När ny digital teknik införs i undervisningen finns det en risk att det blir som man säger på engelska: Old Wine in New Bottles. Inledningsvis förnyas eller förbättras undervisningen på sätt och vis men de metoder som används består till största del av ungefär samma slags aktiviteter som förut; ungefär som att pennor byts ut mot datorer. Denna första förändring brukar kallas en förändring av första ordningen. Utbildningen i Skriva sig till lärande, STL Blended öppnar istället upp en dörr till förändring mot det som kallas andra ordningen, en förändring av tankemönster och hur vi tänker kring vår undervisning, lärande och kunskap. STL – Skriva sig till lärande är en modell som handlar om att kombinera det bästa av språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt med hjälp av ny digital teknik som hävstång. Det här inlägget handlar om vad jag upplever som “grejen” med STL-modellen och tankemönster som börjat förändrats för egen del.
STL Blended:
STL Blended är alltså namnet på själva utbildningen i STL, Skriva sig till lärande medan STL utgör själva den pedagogiska modellen, med ett språk- kunskaps- och digitalt förhållningssätt. Utbildningen som sträckt sig över hela läsåret 2017/2018 har bestått av en kombination av digitala träffar via webbkonferenser och fysiska träffar som har ägt rum i SKL:s lokaler i Stockholm. Utöver det har vi även haft självstudier, uppgifter att genomföra och att interagera kring via lärplattformen Canvas. Just Blended i namnet skvallrar om att det rör sig om en mix av såväl fysiska som digitala träffar med såväl självstudier som kollaborativt lärande.
Totalt var vi i denna omgången 220 lärare från 35 olika kommuner som deltog. Inför varje träff har vi deltagare fått fylla i en analysmall som syftat till att få syn på och utveckla vår undervisning. I analysmallen har vi dels fått beskriva och exemplifiera hur vi arbetat med STL-modellens alla steg, dels skriva ner våra tankar och reflektioner om hur det gått, fundera över konsekvenser och nya mål. Varje deltagare har sedan inom en mindre grupp bestående av kritiska vänner gett och fått återkoppling på varandras analysmallar. Som en parallell process utvecklas både dina elever och du själv som lärare genom denna utveckling av undervisningen.
Tyngdpunkten inom STL ligger på det digitala skrivandet och den sociala interaktionen som sker när elever strukturerat under skrivprocess återkopplar och ger varandra feedback för att utveckla sina arbeten. Din egen utmaning ligger i att få syn på vad just du behöver anpassa för att passa i ditt klassrum och vad just du behöver utveckla för att alla dina elever ska utvecklas. Genom att läsa andra lärares analyser får du till på köpet en ökad bank av arbetsområden, kreativa lösningar, digitala verktyg, reflektioner och massor av nya möjligheter att inspireras av. Forskningsstudier genomförda av Annika Agélii Genlott och Åke Grönlund vid Örebro universitet visar att modellen leder till ökad likvärdighet vad gäller läs- och skrivutveckling och att spridningen mellan elever blir lägre, då de lägst presterande eleverna når bättre resultat. Fördjupa dig gärna mer här: forskningsresultat.
STL-modellen
Gången i STL-modellen går lite kortfattat ut på att lektioner planeras utifrån cirkeln, se bilden ovan. Eleverna arbetar digitalt med sitt skrivande och återkopplingen sker även den digitalt och skriftligt. Texterna eller produktionerna publiceras för mottagare. För att eleverna ska lyckas skriva sig till lärande ges rikt med inspiration, förberedelse inför läsning och man arbetar med texttypiska drag, mönstertexter och andra olika stödstrukturer längs vägen. STL är visserligen en strukturerad modell, men ändå mer av ett förhållningssätt med väldigt stor frihet att anpassa och utforma uppgifter så att de passar in i just ditt klassrum, dig och din elevgrupp.
