Efter att ha läst kemi vid Göteborgs universitet doktorerade Magnus Brändén i biokemi vid Stockholms universitet. I sju år jobbade han sedan med forskning på både KTH, Chalmers och på ett biotech-företag. En av hans favorituppgifter när han arbetade på universitetet var att undervisa studenter, så när biotech-företaget han jobbade på gick i konkurs för sex år sedan var det åt det hållet han vände blicken. Genom programmet Teach for Sweden fick han möjlighet att bli anställd på Bergums skola som lärare, och använda 20 procent av sin tjänst till att läsa pedagogik och didaktik för att bli behörig lärare. Idag undervisar han NO i årskurserna 7-9.
- Vilka är styrkorna i att komma från forskarvärlden in i skolvärlden?
– För det första har man en djup och bred kunskap i ämnet som man undervisar, vilket gör det lättare att plocka material från andra källor och gå utanför läroböckerna när man sätter ihop sin undervisning. Det är också lättare att kunna konkretisera de många abstrakta begrepp som finns i NO-ämnena, vilket. förhoppningsvis underlättar elevernas lärande och gör undervisningen intressantare och roligare.
– Det andra är att generellt om man ska lära ut något är det viktigt att eleverna känner tillit och förtroende till ens kunskaper. Jag märker att eleverna har stort förtroende för mina ämneskunskaper och det jag lär ut. Jag tror att det lockar till mer frågor och ett vidare intresse för ämnet.
– En tredje styrka handlar om att inom NO så är en tredjedel av kunskapskraven kopplade till elevernas förmågor att utföra systematiska undersökningar och att laborera. Den delen är baserad på hur man jobbar inom forskning för att ta fram ny kunskap. Detta sitter i ryggraden på mig som forskat, och jag vet varför man behöver jobba på detta sätt. Det gör det lättare att förklara för eleverna varför man ska skriva en hypotes, hur man drar slutsatser och så vidare.
– Det som kan vara svårt är att hitta rätt nivå. När jag undervisat på universitet har alla studenter valt att läsa det ämnet, men på högstadiet finns det ett stort spann i förutsättningar och intresse hos eleverna. Att utforma undervisningen så att den samtidigt är på rätt nivå för alla elever i en klass är en utmaning som jag har fått lära mig att hantera och som jag hela tiden försöker utveckla.
- Vad ser du som skolans positiva sidor?
– I jämförelse med andra yrken så får man en direkt respons. Eleverna säger till när något är dåligt eller bra. Det tycker jag är skönt. Om jag gör något bra får jag uppskattning, och gör jag något dåligt har jag möjlighet att ändra mig. Som forskare jobbade man på med sitt utan att få daglig respons.I läraryrket har man också möjlighet att göra skillnad för enskilda personer. I mentorskapet har man betydelse för elevens framtida liv. Forskning är också betydelsefullt, men det är sällan lika betydelsefullt och i så fall kommer själva nyttan långt fram i tiden om man jämför.
- Vad är svårast respektive roligast med läraryrket?
– Det svåraste är att förhålla sig till att skolan har begränsade resurser som påverkar eleverna som individer. Min roll blir inte lika meningsfull för de elever som jag inte har resurser att nå. När jag vet att jag hade kunnat få situationen att fungera om skolan haft mer resurser, det är svårt.
– Det roligaste är att få direkt respons. Att se att eleverna lyckas med sådant de tror att de inte skulle lyckas med, och när de tycker ämnet är intressant och roligt.
– Jag tycker också att eleverna på högstadiet är i en skön ålder, de går från att vara stora barn till minivuxna i sitt sätt att vara, och det är roligt att vara delaktig i den brytningen. Detta är ett yrke där man får någonting tillbaka!
- Vem är du nyfiken på?
– Jag vill veta mer om Ingela Bursjöö, lektor och lärare i NO på Johannebergsskolan Elyseum.
- Hur kom det sig att du blev lektor?
- Vilka uppgifter ingår i ditt lektorsuppdrag och vilken del i uppdraget tycker du är mest intressant och givande?
- Nästan alla lektorer jobbar inom gymnasieskolan och bara ett fåtal inom grundskolan. Varför tror du att det blivit så? Skiljer sig lektorsuppdraget generellt åt inom gymnasieskolan och grundskolan? Är behovet större i gymnasieskolan?
