vi bekräftar och synliggör de bra saker som lärarna gör. De kan annars känna att vardagen är så tung att de inte ser allt det positiva som de faktiskt gör, säger Linda Brungs.
På Solbackeskolan är det många elever som har svårt att klara kunskapskraven och lever i utsatta miljöer. Det ställer höga krav på elevhälsan.
– Vi som arbetar här behöver stödja varandra och arbeta tillsammans för att klara av jobbet. Det är jätteviktigt för att vi ska kunna känna tillfredsställelse över vår arbetsinsats, säger Carina Hultman.
Måste lära för att kunna må bra
Men i en miljö med många sociala problem kan det vara en utmaning att fokusera på kunskapsuppdraget.
– Vi får inte fastna i att många barn har det svårt socialt. De är här för att lära sig. Det hör ihop. Om det sociala inte fungerar är det svårt att lära sig, men du måste lära för att kunna må bra. Den främsta hälsofaktorn är att lyckas i skolan, säger Anna Rönnhede, skolsköterska på Solbackeskolan.
Det tar tid att ändra elevhälsans fokus från att agera på individuella akutärenden till arbeta förebyggande och främjande. Carina Hultman säger att lärare behöver kunskap och måste våga vara öppna. På den strukturella nivån krävs det tid.
– Oavsett om man jobbar utifrån EHM eller inte, är det viktigt att separera individärenden från det främjande och förebyggande arbetet genom att avsätta tid för att arbeta främjande och förebyggande, säger Petra Jerne.
Fotnot: Elevhälsomötet finns beskrivet boken EHM – Elevhälsomötet som är skriven Anna Bengtsson, Ida Necovski och Maria Kempe Olsson som tillsammans utvecklade modellen på Bergsjöskolan.
