– Vi läser mycket och oftare än tidigare, både planerat och spontant. Vi läser på olika sätt – och vi ser på böcker som om de vore magiska. I boksamtalen väcks många tankar, funderingar och känslor, säger Khatoun Ibrahim, förskollärare på avdelningen Uppfinnarna.

För att kunna läsa en dagstidning krävs ett ordförråd på 50-70 000 ord. Ett barn som regelbundet läser eller blir läst för kan cirka 50 000-70 000 ord när det är 17 år, visar forskning*. Ett barn som inte läser eller blir läst för kan bara 15 000-17 000, alltså knappt en tredjedel så många.

Tidig högläsning stärker ordförråd och läsförmåga

Högläsning med barn stärker barnets ordförråd, läslust och läsförmåga. Ett rikt ordförråd och en god förmåga att uttrycka sina tankar och känslor i ord är viktigt för att göra sig förstådd och kunna samspela med andra. Att förstå olika typer av texter och språkliga begrepp påverkar dessutom barnets möjlighet att till sig undervisningen i skolans olika ämnen. Tidiga läs- och berättarstunder ökar barnets chanser att lyckas i grundskolan, att klara gymnasiet och sannolikheten för att gå vidare till högre studier. Och utbildning i sig har inte bara stor betydelse för ungas utsikter att etablera sig på arbetsmarknaden och bli självständiga, utan också för deras hälsa och välmående som vuxna. **

För att försöka utjämna skillnaderna i barns språkliga uppväxtmiljö gör Göteborgs stad nu en bred satsning på läsning för barn. I projektet Läs ♥ förskola samarbetar biblioteken och förskolorna för att främja läsning för och med barn. Det sker både genom fortbildning för personalen och genom att göra böcker och boksamtal mer tillgängligt för de yngre barnen, i förskolorna och i stadsdelarnas bibliotek. En annan del i strategin är att inspirera föräldrar att läsa mer med barnen, eftersom de är de viktigaste personerna och förebilderna i barnens liv.

Pedagoger får fortbildning

På de förskolor som deltar får pedagogerna fortbildning kring språkutveckling, med tyngdpunkt på högläsning och boksamtal. Fortbildningen kring boksamtal innehåller verktyg för att fånga upp barnens tankar kring en berättelse och hjälpa dem att utveckla sina reflektioner. Det handlar om hur pedagogen kan skapa strukturer i det som sägs och föra samtalet framåt. Och inte minst om att göra alla barn delaktiga i samtalet.

– För att få bättre kvalité på våra lässtunder har vi delat barnen in i små grupper. Då är det lättare att samtala i en demokratisk anda, lyssna till andras åsikter och våga uttala sig och stå för egna åsikter, berättar Khatoun Ibrahim.

Förskolorna får också hjälp att välja barnlitteratur som inspirerar till lärande och språkutvecklande samtal, anpassat till olika åldrar. Som en extra bonus ingår barnböcker till förskolans eget bibliotek, 40 titlar och två exemplar av varje.

Lässpindeln – ett pedagogiskt hjälpmedel

I sagorummet på avdelningen Uppfinnarna väntar dagens läsgrupp spänt på att lässpindeln ska komma med en ny bok. Lässpindeln är en orange, sammetsmjuk liten varelse som flyttat in på avdelningen, där han bor i en färggrann plåtburk. Förskolläraren Khatoun håller fram burken så att barnen kan knacka tre gånger – då är han redo att komma fram.

– Jag använder lässpindel som ett pedagogiskt hjälpmedel vid våra boksamtal för att skapa intresse och lust hos barnen. Det blir lite magiskt när lässpindeln är med. Barnen älskar lässpindeln. De ser fram emot att träffa den, de viskar hemligheter till den och ställer frågor, berättar hon.

– Böckerna vi får av Lässpindeln är ofta kopplade till ett tema vi jobbar med, just nu är temat familjer. Så småningom ska vi ta med lässpindeln till biblioteket så barnen också får möjlighet att själva välja böcker.

Öppna frågor

Som inledning till läsningen tittar de först tillsammans på bokens omslag, och pratar om bilden. Dagens bok, Mamma Medusa av Kitty Crowther, har ett spännande omslag som väcker många tankar och associationer. Khatoun lyssnar och ställer frågor. Ibland är det öppna frågor som: Vad ser ni på bilden?, ibland fördjupande frågor som ”Vad är det för landskap?” Frågorna ska hjälpa barnen att formulera och förstå sina tankar och sin lärprocess och att reflektera djupare kring berättelsen.

I nästa steg läser Khatoun en sida i taget, stannar upp och låter barnen samtala om vad som sker i berättelsen och på bilden. Barnen får själva välja vad de vill lyfta fram, deras frågor och funderingar är utgångspunkten för lärandet. Genom den dialogburna läsningen får de hjälp att föreställa sig berättelsen, så att pedagogen och barnen bygger historien tillsammans.

För Khatoun Ibrahim har projektet Läs ♥ förskola både givit inspiration och stärkt hennes pedagogiska kompetens, säger hon.

– Det har varit givande och väldigt kul. Det har hjälpt mig att utveckla nya metoder och arbetssätt som är betydelsefulla för barnens språkutveckling. När det gäller utbildningens upplägg så tycker jag att litteraturen i kombination med föreläsningarna varit viktigast. Även mötena med de andra pedagogerna har varit lärorikt och inspirerande.

Böckerna mer tillgängliga

Ett annan effekt av fortbildningen är att förskolan förändrat sina lärmiljöer.

