Varje tredje vecka har samtliga arbetslag på Hvitfeldtskas ekonomiprogram inbokad tid för kollegialt utbyte, eller så kallade kunskapsutvecklande möten. Då har alla lärare möjlighet att få kollegornas hjälp att hitta lösningar på olika dilemman i undervisningen eller i läraruppdraget i stort.
Under läsåret 2017-2018 står bedömning och återkoppling i fokus för lärsamtalen. Ett av målen är att lärarna ska förtydliga kunskapskraven för eleverna, på ett likartat sätt, bland annat genom att använda matriser i Hjärntorget.
I ett av arbetslagen som träffas denna hösteftermiddag är det idrottsläraren Håkan Johansson som får kollegornas hjälp. I vissa moment i idrottsämnet, till exempel i dans, har läraren bara ett fåtal tillfällen på sig för att bedöma eleverna. Samtidigt är det många kvalitativa aspekter av dansen som ska bedömas. I responsen till eleverna är det viktigt att vara så tydlig och precis att eleven förstår vad bedömningen grundas på.
Kollegorna i gruppen ställer fördjupande frågor, för att ringa in problemet. Så småningom utkristalliserar sig kärnfrågan: Hur kan jag som lärare vara professionell i min bedömning och respons, även när förutsättningarna är svåra? I samtalet blir det tydligt att kollegornas stöd är viktigt för att våga lita till sin egen kompetens.
Ensam i klassrummet
Den kollegiala handledningen följer samma modell i alla grupper. Mot slutet av samtalet ger gruppen förslag och råd till kollegan som hen kan pröva. Vid nästa möte rapporterar hen vad som hänt sedan sist och hur resultatet blev.
Olle Munkberg, som är lärare i ekonomi och juridik, värdesätter den kollegiala handledningen.
– Jag ser att andra har samma problem som jag. Jag får ta del av andras erfarenheter, tips och råd om hur jag kan komma vidare. Man är väldigt ensam i klassrummet. Så det skapar trygghet.
– När man diskuterar någon annans dilemma känner man ofta igen sig. Man kanske inte har samma erfarenhet eller tycker att det är ett lika stort problem. Men igenkänningen skapar en samsyn om hur man kan lösa olika situationer.
Att lyssna på andras berättelser leder också till självreflektion. Hur gör jag?
– Man reflekterar och kanske ifrågasätter sina egna metoder, vilket man kanske inte hade gjort annars.
Eleverna var stressade
Strukturerade kollegiala lärsamtal är ett viktigt verktyg i det utvecklingsarbete som rektor och lärare på Hvitfeldtskas ekonomiprogram startade efter Skolinspektionens besök 2015. Det övergripande syftet har varit att utveckla lärmiljön för eleverna, så att den främjar både elevernas hälsa, trivsel och kunskapsutveckling.
– Vi fick egentligen inga anmärkningar av inspektionen, och har bra resultat. Men vi fick som utvecklingsområde att eleverna upplevde sig så stressade. Skolinspektionen uppmanade oss att starta ett kollegialt lärande, att jobba mer ämnesövergripande och använda varandras bedömningar mer, säger rektor Ann-Charlotte Havner.
Skolan genomförde en rad förändringar för att motverka stress hos eleverna. Ett gemensamt provschema för alla lärare med regler för hur många prov som maximalt får läggas in per vecka, var en åtgärd. Mer ämnesövergripande temaarbeten, där innehållet kan bedömas utifrån kursplanerna i flera ämnen, var en annan.
Praktikperioden för de elever som går affärsinriktning har organiserats om så att de får mer lärarledd undervisning och slipper återkommande deadlines för teoretiska bedömningsuppgifter. Istället har uppgifterna bakats in i det stora gymnasiearbetet termin 3. Elevhälsan har också haft samtal med eleverna kring hur de kan få hela tillvaron att fungera bra, med studier, fritid och även extrajobb, som en del av de äldre eleverna har vid sidan om skolan.
Återkoppling på samma sätt
En stressfaktor för eleverna var tidigare att lärarna gav återkoppling på många olika sätt. Idag ska bedömning och återkoppling ske på samma sätt. Eleven får både en skriftlig bedömning och muntlig, kompletterande respons, och dokumentationen ska läggas i Hjärntorget.
Men hur får man till ett större samarbete och större samsyn i ett kollegium? Inte bara inom arbetslagen utan också inom och mellan ämneslagen?
För att komma igång med den kollegiala lärprocessen kontaktade rektor Ann-Charlotte Havner Center för Skolutveckling. All personal fick delta på föreläsningar om hur skolan kan utveckla det kollegiala lärandet och bygga en lärande organisation.
Struktur för möten och samtal
Ann-Charlotte Havner, rektor på ekonomiprogrammet Hvitfeldtska gymnasiet.
Skolledningen fick bland annat rådet att organisera personalmötena på ett nytt sätt för att kunna fokusera på skolutveckling. Det ledde till att man idag delar in mötena i administrativa möten, elevmöten och kunskapsutvecklande möten. En tydlig dagordning är viktigt, liksom att det finns en lärledare som ansvarar för att samtalet håller sig till ämnet och följer strukturen så att alla kommer till tals.
