Fysisk aktivitet påverkar både barnets kroppsliga och mentala utveckling positivt. Barn blir precis som vuxna starkare av att regelbundet röra sig, samtidigt som den ökade blodcirkulationen förbättrar deras koncentrations- och inlärningsförmåga.
Men fysisk aktivitet är särskilt viktigt för barns motoriska utveckling. De behöver träna sin grovmotorik för att lära sig de grundläggande rörelseformerna: att gå, springa, hoppa, rotera, hänga, stödja, krypa och rulla. Inlärningen av de rörelserna sker allra bäst under förskoleåren i fas med hjärnans utveckling. Särskilt lämpliga är rörelser där höger och vänster sida av kroppen korsas. Då används både höger och vänster hjärnhalva vilket utvecklar hjärnan och barnets kognitiva förmåga.
God motorik främjar kognitiv utveckling
– Det gynnar barnen så enormt mycket om vi redan i den här åldern börjar lära in rörelser. Barn som kan hantera sin kropp har nytta av det i leken och i det sociala samspelet. Lägg till det att den som har koll på sin kropp också får en bättre självkänsla och rör sig med en annan trygghet både i förskolan och senare i livet, säger Ulrika Hedlund.
En inövad rörelse kan utföras utan att den kräver total uppmärksamhet. Barn som exempelvis lärt sig klättra kan göra det samtidigt som de gör andra saker, som att prata eller tänka. När rörelser på det viset automatiserats och utförs utan att barnet behöver koncentrera sig på dem frigörs hjärnkapacitet vilket är viktigt för den kognitiva utvecklingen.
Motorik och fysisk aktivitet påverkar varandra i en god cirkel. Regelbunden fysisk aktivitet utvecklar motoriken och med en bättre rörelseförmåga ökar sedan lusten för att röra på kroppen.
Förskolan arbetar för jämlik hälsa
I förskolans kompensatoriska uppdrag ingår att alla barn ska ges samma möjligheter till fysisk aktivitet. Eftersom 85 procent av alla barn vistas varje dag i förskolan finns förutsättningar att jämna ut skillnader.
– Att det ser så olika ut i olika områden och familjer i vår stad när det gäller folkhälsa och jämlik hälsa betyder att vi i förskolan har alla chanser att ge dem jämlika villkor till rörelse. Lika viktigt som att vi utvecklar språket och den matematiska förmågan är kännedomen om hälsa, välmående och kropp, säger Ulrika Hedlund.
Ta på rörelseglasögon!
På Myrekärrsvägens förskola har de kommit långt när det gäller att erbjuda barnen fysisk aktivitet.
– Jag tror att vi har en stor medvetenhet om vikten av att barnen rör sig och att det är upp till oss pedagoger att hitta tillfällen när vi kan väva in fysisk aktivitet inne, ute på gården eller i skogen, säger Ulrika Hedlund.
Hon har byggt på sin förskollärarutbildning med en tvåårig KY-utbildning till hälso- och friskvårdskonsulent plus att hon leder familjeträning på Friskis och Svettis. Den kompetensen delar hon med sig av till de andra pedagogerna på Myrekärrsvägen.
– Naturligtvis behöver vi en viss kunskap, vi kan inte bara öppna dörrarna och låta barnen härja fritt, men förskollärarna vet hur viktig den fysiska aktiviteten är för hjärnan. Det krävs bara att vi tar på oss rörelseglasögonen för att se att vi kan hitta många fler tillfällen än vi tror, säger hon.
I skogen kan barnen leka fritt
Förskolan skapar förutsättningar för rörelseträning både i barnens spontana lek och genom en mer pedagogledd undervisning. Vid samlingarna inomhus ser de till att varva stillasittande moment med rörelsesånger och klapplekar. Utomhus på gården bygger de hinderbanor som hjälper barnen att träna vissa specifika rörelser.
När Myrekärrsvägens förskola går till den närliggande skogen får barnen röra sig fritt så länge de är inom synhåll för någon av de två pedagogerna. Utifrån den egna viljan och lusten springer, hoppar och kryper de runt.
– I skogen är vi pedagoger rörelseinspiratörer. Där får barnen utlopp för sin rörelselust i spontan lek utan några ordnade former i utmanande terräng. Sedan kan vi ibland bygga en hoppbana eller avsluta med yoga under ett träd som nedvarvning för de som vill, säger hon.
Uppmuntra barnens naturliga rörelseglädje
Även på skolgården sker mycket av den fysiska aktiviteten under fria former. Några av barnen bygger en hinderbana tillsammans med Ulrika Hedlund medan andra föredrar att leka i sandlådan eller cykla runt på gården. Hon har inget emot att några av barnen väljer bort hinderbanan.
– Jag tror att vi tar bort deras naturliga rörelseglädje om vi skulle rada upp barnen och säga att alla ska alla göra hinderbana. Det är viktigt att vara lyhörd för vad som lockar i stunden och om jag vet att det kommer ytterligare sju tillfällen idag när det här barnet kommer vara aktivt så gör det inget om hon eller han väljer att göra något annat, säger hon.
