Barnets behov synliggörs i övergången mellan skolformer på Norra Hisingen

I Norra Hisingen såg övergången och samarbetet mellan skolformerna tidigare olika ut i stadsdelens olika delar. Sektors- och områdeschefer, liksom rektorer och förskolechefer konstaterade att samarbetet måste förbättras och utvecklas.

–  På pappret såg det tydligt ut, med en tidsplan för hur förskola och skola skulle arbeta, men den blev mest en praktisk planering och vi kom aldrig riktigt åt utbytet med varandra för att hjälpa barnen vidare på deras resa. Då såg vi möjligheten att söka projektpengar för att utveckla våra övergångar i hela stadsdelen och ta hjälp av varandra i det, säger Andreas Forsberg, som är skolintendent på Ellen Keyskolan och ingår i projektgruppen för övergångsarbetet.

Stadsdelen fick genom ett EU-finansierat Comeniusprojekt möjlighet att under två år utveckla arbetet med övergångarna mellan skolformerna. En projektgrupp med förskolechefer, rektorer och verksamhetsutvecklare har varit drivande i arbetet.

Ett viktigt steg var att göra barnen synliga i processen.

– Övergången får inte bara handla om vuxnas behov av kontakt och goda möten. Barnen och föräldrarna behöver också vara delaktiga, säger Carin Enghult, som också tillhör projektgruppen och arbetar som förskolechef på Krumeluren 6.

– Det ska inte vara ett oskrivet kapitel när de börjar skolan, utan barnen har med sig mycket från förskoletiden.

– De har med sig en kunskapsresa och vi försöker utgå från den. I värsta fall får de annars starta om flera gånger, säger Andreas Forsberg.

Relationsskapande

Egentligen är det nya arbetssättet inte något avancerat, menar de båda. I grunden handlar det om att skapa relationer med varandra. Det kan till exempel innebära att man behöver gå utanför sin egen skolbyggnad och möter de andra verksamheterna, att pedagoger möts, liksom barnen.

Bland annat har pedagoger och elever från grundskolan gjort besök på förskolor, där elever från årskurs tre följt med och läst sagor för förskolebarnen. Lärarna i förskoleklass besöker idag merparten av de förskolor de tar emot barn från. Fungerar det inte att besöka alla så kopplar de upp sig via Skype, så att barnen får ett ansikte och en röst på sin nya lärare. Ofta följer elever i förskoleklassen med på besöken. Före sommarlovet tar även skolan emot besök från förskolan.

– Det är ett sätt att värna om relationerna. Det blir pedagogiska samtal mellan de vuxna om hur förskolan jobbat med barngruppen och vad barnen har varit med om. Vi skapar en mötesplats för pedagogerna, men de får också träffas ute i verksamheten, säger Andreas Forsberg.

I juli 2016 förtydligades formuleringarna kring samverkan och övergång i förskolans och skolans läroplaner. Dessa förtydliganden handlar bland annat om att det ska ske en samverkan kring  den undervisning barnet tagit del av under sin förskoletid. De handlar även om att barnet och dess vårdnadshavare ska förberedas inför övergången – tidigare gällde det endast barnet. Kvaliteten i hur övergångsaktiviteterna organiseras och genomförs kan göra stor skillnad för elevernas kunskapsutveckling.

I Norra Hisingen hålls avslutande samtal där pedagog, barn och vårdnadshavare tillsammans sammanfattar erfarenheter och lärande från förskoletiden. Detta dokumenteras och följer med till pedagogerna i förskoleklassen. Om behov finns erbjuds också övergångssamtal mellan förskola, skola och vårdnadshavare.

– Det blir en dialog med föräldrarna kring vad förskoletiden inneburit för deras barn, säger Andreas.

– Föräldrarna känner sig delaktiga och har möjlighet att dela med sig av information de tycker att skolan behöver ha, säger Carin.

– Förskoletiden är en viktig tid barnen ska ha med sig. Och skolan upplevs som ett jättestort steg. Det är viktigt att skolan är nyfiken på dem – viktigt både för dem och föräldrarna.

Barnsynen är viktig

Andra delar i övergångsprocessen är öppet hus för alla barn och vårdnadshavare och att planeringen för samarbete och övergångar finns i ett gemensamt årshjul för hela Norra Hisingen. Utifrån den lokala samverkan hittar de olika verksamheterna också nya spår, och de kan själva anpassa efter just sin egen verksamhet.

– Vi är inte låsta, utan kan vara kreativa, säger Andreas.

Det allra viktigaste i projektet handlar om barnsyn och samsyn, tycker de båda.

– I övergångsdokumenten och samtalen får föräldrar och barn ge sin bild av tiden som gått och fokus sätts på barnens intressen och lärande, säger Andreas.

För att skapa en gemensam barnsyn har projektet också innehållit en fortbildning i Reggio Emilias pedagogiska filosofi. Pedagoger i båda skolformerna har tillsammans med förskolechefer och rektorer besökt förskolor och skolor i Italien som arbetar utifrån denna filosofi. Många förskolor i Norra Hisingen jobbar sedan tidigare Reggio Emilia-inspirerat.

– Inom Reggio Emilia ser man mycket till barnens kompetens, vilja och delaktighet, säger Carin.

– Demokrati är väldigt grundläggande, verksamheten ska inte vara för barnen, utan med barnen och där har vi mycket att lära. I läroplanen har vi också ett tydligt demokratiskt uppdrag, men många gånger utgår vi från vuxenperspektivet, säger Andreas.

Möjligheten för olika yrkesroller med sina respektive perspektiv, inom olika delar av stadsdelen att resa tillsammans har också varit ett mervärde, menar Andreas.

– Det har varit relationsskapande och burit frukt när vi har fortsatt träffas på hemmaplan.Att många “nivåer” har deltagit i projektet har varit en framgångsfaktor. En annan har varit att stärka dokumentationen inför övergången mellan skolformerna.

– Det är viktigt att följa upp, utvärdera och dokumentera avslutande samtal tillsammans med barn och föräldrar. Vi har skapat en systematik och en kontinuitet i vår samverkan som inte funnits tidigare. Det var inte så väl genomtänkt och förankrat tidigare och inte heller utvärderat, säger Andreas.

Utvecklingen av arbetet har tagits emot väl av pedagogerna, tycker Carin.

– Det har väckt en nyfikenhet hos pedagogerna. De inspireras och blir nyfikna på varandra och de pratar om vad barnen har med sig och vad man ska jobba med i övergångarna. Pedagogerna känner sig mycket mer delaktiga i att det blir bra övergångar. De lämnar inte bara vidare barnen utan är med och planerar så att det ska bli bra övergångar.

Sättet att arbeta på har även tagits emot bra av eleverna och barnen.

– Vi ser att eleverna tycker det är viktigt att få följa med på besök och berätta och visa. Och barnen som får besök tycker att det är spännande, säger Andreas.

– När eleverna och barnen känner att de har en tillhörighet och att de betyder något för sin verksamhet blir de stolta och tar ansvar. När de känner sig viktiga blir det ringar på vattnet, och det gynnar lärandet och hur relationerna blir i skolan.

– På det sättet jobbar vi förebyggande och främjande när det gäller trygghet och studiero. Känner du en meningsfullhet och en given plats i din verksamhet blir du mån om din skola och dina kamrater, säger han.