Att sluta grundskolan och börja gymnasiet innebär stora förändringar för en tonåring. Ny skola, nya lärare och nya klasskompisar. Utöver att man tappar ett välkänt sammanhang finns pressen att göra rätt val för framtiden och ta större eget ansvar för skolarbetet.
Under den här fasen i livet ökar risken att unga lämnar skolan. Och det försämrar i sin tur deras chans att komma ut på arbetsmarknaden eller gå vidare till fortsatta studier. Risken gäller inte bara för elever som saknar fullständiga betyg från nian, och som kanske tidigare varit föremål för olika typer av stödinsatser i grundskolan, utan här finns också en grupp unga som ofta är osynliga i skolsystemet. Och det är den gruppen som Övergångsstället försöker fånga upp.
Det handlar om elever som är behöriga att söka nationella program på gymnasiet, men som på olika sätt är i en sårbar och utsatt situation. Lärarna kanske har uppfattat signaler och känt en viss oro, men eftersom eleven når målen och inte har mycket frånvaro, hamnar de ändå lättare ”under radarn”.
– Det kan till exempel vara elever som drar sig undan kontakt med lärare och andra elever. Bakom det beteendet kan dölja sig annat, till exempel sociala missförhållanden, psykisk ohälsa, osäkerhet eller lågt självförtroende. Det kan också finnas mobbning med i bilden, säger Ellinor Dyne, samordnare på Övergångsstället.
Övergångsstället, som är en del av Vägledningscentrum och finns inom Utbildningsförvaltningen, erbjuder eleverna stödjande coachning. Stödet kopplas in redan sista terminen i årskurs nio, och för att hitta ungdomarna i riskzonen samarbetar man nära med grundskolornas rektorer och ansvariga lärare.
– Vi kontaktar alla grundskolor och berättar om att verksamheten finns. Personalen får sedan identifiera vilka eleverna är, utifrån en ”orosblankett” där de kryssar i olika påståenden som handlar om hur de uppfattar att eleven har det och trivs i skolan.
Påståendena i materialet bygger på forskning om beteenden och livsomständigheter som har stark koppling till skolavhopp, riskfaktorer som bör tas på allvar – för att kunna jobba förebyggande.
Det handlar bland annat om psykologiska riskfaktorer, som socialt utanförskap och skolrelaterade riskfaktorer som att eleven kommer från ett hem utan studievana. Även vissa beteenden, som att eleven är inaktiv och inte syns i klassrummet, liksom kognitiva riskfaktorer som lågt självförtroende eller psykisk ohälsa har visat sig vara betydelsefulla. Elever som lämnar gymnasiet har oftast flera av dessa riskfaktorer.
Ofta är det elevens mentor som berättar för eleven och vårdnadshavaren om möjligheten att få stöd. Eleven bestämmer själv om hen vill träffa en coach eller inte. De allra flesta tackar ja.
Coacherna träffar eleven tre-fyra gånger på vårterminen i nian och sedan följs kontakten upp under första terminen i gymnasieskolan. Det kan vara personliga möten, eller att man hörs av på telefon eller sms.
– De vet att de alltid kan höra av sig och att vi finns där. Sedan är det individuellt vad eleven behöver och hur ofta vi har kontakt, säger Cathrine Fredriksson, som arbetar som coach.
Motiverande samtal är en av de viktigaste delarna i coachningen. Det handlar om att hjälpa eleven att se sina styrkor och möjligheter.
Tillsammans med eleven görs en plan upp, med syftet att få studier och fritid att fungera så bra som möjligt. Genom öppna frågor, till exempel ”hur vill du att livet ska vara om fem år?” eller ”vad behöver du för att känna dig trygg i skolan?” får eleven hjälp att identifiera sina behov, sätta upp mål och stärka sitt självförtroende.
– En coach ska inspirera och vägleda – men vi är inte rådgivare eller behandlare, säger hon.
Däremot kan coachen vara en länk till andra stödjande verksamheter.
– Om eleven till exempel upplever att det är annorlunda studieteknik på gymnasiet så kan vi kontakta specialpedagog. Vi kan också lotsa vidare till socialtjänsten, barn- och ungdomspsykiatrin eller andra instanser, om det behövs, säger Catrin Fredriksson.
Övergångsstället startade 2015 som ett projekt. De positiva resultaten har lett till att verksamheten permanentats från juli 2017. Av de 120 elever som hittills tackat ja till stödet har bara tre avbrutit sina gymnasiestudier. Över 97 procent var alltså kvar i skolan efter det att insatsen avslutats.
En av grundskolorna som samarbetat med Övergångsställets är Sannaskolan i Majorna-Linné. Helena Westman, som är samordnare och mentor, tycker att Övergångsstället verkligen behövs.
– Den hjälper oss att synliggöra en annars osynlig grupp elever. Elever som klarar skolan, där det rullar på, men som vi kan känna en oro för eller där det kan finnas en problematik.
– Som lärare har vi varken tid eller resurser att fånga upp de elever som är behöriga till gymnasiet, utan måste fokusera på de som riskerar att inte nå målen. Då är det en enorm trygghet att veta att Övergångsstället finns där och har en kontakt ända fram till jul första terminen i gymnasiet, säger hon.
Inledningsvis krävs en viss insats av skolan för att identifiera elever som kan behöva stöd. Samtalsträffarna med coachen sker också på elevens skola, så ansvaret för att boka rum hamnade på Helena som är samordnare. Men när det steget är taget sköter coachen all kontakt med eleven.
– Eftersom vi känner eleverna var det lätt att göra kartläggningen utifrån frågematerialet vi fick. Det tog kanske en halvtimma-timma, säger Helena Westman.
Sammanlagt har omkring 15 elever på Sannaskolan fått coachning . Och stödet har varit betydelsefullt.
– Som jag minns det var det nästintill alla tillfrågade elever som ville testa. De värdesatte stödet och valde att fortsätta samtalen, säger hon.
Helena Westman vill gärna rekommendera andra skolor att ta hjälp av Övergångsstället.
– Fler skolor skulle behöva göra det här. Just för att det kommer in en enhet utifrån som hjälper oss lärare. Vi har inte den tiden.
Att det är en utomstående, neutral person som möter eleverna, är också en viktig framgångsfaktor, menar Ellinor Dyne.
– Jag tror det är väldigt viktigt att det är en oberoende person som träffar eleven, som inte ska sätta betyg.
Hittills har omkring 25 grundskolor deltagit i Övergångsställets insatser. Personalen på Övergångsstället jobbar löpande med uppföljning för att kunna vässa urvalsmaterialet och nå sin målgrupp. Och flera tecken tyder på att man hamnat rätt.
– Vi hade en förutfattad mening att det skulle finnas fler flickor i den här gruppen. Men det gör inte det. Det är precis fifty-fifty. Det är intressant och visar att pojkarna också är en viktig målgrupp. Hela arbetet bygger på jämlikhetsprincipen. Vi pratar alltid om ”individen” eller ”eleven”, när vi ger exempel, inte om killar eller tjejer.
