Varför är träslöjd ett viktigt ämne? Hur får du alla elever att inse det?
– Det är en jättestor fråga så klart. Min farfar, min pappa och jag har sysslat med byggeri hela vårt liv, så därför är hantverkstraditionen oerhört viktig för mig. Jag minns tiden när det var vanligare att ungdomar använde sina händer på det sättet, men jag märker nu att eleverna blir sämre på att använda händerna och pilla med saker för varje år. Det märks till exempel i att många inte kan laga en cykelpunktering, vilket var vanligt att fixa själv när jag var ung. Det är såklart inte ett hantverk, men är ett bra exempel för det handlar ändå om att använda hjärnan och händerna i kombination. Man blir inte matad med något utan måste tänka själv.
– Även om det inte är lika tydligt i slöjdämnets syfte, så ingår det där att bevara hantverkstraditionen. Skolverket skriver också tydligt att eleverna ska få en insikt och kunskaper om hantverkets olika uttrycksformer, kunna se sammanhang och processer. Det är oerhört formativt och det är viktigt för barnen att se att det de gör påverkar det de gör om till exempel en kvart, och ytterligare en kvart – att de kan se en formativ process. Det ögat ser bearbetas i hjärnan och det blir inte så abstrakt som exempelvis matematik eller tyska kan vara. Alla sinnen arbetar ihop.
– Det är otroligt enkelt att få eleverna att förstå hur viktigt ämnet är, eftersom det relaterar till så mycket. Om jag tar samma exempel med matematik eller tyska verb kanske de i sexan eller sjuan inte förstår vad de ska ha det till, men de har lättare att förstå varför de ska använda händerna – det sitter rätt omedelbart. Även om de vet att de kanske inte kommer bygga ett eget skåp i framtiden till exempel, så kan de se kopplingen mellan slöjdämnet och samhället.
Hur kan slöjden bidra till elevernas språkutveckling? Hur gör du för att utveckla elevernas språkliga förmåga?
– I min sal har jag satt upp massa lappar med målen, bilder på verktyg, deras namn och instruktioner. Men är det någonstans vi brister så är det just språkutvecklingen. Det är mycket enklare att ta en hammare och en spik och förklara och visa vad man gör. Det ger en omedelbar förståelse – något som är viktigt speciellt för nyanlända. Jag kan på fem sekunder visa med en hammare att jag slår i en spik och så har eleven förstått vad det är för verktyg och vad det heter. Så någon djupare språkutveckling kan jag nog tyvärr inte skryta med att jag sysslar med. Jag håller det i handen och gör det enklare för dem att förstå.
Du har förut arbetat på en skola med elever från två områden med väldigt olika socioekonomisk status i Malmö. Vilka erfarenheter ledde det till? Är det något du vill rekommendera för Göteborg?
– Det gav mig väldigt många erfarenheter. Vi satt lite i ett experiment, när en skola skulle byggas om och elever från två väldigt olika områden fick gå i samma skola under tiden för ombyggnaden. Första året blev lite tufft, med mycket ”vi och dom-känsla” bland eleverna, och många fördomar och vanföreställningar om de andra eleverna. Men efter tre år när de gick ut var inte skillnaderna så stora och fördomarna borta.
– Allt handlar om bemötande – bemöter man elever rätt får man dem med sig. Vi bestämde oss tidigt för att inte gå i fällan att sänka kraven på de elever som kom från en skola med lägre snittbetyg, och där många var nyanlända. Eleverna från skolan med högre betyg var oroliga för att deras betyg skulle sjunka om lärarnas resurser gick åt till att stötta de elever som hade lägre betyg, men så blev det inte. Eleverna från skolan som tidigare låg på en måluppfyllelse på 95-96 procent behöll den nivån, samtidigt som eleverna från den andra skolan ökade sin måluppfyllelse från mellan 45 och 50 procent till någonstans mellan 75 och 80 procent. Visst, vi fick sätta in lite fler resurser, och det blev fler utmaningar, men det var också otroligt roligt och det hände mycket varje dag på jobbet. Här på Sandeklevsskolan ställer vi också höga krav på våra elever, och har bra siffror. Får inte eleverna den utbildning de har rätt till finns risk för att de får stora bekymmer fem-tio år senare.
— Jag tycker det är en bra idé för Göteborg och för alla skolkommuner i Sverige, att blanda elever från olika områden – det blir så mycket bättre för alla.
Vilka kopplingar ser du mellan slöjden och arbetslivet?
– Här i Bergsjön har jag många elever som har föräldrar som är hantverkare eller jobbar med sin kropp på ett annat sätt än när jag jobbade i Limhamn i Malmö, där de flesta föräldrar var akademiker. Det gör att slöjden är mer kopplad till det verkliga livet här – kroppsarbete och människor som jobbar med händerna är något som många av mina elever ser i sin vardag. De ser konkret kopplingen mellan hantverk och arbetsliv på ett tydligt sätt.
Vad innebär digitaliseringen för träslöjden?
– Det är jättesvårt att svara på och jag tror inte att Skolverket riktigt heller vet vilken väg det ska ta. Digitalisering kommer att tonas ner i kunskapskraven för slöjd, så vi vet inte riktigt var frågan tar vägen. Syslöjden har programmerade symaskiner och vi på träslöjden har skaffat en 3D-printer som vi börjat använda, men utöver det är det inte så mycket. Vi är många som undrar och har funderingar kring ämnet, men det gäller att följa med i frågan och se vad som händer.
Vem är du nyfiken på?
– Per-Arne Johannesson som är rektor på Kvibergsnässkolan. De frågor jag vill ställa är:
- Hur fungerar slöjdundervisningen för era elever?
- Hur gör ni kopplingen mellan teori och praktik på särskolan?
- Har era elever lättare att tillgodogöra sig undervisningen praktiskt?
- Hur kan man bättre interagera mellan särskolan och grundskolan?