Få till ett välfungerande arbete med återkoppling, interaktion och att skriva för mottagare
För egen del var det nya med STL varken att arbeta språkutvecklande med texttyper, inte heller bedömning för lärande utan snarare att få till ett fungerande återkopplings- och interaktionsarbete mellan eleverna. Jag kände mig sedan innan rätt bekväm såväl med texttyper och digitala verktyg men jag tycker STL har sporrat mig att försöka hitta fram till användning av de digitala verktyg som verkligen gör skillnad för elevernas språk- och kunskapsutveckling. Det jag snävade in allra mest på var hur jag skulle få till en mer smidig och välfungerande elevaktivitet för återkopplingsarbetet och det synliga lärandet med att publicera och skriva för mottagare. Jag tog till mig orden från våra handledare Cecilia Gustafsson och Frida Lindell om att återkoppling ska vara skriftlig om den ska vara framgångsrik och att den inte ger så mycket om den inte är genrespecifik. Denna insikt och att återkopplingen inte bör omfatta allt från språk till innehåll på en och samma gång gjorde att jag började undervisa och modellera just om att ge och få återkoppling.
Under många år då jag arbetat med skrivprocessen måste jag med handen på hjärtat medge att jag känt att det varit lite tidsödande med elevrespons. Det har inte blivit så som jag önskat. Eleverna har visserligen gett respons som varit positiva men den har varit mer av en klapp på axeln än användbar och utvecklande. Elevresponsen har inte kommit vidare. Jag har haft fina och tjusiga checklistor som jag såhär i efterhand ser har varit för allomfattande och inte så lätta för eleverna att ta till sig. Checklistorna har snarare lett till att eleverna fastnat i respons som fokuserat på att hitta stavnings- och grammatikfel, vilket nog varit det enklaste att hitta och ge som förslag på förbättring.
Efter BFL, bedömning för lärande, så kom “Two Stars and a Wish” in i bilden och då kom elevresponsen åtminstone att handla om två bra eller positiva saker och en sak att förbättra in i bilden. Bedömningsarbetet, såväl det formativa som det summativa, har till största del varit något jag själv tagit hand om. Jag har haft kontroll över bedömningsarbetet men det har inte gjort mina elever självständigare som skribenter. Insikten om att många texter faktiskt nästan bara haft mig som mottagare svider lite. Tänk så många fantastiskt angelägna texter som kunde nått och lästs av fler läsare med stor behållning. I ljuset av detta kom jakten på gemensamma digitala ytor för att börja skapa det synliga lärandet och för att få till ett så smidigt och effektivt sätt som möjligt för eleverna att återkoppla och interagera på varandras arbeten.
Jag började i all enkelhet med att fokusera på att eleverna skulle få hjälp med att förbättra inledningen till sina uppgifter om höstprat de skrev. Nästan omedelbart såg jag märkbara resultat i mitt klassrum. Jag minns att jag twittrade ut att responsarbetet äntligen fungerade:
Under utbildningens gång började jag skräddarsy återkopplingsarbetet utifrån varje uppgift. Dessutom började jag modellera och undervisa om hur och på vad man ger respons och eleverna fick öva och träna på att ge varandra respons. Klicka på länkarna nedan för att komma till några av mina dokument:
Kamratrespons för att hjälpa andra att förbättra och utveckla sina blogginlägg.
Jag har här lagt in elevexempel i en mall: “Att utveckla återkopplingen”.
Återkopplingsarbetet började bli mer självgående; stöttande, utvecklande och efterfrågat. Eleverna fick med sig verktyg för att börja se sina egna texter på nytt sätt. Det är motiverande att få sin text som man kämpat länge med läst av andra. Jag märkte att den skriftliga responsen blev mer konstruktiv under resans gång och framförallt att eleverna interagerade, stöttade, tackade för och lyfte varandras respons.
Minilektioner (på max 12 min) kan t.ex. handla om:
- hur och på vad man ger kamratrespons
- hur man lägger upp inlägget på den gemensamma digitala ytan.
- hur man kommenterar publicerade inlägg. Modellera/visa exempelmeningar.
