Du har nyligen besökt BETT-mässan och några skolor i London. Vad inspirerade dig mest vid skolbesöken?

– Hur man implementerar och arbetar med kod i de engelska skolorna vi besökte, och hur de använde det som ett verktyg för att utveckla förmågor, framförallt ”soft skills” som den kommunikativa förmågan och problemlösningsförmågan. Kodningen och programmeringen är ett sätt att lära sig att samarbeta. I de engelska skolorna satt två eller tre elever tillsammans och gjorde en uppgift, och det var häftigt att se hur lärprocessen blev gemensam och eleverna kompletterade varandra. I skolorna pratades i termer av programmering och kodning, det användes naturligt i undervisningen av såväl lärare som elever– det såg mycket proffsigt ut.

– Jag blev också väldigt inspirerad av deltagarna från Sverige. Vi glömmer kanske bort den kompetens och utvecklingsvilja som vi redan har här hemma, insåg jag när jag fick möjlighet att prata med och få inspiration från många supergrymma svenska pedagoger. Det var nog det som inspirerade mig mest – deltagarna från hemmaplan! Vi kanske ännu mer ska försöka rikta blicken inåt istället för att spana utåt, för att ännu mer utveckla vår ”delakultur”?

– Någon som också inspirerade mig var Sue Roffey, som pratade med oss om förebyggande och hälsofrämjande frågor och hur viktigt det är att jobba med hur vi mår – det är också kopplat till ”soft skills”.


Vilka nya erfarenheter har du med dig hem kring programmering?

– Allt. Jag har tidigare varit och nosat på det och funderat själv på vad programmering, digitalisering och datologiskt tänkande innebär för mig som pedagog. Möjligheten att få utbyta erfarenheter med andra var en guldgruva. Det var en ögonöppnare att vi har grymma pedagoger i Göteborg som jobbar med detta och det inspirerade mig att göra mer.

– Jag tar även med mig erfarenheter kring hur man använder programmering och kodning som ett verktyg i de engelska skolorna vi besökte. Det verkade relativt naturligt för dem att använda det, även om det var nytt. Jag tror att vi här hemma måste lägga in en växel till, för det här är ju en realitet nu för oss. Om jag ska jobba med det här tillsammans med eleverna så bör jag själv ha baskunskapen. Sedan tror jag inte att man ska vara rädd för att göra resan med eleverna; jag behöver inte vara expert, men ha en grund att stå på ser jag som en självklar förutsättning i den digitala värld vi lever och kommer att leva i. Jag tror på att våga göra detta tillsammans med eleverna, och se att man med hjälp av digitala verktyg får ett förstärkt lärande för många elever.  


Hur vill du arbeta vidare i Angered med de erfarenheter som du tagit till dig under resan?

– Förutsättningarna att kunna jobba med det här på ett bra sätt är inte optimala just nu, men ett drömscenario vore att ta mig an resan och lära mig tillsammans med eleverna och mina kollegor. Och då inte bara lära sig om programmering och kodning, utan även om den digitala och demokratiska plattformen. Tidigare pratades det mycket om källkritik, men nu har vi kommit längre och pratar också om andra saker som påverkar, som till exempel filterbubblor. Rör jag mig i en viss digital miljö påverkar det vilken information jag får och vad gör det då med mitt kritiska tänkande? Det vill jag komma åt tillsammans med eleverna så att vi kan skaffa oss ett ”know how” om hur de digitala strategierna ser ut.

– Jag vill att eleverna ska bli nyfikna på det och gå från att vara “passiva konsumenter till aktiva producenter”. Det måste inte innebära att vi producerar en massa saker, utan det handlar även om att ha kunskap om vad som sker på plattformarna och hur det påverkar oss. Med det kan du som lärare också få en säkerhet på nätet tillsammans med eleverna, och det är en av digitaliseringens aspekter. Jag tycker att det är extremt viktigt att våra barn lär sig mer om teknik, programmering och kodning. Det är inget vi kan välja bort – framtiden blir alltmer digitaliserad och automatiserad. Har du inte kunskapen har du sämre förutsättningar att välja vad du vill och komma dit du vill. Det är inte alla vårdnadshavare som har intresse och kunskap om digitalisering och för vidare till sina barn, därför är det så otroligt viktigt att skolan tar den rollen!

Vem är du nyfiken på?

– Karin Delkvist, lärare i årskurs 3 på Fjällskolan. Frågorna jag vill ställa är:

– Hur använder du digitala verktyg i din undervisning?

– Hur skiljer sig användandet av digitala verktyg sig åt i dina olika ämnen?

– I ett drömscenario, hur skulle du vilja jobba med digitalisering på din skola?

Text och foto: Hanna Sandgren