Förskolan är den plats där barnen spenderar det mesta av sin tid utanför hemmet. Därför är miljön så viktig. Det menar pedagogerna på Nordostpassagens förskola som arbetar mycket för att variera lärmiljön så att den stimulerar alla barns lust att lära.
– Vi jobbar stenhårt med att alla barn ska hitta sin plats på förskolan. Den ska ge både trygghet och utmaningar. Det är inte vi pedagoger som ska ställa i ordning en plats som passar oss, utan den ska passa barnen, säger Maria Joelsson, som är förskollärare.
Ett exempel på hur arbetslaget skapar inspirerande miljöer är ”kuben”, en träkonstruktion med öppna sidor åt alla håll, som fungerar som ett rum i rummet. De åtta kubikmeterna kan fyllas med olika innehåll, bara fantasin sätter gränser.
– Den kan bli precis vad som helst. Vi har haft den för skugglek, vi har fyllt den med ärtor, med akvariesten. En gång var den ett sjukhus. Och det här är något som barnen följer med spänning. Vad ska det bli nu?, säger hon.
Ny miljö varje månad
Den här veckan är temat bygga och konstruera. En gigantisk låda med klossar, lego och annat byggmaterial fyller halva golvet. Röda plastkoner och randig avspärrningstejp vid ingången signalerar tydligt att detta är en byggarbetsplats. De barn som vill kan klä på sig riktiga ”byggjobbarkläder”, röd eller gul skyddshjälm och reflexväst.
Varje månad byter kuben skepnad, så att barnen kan utforska något nytt.
– Vi möblerar och skapar miljöer utifrån barnen. Vi lyssnar in vad deras behov är och var deras intresse finns. Ibland chansar man när man tror att man har lyssnat in tillräckligt, för att se vad som kan behövas, säger Maria Joelsson.
När barnen får testa den nya miljön får pedagogerna ett kvitto på hur bra den fungerar, och om något behöver utvecklas.
– Vissa miljöer blir fantastiska. Och väldigt många miljöer har träffat rätt, säger Maria.
Om de misstolkat barnens önskemål kommer utvärderingen snabbt. Då är det ingen som leker i miljön.
– Då får vi bara göra om, säger Linda Lundberg, som är barnskötare på avdelningen.
Inspireras av reggio emilia-pedagogiken
Förskolans arbetssätt är inspirerat av reggio emilia, en pedagogisk filosofi som utgår från att barn är kompetenta och föds med en stark inneboende drivkraft att utforska världen. Förskolans roll blir då att ge barnen möjlighet till utforskande, på sina egna villkor, och att låta dem få utveckla många olika uttryckssätt, genom skapande och lek. Pedagogerna ser sig som medforskare istället för de som kan ge svar på alla frågor.
Linda och Maria förtydligar att de inte följer någon pedagogisk modell slaviskt, utan de plockar in olika metoder i sitt arbetssätt, utifrån målen i läroplanen och utifrån vad som fungerar bra i arbetet med barngruppen.
– Vi ger barnen en möjlighet till lärande och försöker göra den basen så bred som möjligt, säger Linda Lundberg.
Öppet material stimulerar barnens kreativitet
Maria Joelsson, förskollärare, och Linda Lundberg, barnskötare, skapar variation i lärmiljön för att möta barnens intresse.
Maria tar undervisningen i matematik som exempel. Just nu är många i gruppen väldigt intresserade av insekter och småkryp. Då kan pedagogerna plocka fram luppar, förstoringsglas och insektsböcker och ”forska” tillsammans med barngruppen för att ta reda på mer om sniglar och maskar. Genom att pedagogerna ställer frågor och för in begrepp kan ett lärande om matematik integreras i barnens utforskande.
– Vi kan räkna sniglar, hur många, hur långa, vilken är störst, vilken är minst, vad äter de, vad händer sen? Vi utgår från deras grundintresse. Sen finns det de som inte var så intresserade, då hittar man ett annat sätt för dem att få utlopp för sin nyfikenhet.
För att stimulera kreativitet och nyfikenhet använder de gärna ”öppet” material som inte styr barnen till vissa typer av lekar. Vid ett tillfälle lade pedagogerna fram balansplattor på golvet i hallen för att se vad som hände.
– De blev sköldar, hamburgare, tårtor. Och rattar. Att balansera på dem var nästan det barnen gjorde allra minst. Vi ser att många av våra miljöer skapar kreativa möjligheter. Barnen behöver inte ha etiketterade lekar. Det behöver inte vara en färdig mall på hur man kan göra. Utan de bygger och fantasin får fritt spelrum, säger Maria Joelsson.
Fri tillgång till skapande material i verkstaden
En av förskolans fasta miljöer är verkstaden. Här finns många olika verktyg och material för skapande att välja bland: målarfärg, återvinningsprylar av plast och metall, trä, olika sorters kartong och papper, snickeriverktyg, saxar lim och tejp. Hit har barnen fri tillgång under dagen och de får använda allt material som finns. Det gör att leken och skapandet inte behöver avslutas till exempel när det är dags att äta, utan att barnen kan hålla på så länge de har lust med ett projekt.
– De får förtroende av oss och det växer de av. Det stimulerar till en vidare utveckling, säger Linda Lundberg.
En förutsättning för att verkstaden ska fungera är dock att pedagogerna ger tydliga instruktioner om hur materialet får användas.
– Vi visar var man limmar och att man inte får limma på golvet. Vi berättar vad man inte får göra med verktygen, till exempel att man inte får såga på armen eller klippa hår, säger Linda.
Lokalerna samspelar med pedagogiken
Att förskolans lokaler samspelar med de pedagogiska idéerna är betydelsefullt, menar de. De är nöjda med att deras förskola har många mindre rum, vilket ger möjlighet att både variera miljön och att skapa avskildhet och lugn. Eftersom mellanväggarna har fönster kan både barn och pedagoger få en överblick över vad som händer i rummen bredvid, och de kan lättare hitta varandra.
– Det gör att vi som pedagoger blir nära för barnen, säger Linda.
Den pedagogiska dokumentationen är ett viktigt verktyg i förskolans utvecklingsarbete. På en av väggarna sitter en stor kalender som varje dag fylls på med bilder från de aktiviteter som barngruppen gjort. Innehållet bilder och text är alltid kopplat till ett utvalt fokusområde i det systematiska kvalitetsarbetet, till exempel att ”skapa en trygg och fungerande barngrupp” eller att stärka barnens delaktighet och inflytande.
– Med dokumentationen vi gör varje dag kan vi visa på HUR:et. Var det något som inte fungerade? Bilderna kan även synliggöra ett lärande och en utveckling för barnen och användas för reflektion tillsammans med barnen. Det gör vi ibland, men kanske inte så ofta som vi skulle önska, säger Maria Joelsson.
Låter barnen äga dokumentationen
För att göra barnen ännu mer delaktiga har pedagogerna prövat att låta dem få ”äga” kameran var sin dag. Idén väcktes när förskolan deltog i förskoleförvaltningens projekt Barns inflytande och relation till platser i staden, under våren 2019.
– Vi tyckte att det var jätteroligt att projektet handlar om hur barnen ser på sin tillvaro, inte hur vi vuxna ser på det, utan hur barnen faktiskt upplever det. Vi valde våran förskola som vår plats, säger hon.
Barnens egna bilder från dagen i förskolan har skapat mycket samtal, mellan barnen och mellan pedagoger och barn.
– Det var väldigt många spännande motiv. Världen ser annorlunda ut när man är ett barn. De har ett otroligt väl utvecklat detaljseende. Den där lilla fina stenen, vad som finns i en papperskorg, eller bakom en dörr. Eller genom ett nyckelhål.
Barnen fick ta kort på vad de ville, och ta hur många bilder de ville. Valde de ett kort på en kompis fick de alltid fråga först om det är okej med kompisen. Sedan fick de sitta med pedagogerna och välja ut de bilder som skulle sättas upp.
– De berättade för oss varför de har valt just den bilden, och sen monterade vi dem på kalendern. Åh, vad stolta de var. Vi hörde att de ofta pratade om sina bilder med kompisar och föräldrar, säger hon.
När bilderna togs ner från kalendern, för att ge plats för nya, började barnen prata om dem igen. Slutligen fick de välja sin favoritbild att sätta på sitt fack, tillsammans med en motivering.
Se fram emot Förskolesummit
Pedagogerna på Nordostpassagen 61 ser inte sitt arbete med barns delaktighet som ett projekt. Det är inget som tar slut. På Förskolesummit 5-6 december 2019 kommer de att dela med sig av sitt arbete.
– Det ska bli jättespännande. Våra ledare har otroliga visioner om hur stort och storslaget det kommer att kunna bli. Vi hoppas ju på att det ska kunna bli precis så bra. Att faktiskt barnen får visa att de är viktiga, att de får lov att synas och höras. Och att de som har makt också tycker att barn ska räknas, även i ett större perspektiv, inte bara på förskolan, säger Maria.