- nya texttyper
Sökandet efter gemensam digital samarbetsyta för återkoppling och publicering.
På Montessoriskolan Elyseum arbetar vi i en Google-miljö och man vill ju helst arbeta inom en och samma digitala miljö, så det var förstås där jag började.
Google Dokument är grunden; meningsfullt när elever arbetar tillsammans i par eller mindre grupp med att samverka med att skriva en text eller en uppgift. Toppen för att göra en gemensam omskrivning av en text och för att visa hur man bygger upp text. Det kan visserligen lätt bli ganska rörigt om alla är inne och skriver samtidigt, men samtidigt kan textproduktionen fångas digitalt av flera personer eller grupper samtidigt och fördelen är att texten omedelbart är läsbar för alla. Att arbeta tillsammans med andra om en text möjliggör för eleverna att förstå texten som ett formbart objekt och att texten inte är färdig så fort den skrivs ner. Google dokument är fantastiskt med sin funktion av att kunna dela dokument med varandra, kommentera, chatta och redigera, men ibland behövs en ännu smidigare lösning på gemensam digital visuell yta för att eleverna ska kunna återkoppla på varandras texter och arbeten.
Google Site var då mitt nästa steg och jag skapade en gemensam Google Site (den äldre versionen) för åk 9 i svenska där varje elev hade var sin en egen flik som de var redigeringsbehöriga över. Det publika var enbart till för klassens ögon. Helst av allt ville jag egentligen ha den nya varianten av Google Site eftersom jag upplever den mer användarvänlig och visuellt tilltalande, men dessvärre saknar den möjlighet att ge kommentarer på varandras arbeten. Dessutom har elever i grundskolan inte redigeringsbehörighet eller ens tillgång till nya Google Sites inom GSFE, Google Suite for Education. Det är visserligen en annan fråga som inte riktigt hör hemma här, men med tanke på införandet av digitalisering och kunskapskrav om att skriva för mottagare så förstår jag inte varför nya Google Sites likväl som andra delbara dokument inte ingår även för elever på högstadiet?
Att blogga, som ett längre skrivprojekt, verkade engagerade eleverna. Eleverna ville hålla bloggen inom klassen. De ville även ha valmöjligheten att inte publicera alla texter på Google Site. Några valde att starta egen blogg och länkade till den på bloggen. Jag började rigga för arbetet med siten. Här kan ni se syfte och ramar för vårt bloggande:
Syftet med klassbloggen Google Site:
- att läsa och ta del av andras produktioner
- att skriva för mottagare
- att utvecklas som skribenter
- att kommentera och ge varandra skriftlig återkoppling
- kollaborativt lärande
Ramar för kommentarer/återkoppling/respons:
- Vi utgår från innehållet
- Ställ frågor och var nyfiken!
- Responsen kan vara stöttande-efterfrågad-utvecklande
- Sprid och fördela så att alla får kommentarer
- Respektfullt språk
- Interagera
Padlet är en annan favoritlösning som digital samarbetsyta för att snabbt kunna dela och publicera olika texter och produktioner. Lätt, smidigt och mycket visuellt. Dessutom finns en kommentarsfunktion. Eleverna behöver inga egna inloggningar utan postar bara via den länk som jag som lärare skapar. Nu har Padlet visserligen nyligen förändrat villkoren och i gratisfunktionen finns numera en begränsning för hur många olika padlets man kan skapa. Ett nytt alternativ till Padlet som skulle kunna vara värt att utforska mer är Wakelet.
Peergrade är den allra senaste gemensamma digitala samarbetsytan som jag testat för återkopplingsarbetet och redan nu en storfavorit. Jag har än så länge bara använt mig av det som kallas Live Sessions men det jag har använt mig av har varit positivt. Det ligger en stor potential i det här verktyget. Genom Peergrade kan eleverna dela såväl skriftliga texter som videos och multimodala texter. Det går att skriva in specifika uppmaningar för den typ av återkoppling jag vill att eleverna ska ge.
