- Vad ser du att din profession kan tillföra i den samlade elevhälsans främjande och förebyggande uppdrag?
– Vi bidrar med kunskap om hur elevers levnadsvillkor påverkar lärandet, utifrån ett psykosocialt perspektiv. Uppdraget handlar om det sociala runt eleven, som till exempel familjesituation. Vi är socionomen i skolan.
– Idag ska alla professioner kring eleven ta ett gemensamt ansvar för att främja och förebygga, och då måste vi lyfta oss från individnivån. Istället för “vad är det för fel på Kalle” ska vi hur det ser ut runt Kalle, vad kan vi förändra för att det ska bli bättre. Detta är mycket elevhälsans roll som jag ser det.
– I mitt eget arbete har jag ju längre jag jobbat insett att det inte är jag som är viktig, utan att jag hjälper till att bygga elevens trygghet hos till exempel mentorn istället. Att jag som kurator ska verka men inte synas. Det finns elever som gärna vill vara hos mig på mitt kontor, men då går jag med upp till läraren. Det viktiga är att de är trygga i sin klass med sina lärare.
- Vilka förutsättningar är viktiga för att elevhälsoarbetet ska fungera bra, så att det stödjer alla elevers utveckling mot utbildningens mål?
– Först och främst är det viktigt att det finns tillgång till alla professioner som ska ingå i teamet. Det är inte alltid man får med alla.
– Det är också viktigt hur man formar elevhälsoteamen. Jag har själv som mest ingått i fyra elevhälsoteam samtidigt; det är inte idealiskt. Behövs det en rektor så behövs det ett elevhälsoteam om man ska kunna jobba förebyggande, för det är det som får stryka på foten om organisationen är för liten. Då släcker vi bara bränder.
– För mig pågår elevhälsa hela tiden. Det är hälsofrämjande och förebyggande att elevhälsan över huvud taget finns, men om vi ska kunna ha ett reellt förebyggande arbete så ska vi finnas med från början, när man bygger en skola eller startar ett program till exempel. Det bästa förebyggande arbetet är när vi träffar arbetslag med lärare och handleder och stöttar dem att tänka KASAM – hanterbarhet, begriplighet och meningsfullhet.
- Kan du berätta om dina egna erfarenheter av väl fungerande elevhälsoarbete? Utveckla gärna hur arbetet var organiserat. Hur ser processerna ut för att skapa ett starkt team med en gemensam grund i uppdraget där allas olika professioner tas tillvara?
– Elevhälsoarbetet är som bäst när man verkligen samarbetar och alla tillför olika delar så att helheten blir bättre, att allt från elevhälsoteamet till arbetslaget till elevmöten, genomsyras av samma tanke och synsätt. Ofta händer det saker som man måste hantera ad hoc, men om man har bra rutiner fungerar det bra. Jag tycker att vi har det så just nu på min arbetsplats. Bland annat för att vi jobbar med olika satsningar, som Samverkan för bästa skola till exempel. Det ökar medvetenheten och kunskapen hos oss.
- Hur ser du på rektors roll som ledare för den samlade elevhälsan? Vad är viktigast i den rollen?
– Det är viktigt att rektorn är en ledare och vinnlägger sig om att fråga hur du som specialpedagog eller du som kurator tänker kring en situation. Vår uppgift är att hjälpa rektor att fatta så kloka beslut som möjligt, och då är det viktigt att hen efterfrågar de olika professionernas kunskap och ser det som en möjlighet att fatta bättre beslut. Det är viktigt att rektorn kan lyfta diskussionen och utvärdera och skapa systematik.
– Det är också bra om rektorn är med och minskar avståndet mellan elevhälsoteamet och pedagogerna, så att de får ett bra samarbete.
- Hur väl känner pedagoger och skolledare överlag till vilken kompetens och kunskap kuratorn har och hur den kan nyttjas i det främjande och förebyggande arbetet?
– Jag tror att de mest känner till hur man kan nyttja oss när en elev mår dåligt. De vet inte så mycket om vad vi kan hjälpa till med i det förebyggande arbetet. Om man ska utveckla skolan kan kuratorn bidra med psykosocial kunskap om hur man kan göra. Det görs för lite idag.
- Om du fick föreslå insatser för att utveckla elevhälsan – på lokal skolnivå respektive på hela staden nivå: Vilka insatser skulle du satsa på främst?
– Mitt förslag är en kurator på varje rektor. Då skulle man kunna bygga ett bra främjande klimat på sin enhet istället för att släcka bränder. Vi har så låga trösklar in hit till oss. Samtidigt har andra instanser, som till exempel BUP, väldigt höga trösklar. Det gör det svårt att remittera vidare, vilket gör att vi får många behandlingskontakter. Det är bra för eleverna som har lätt att komma hit, men det blir ont om tid för reflektion i jobbet.
– På skolnivå behövs det bättre systematik och att rektor ser sig som en del i elevhälsoteamet. Just här på Burgården känns det bra, men jag vet att det kan vara ett problem. Det är sällan skolan prioriterar elevhälsofrågor. Det är så mycket akuta saker som ska lösas på skolorna hela tiden, så man kommer aldrig till elevhälsoarbetet. Det är alltså inte viljan som saknas utan tiden.