Att våga dela med sig kräver tillit och trygghet, och processen för att bygga upp detta behöver få tid. Hvitfeldtskas strategi har varit att starta arbetet i de tryggaste grupperna.
– Vi fortbildade först de ämnesansvariga i kollegialt lärande kring betyg och bedömning, schemalade deras mötestider och har följt upp deras arbete på vissa tider under året, berättar Ann-Charlotte Havner.
När de ämnesansvariga fått igång ett kollegialt lärande mellan sig, kunde det sedan spridas vidare till ämnesgrupperna.
Arbetslagen har inledningsvis fått arbeta med kollegialt lärande kring bedömning i egen takt – utifrån var de befinner sig.
Viktigt att jobba med gruppen
– De arbetslag som hade längst väg att gå har också fått jobba med gruppen, med gruppdynamiken. Att alla måste bjuda till. De grundförutsättningarna är så viktiga. Om deltagarna i gruppen inte vågar öppna sig kommer man inte vidare, säger Ann-Charlotte Havner.
Arbetslagen fick till exempel testa olika verktyg för formativ respons, som ”No hands up” och kamratrespons, som de sedan reflekterat över tillsammans. Några har också prövat att skugga en kollega och göra klassrumsbesök, men det har ännu inte blivit så spritt.
– Det ena ger det andra. När man lärt sig metoderna för det kollegiala arbetet då blir det lättare att testa annat, säger Ann-Charlotte Havner.
Jan Andersson är programsamordnare och lärare i svenska. Han ser att det är viktigt att inte gå för snabbt fram.
Jan Andersson, programsamordnare på ekonomiprogrammet Hvitfeldtska gymnasiet.
– En gemensam grund är viktigt. Ge det tid: Var beredd på att vara lyhörd. Andra saker i arbetet tar energi. Vi hade en period när vi måste lösa organisatoriska frågor och minska ner verksamheten med en hel klass. Då var det svårt att hitta tid för pedagogiska utvecklingsfrågor.
Samtidigt är det viktigt att inte tappa energin och styrfarten. I vardagsarbetet på skolan finns det så många måsten som ”prioriterar sig själva”. Då är det viktigt med struktur, schemalagda möten och att ledningen tydligt signalerar att utvecklingsarbetet är angeläget. Skolledningen har till exempel justerat lönekriterierna och lyft in de utvecklingsområden som ska prioriteras.
– Egentligen känns det som att vi fortfarande är i startskedet. Man kommer en bit, sedan bromsar något upp. Så är det väl hela tiden i skolvärlden. Men nu har vi en modell för kollegiehandledning, och då kan man använda den i många olika sammanhang, säger Jan Andersson.
Positiva resultat
Vilka konkreta resultat har då förändringsarbetet givit? För eleverna och för lärarna?
Att eleverna känner sig mindre stressade bekräftas både i elevenkäter och av lärarna och elevhälsan. Hos lärarna har arbetet skapat ett större engagemang för utvecklingsarbete, konstaterar Ann-Charlotte Havner och Jan Andersson.
– Min upplevelse är att lärarna är mera positiva och mer intresserade idag när de har fått bli mer delaktiga. Att alla kommer till tals är det viktigaste. Alla får säga sin mening, och bidrar på något sätt, säger Ann-Charlotte Havner.
Det har spridit ett större engagemang för utvecklingsfrågor över huvud taget.
– Så det är nog den största vinsten i det här. Idag kommer lärare som tidigare inte velat göra något och ber att få vara med i olika grupper, säger hon.
Så här sammanfattar läraren Olle Munkberg de långsiktiga vinsterna för eleverna och likvärdigheten.
– Elevernas nytta är att vi hela tiden försöker utveckla oss och bli bättre som lärare. Det finns massor med frågor att jobba med i det kollegiala lärandet. Hur vi är på lektionen, hur vi bemöter elever, jobbar med formativ bedömning, konstruerar prov, tydliggör kunskapskraven.
– Så vi kan jobba med detta hur länge som helst.
FAKTARUTA OM KOLLEGIAL HANDLEDNING:
Kollegial handledning är en modell för kollegialt lärande som består av några olika steg.:
- Först får varje deltagare i gruppen berätta om ett eget dilemma under max 2 minuter.
- I nästa steg väljer gruppledaren ut ett av dilemmana för gemensam reflektion
- Kollegorna ställer fördjupande frågor till den som nominerat dilemmat för att få en bättre förståelse.
- Därefter får de komma med förslag och råd på lösningar eller tips att testa.
- Avslutningsvis berättar läraren med dilemmat vad hen tar med sig från mötet, och
- vid nästa träff återkopplar hen vad hen prövat sedan sist och hur det fungerat.
Gruppledare eller lärledarens roll är viktig. Hen har ansvar för att se mönster i det som sägs och välja ut ett ämne/dilemma som berör flera i gruppen. När samtalet glider iväg för långt utanför ämnet, är det gruppledarens roll att föra tillbaka det, liksom att hålla ordning på allas taltid och göra sammanfattningar av det som sägs.
Litteraturtips:
Kollegial handledning i skolan, Per Lauvås, Kristen Hofgaard Lycke, Gunnar Handal: 2001 Studentlitteratur