Eleverna skickar in sina texter eller produktioner och jag som lärare kan smidigt få överblick över interaktionen och återkopplingsarbetet mellan eleverna fram till slutproduktion. Återkopplingen blir tydlig och bedömningsbar. Ännu en fördel är man inte behöver tänka på gruppindelning; eleverna slumpas anonymt in i grupper och slussas sedan vidare stegvis under uppmaning att ge en viss sorts feedback. Eleverna tyckte att det var roligt och de upplevde att de fick hjälp med att utveckla/utvidga sina texter och förtydliga innehållet. En finess är att eleverna även kan lämna återkoppling på den återkoppling de fått av sina kamrater. Gränssnittet tyckte eleverna var lite sådär och jag kan nog hålla med om att det nog lämpar sig mest för äldre elever. Jag mailade Peergrades support för att efterfråga anpassning till GDPR (General Data Protection Regulation) och fick svar om att de nu har anpassat, så nu återstår det att se till hösten om det är ett verktyg som kommer att ta sig in på listan över GDPR-kollade och godkända digitala verktyg att använda.
För att summera det jag ser som grejen med STL:
Betyg och resultat på nationella prov visar egentligen inte den stora skillnaden eftersom ingångsvärdet låg högt redan från start, men i de löpande observationer och bedömningar jag gjorde under läsåret så såg jag en stor skillnad. Största förändringen var hur eleverna med god behållning kunde återkoppla och interagera med varandra, oavsett språknivå. Jag är nöjd med den vända som skrivandet och återkopplingen har tagit med att ha blivit mer viktat och synligt i mitt klassrum. Såväl det individuella och det gemensamma skrivandet fick större utrymme. När skrivandet blev publikt, om ännu inte i offentligt ljus, upplevdes skrivandet mer äkta och angeläget och eleverna arbetade målmedvetet med att förbättra sina texter och att utveckla sitt skrivande.
Eleverna började skriva kommentarer och bemöta frågor från sina klasskamrater utanför själva ramen för lektionen. Skrivandet blev mer “ongoing”; en pågående självständig process som skedde även utanför klassrummets väggar. Processen blev mer betydelsefull och skrivandet syfte och mottagare lyftes fram. Slutprodukterna visades med stolthet upp av den som skapat och var spännande för andra att ta del av, i synnerhet för de som medverkat med olika förslag. Slutprodukten finns dessutom kvar för andra att ta del av, fundera över och kommentera i efterhand. Grejen med STL som jag ser det är med andra ord höjd elevaktivitet, kunskaps- och språkutveckling i kombination av digitala verktyg.
Min utmaning inför nästa läsår blir att hålla i och hålla ut med STL-arbetet och att skapa uppgifter som utmanar och stöttar på ett sådant sätt så att alla elever oavsett språk- och kunskapsnivå kan inkluderas och utvecklas. Fortsatt fokus på själva syftet med de digitala verktygen; varför, till vad och vad vill jag åstadkomma? Förhoppningen är att fler lärare ser vinsten med STL så att språk för alla, i alla ämnen och det ämnesövergripande arbetet kan få större utrymme. På sluttampen den här terminen har jag och SO-läraren och min kollega Ann Weidenlöv samverkat om uppgifter som att på engelska skriva om och jämföra olika engelskspråkiga länder, och på svenska utforska och skriva om historien bakom ikoniska bilder. Istället för att eleverna lämnar in fyra separata arbeten (sv, eng, hi, ge) så lämnar de in två, vilket minskar stressen för eleverna och underlättar bedömningsarbetet för oss lärare. Det handlar inte bara om att närma sig en andra ordning av arbetssätt utan även om möjlighet till en andra andning för eleverna och oss lärare; bara det en vinst i sig.
Läs och inspireras mer om STL under hashtaggen #blstl på twitter, på Ulrica Elissons blogg Ullis skolsida och här på Pedagog Göteborg:
