Just nu är jag lycklig. Lycklig över att mina nyblivna treor älskar att läsa. De slukar böcker och under lässtunderna sprider sig ett lugn i klassrummet. Någon fnissar till, suckar lite och ett par elever läser samma bok bredvid varandra och turas lugnt om att läsa varannan sida. När jag går runt och har mina vägledande samtal fylls jag ofta av ren glädje över elevernas framsteg och över att de som fortfarande kämpar inte ger upp.
Ibland slås jag av jobbiga tankar på att det redan till sommaren är dags att säga hej då. Jag har som lärare alltid känt kärlek till mina elever och tyckt att det är tufft att skiljas åt, men den här klassen är verkligen speciell. Det är min första klass i Biskopsgården och de här eleverna har utmanat mig och lärt mig så mycket. Jag har under dessa år växt mer i min yrkesroll än vad jag trodde var möjligt, efter ganska många år i yrket. Även mitt hjärta har växt och blivit större. Dessa barn är så kunskapstörstiga, glada och lyckliga över att gå i skolan och sprider sådan kärlek att det i min hjärna inte går att få ihop att det faktiskt finns människor i vårt samhälle som inte tror på dem. Varför satsar vi inte mer på dessa underbara ungar som trots att de måste kämpa med språk och utanförskap alltid möter skoldagen med ett leende? Låt dem få fortsätta le!
När jag ser tillbaka på hur jag slet mitt hår bara för att få eleverna att sitta på en stol och bläddra i en bok i fem minuter när de började i ettan, känns det verkligen som att allt är möjligt. Vi pratade om detta häromdagen, jag och eleverna, och alla kom ihåg hur det var då och vi fnissade åt det tillsammans. Detta fick mig att fundera vidare på styrkan i att hålla i och hålla ut och jag plockade fram en bok jag inte läst på ett tag, Få det att fastna av Shanna Schwartz.
Författaren till boken är verksam vid Teachers College Reading and Writing Project och presenterar i boken olika lösningar på hur man som lärare kan arbeta för att få eleverna att ta till sig undervisningen på bästa sätt. Just att vara förutsägbar, att arbeta efter en fast struktur är ett verktyg som hon menar gör att eleverna känner trygghet och att de kan fokusera på undervisningens poänger. Om att arbeta med minilektioner och följa dess struktur skriver hon till exempel: “Minilektionens struktur blir som en vägkarta som hjälper eleverna att förutse hur undervisningen kommer att se ut. När vi väl har etablerat detta mönster tar sig eleverna an minilektionen med iver, redo att koncentrera sig på tio minuters fokuserad undervisning. (s. 95)”
Ibland har jag känt mig tjatig och kanske tråkigt förutsägbar när vi arbetat efter samma struktur och upplägg dag efter dag (även om innehållet i lektionerna självklart inte varit detsamma) men nu vet jag att det har lönat sig. I början av ettan tränade vi på små steg som att sitta på mattan, vända sig emot sin pratkompis, lyssna, prata, fråga något, gå ifrån mattan och så vidare tills det satt och det tog lång tid. Vad glad jag är nu att jag inte gav upp och kastade mig in i något annat. Jag är verkligen övertygad om att den struktur som finns inom TCRWP är nyckeln till framgång. Genom att använda strukturer som barnen lär sig att känna igen (och som faktiskt väldigt kloka människor tänkt till kring och hela tiden utvecklar) kan jag som lärare lätt anpassa undervisningen till just mina elever. Det finns ingen lärobok eller lärarhandledning som kan toppa det.
Efter att ha arbetat TCRWP- inspirerat i många år är det lätt att applicera strukturerna och formerna i alla skolans ämnen, inte bara under svensklektionerna. Shanna Schwartz skriver: “Barn har svårt att överföra saker som de lär sig under en viss del av skoldagen till de andra delarna. Det finns en väldigt enkel lösning på det problemet: Upprepa dig. (s. 100)” Hon skriver också: “Kort sagt; om något funkar- gör det om och om igen. Upprepa de bra sakerna och dela med dig av det till dina kollegor och alla som vill lyssna. Ju mer vi upprepar våra framgångar, desto mer framgångsrika blir vi. (s. 108)”
Är du nyfiken på att arbeta mer TCRWP- inspirerat finns det mycket litteratur att läsa i ämnet. En bra och handfast bok att börja med tycker jag kan vara Färdplan för klassrummets läsundervisning av Lucy Calkins.
Det finns också mycket undervisningsfilmer att se på hemsidan. Den hittar du här.
Under vecka 44 kommer Center för skolutveckling arrangera en utbildning där TCRWP, faktatexter och de nya kursplanerna vävs ihop. Det finns fortfarande några platser kvar. Du kan läsa mer om utbildningen och anmäla dig till den här.
Tack för att du läste!