– Vi har möblerat om i våra miljöer, så att böckerna är mer synliga och tillgängliga för barnen. För att få bra lässtunder, och undvika att bli störda, har vi skapat ett sagorum och ett rolleksrum.

Alldeles nyss invigde förskolan ett eget hallbibliotek, där vårdnadshavarna kan hitta böcker och låna med hem. Vårdnadshavarna har också fått information om hur viktigt det är att läsa högt hemma och att prata med barnen kring innehållet i böckerna.

En förälder som redan hunnit utnyttja hallbiblioteket är Ida Hallenberg, mamma till två barn på förskolan. Hon tycker att lässatsningen är jättebra.

– Vi läser själva hemma, godnattsagor och så. Men jag hade kanske inte fattat hur viktigt det var innan. Och att det inte bara handlar om att läsa en godnattsaga för att få barnen att komma till ro. Utan att man kan prata mer kring sagan och berättelsen och kanske fokusera på att bara kolla på bilder också.

Föräldrar får tips och inspiration

– Innan har det varit mer nu läser vi och sen ska du sova. Man börjar variera mer och lyssna och få lite dialog kring berättelsen. Att det sen ska hjälpa språket, det är ju jättebra.

Möjligheten att få boktips och kunna låna hem barnlitteratur från förskolan uppskattar hon också.

– Man behöver inte ta sig till biblioteket eller fastna i gamla böcker hemma. Det är också bra att det är böcker som barnen vet att andra kompisar har läst.

– Jag får jag inspiration till böcker som passar för mina barns åldrar. Annars kan jag tänka att man ofta går på för svåra böcker, eller att det blir för lätta böcker, att man går på sådana med tvåordsmeningar, och det har ju mina barn passerat.

Rektor skapar utrymme för kollegialt lärande

Elisabeth Esdotter, som är förskolechef på Torpagatan 1, tycker att de kompetenshöjande delarna av projektet varit ett viktigt tillskott i förskolans språkutvecklande arbete.

– Pedagogerna har fått fördjupa sig. Det har inte varit en kort föreläsning, utan flera tillfällen som gör att man gör kullerbyttor i sin inre, att man reflekterar, testar och prövar. Och mina pedagoger har fått ta del av professionen som finns på biblioteken. Så det är inte en aktivitet, utan flera. Och jag tror att det är så man måste jobba, med flera olika insatser för att det ska ge effekt.

För att arbetet ska sprida sig i hela verksamheten har hon avsatt tid för de två pedagogerna som går fortbildningen att dela med sig av sina kunskaper och pedagogiska verktyg till de övriga arbetslagen.

– Det är väldigt viktigt att jag som chef skapar förutsättningar och tid för att det ska ge ringar på vattnet. Man får skapa tid på APT:er, studiedagar, i samband med pedagogisk reflektion om kollegialt lärande. Jag tror att det är jätteviktigt att man tar hand om den kraften som de två pedagogerna får.

Och hon är nöjd med resultatet så här långt.

– Det har blivit en sådan positiv spridning, på alla avdelningar. Det hänger ihop med att vi redan sedan tidigare jobbar aktivt med språket. Vi jobbar med att få in alla sinnen, det berikande språket. Så sagan har en viktig roll utöver det vi redan gör.

Risk att förenkla språket

Förskolan har ofta ett förenklat språk, menar hon. I skolan är språket mer abstrakt vilket gör att många barn redan från början halkar lite efter.

– Det handlar om att bygga upp ordförråd och begreppsförråd. Det tror jag förskolan måste jobba väldigt mycket med. För det handlar om delaktighet och demokrati.

Att öka föräldrars delaktighet i barnens lärandet är en utmaning, erkänner hon, bland annat eftersom föräldrarnas utbildningsnivå och vana vid bokläsning kan variera mycket. Hur kan man introducera en bok när föräldrarna inte har vuxit upp med böcker?

– Där tror jag det är viktigt att man har ett positivt tänkande och går ur sin norm för vad en bok ska vara och hur man ska hantera en bok. Om föräldern är analfabet kan man ju ändå skapa ett berättande till bilder. Och det finns ju möjlighet att låna böcker på olika modersmål.

– Det är viktigt att mitt sätt att hantera böcker inte blir ett hinder för föräldern.

* Källa: Handbook of Reading Research (1991)

** Källor: Underlag för Staden där vi läser för våra barn (med källhänvisningar)

Läs mer om boksamtal (.doc)

Se en kortare version av filmen från förskolan Topasgatan 1.

Vill din förskola vara med i Läs förskola?

Kontakta kultursamordnaren i din stadsdel och anmäl intresse. Skriv en motivering i anmälan om varför just din förskola vill delta. Har du frågor om projektet, kontakta projektledaren Anna Hedlund.

FAKTA om Läs ♥ Förskola

Läs ♥ förskola är en del av satsningen Staden där vi läser för våra barn – en mobilisering för jämlikhet. Läs mer om satsningen här.

Detta får förskolor som deltar:

– Fortbildning för pedagoger (studiecirkel, föreläsningar)

– Barnböcker till förskolan (40 olika titlar, två exemplar av varje)

– Inspiration till att skapa ett hallbibliotek

– Stöd för upplägg av föräldramöte kring forskning om språkutveckling och vikten av läs- och berättarstunder

– ”Vip”-besök på stadsdelens bibliotek samt besök av bibliotekarie

– Möjlighet att delta i ett nätverk för ”litteraturförskolor”

 

Text: Pernilla Lorentzson Film och foto: Hanna Sandgren