Konst kan vara något som både är likt eller också olikt verkligheten. Att få möjlighet att ta del av konst kan ge en kompletterande bild av verkligheten,  som kanske då blir sannare än det verkliga. Scenkonsten är en upplevelse som du oftast delar med andra, som kan stimulera fantasin till att se en annan möjlig verklighet. Det kanske gör livet rikare och roligare, vad tror du?

Att se och samtala om scenkonst ingår i skolans bildningsuppdrag. I läroplanens övergripande mål betonas vikten av demokratiska arbetsmetoder, individstärkande aktiviteter och reflektionsmöjligheter. Detta, tillsammans med förmågan att tolka intryck och att bygga på varandras resonemang, är några av de färdigheter som kan tränas genom att se och tolka scenkonst tillsammans.

Göteborgs Stad har som budgetmål att alla elever i grundskolan ska erbjudas ett scenkonstbesök per läsår. Samtidigt vittnar många pedagoger om att de känner sig osäkra inför hur de ska ta sig an ett eftersamtal.

Fortbildningen består av :

  • En kortkurs om lärares möjligheter att se scenkonst tillsammans med sina elever och hur man kan samtala kring besöket efteråt. Två tillfällen, 16/8 och 30/10.
  • En fördjupningskurs med föreläsningar som också inkluderar att deltagarna ser på scenkonst och har efterföljande analys. Kursen går på kvällstid och omfattar sex tillfällen (september -18 till mars -19)

Information om kortkurs samt fördjupningskurs: https://pedagog.goteborg.se/event/larare-ser-pa-scenkonst-kortkurs/

Anmälan: http://www.stadsteatern.goteborg.se/backa-teater/for-larare/lararkurs/

Göteborgs Stadsteaters VD om sitt första teaterminne

Jag kontaktade Björn Sandmark VD för Göteborgs Stadsteater AB med anledning av att jag läst hans inlägg om ett första scenkonstminne och frågade om jag fick dela det mer er, det fick jag mycket gärna, vilket gladde mig såklart.

 

Björn Sandmark skriver: Min första teaterföreställning såg jag när jag gick i sexan, 1972. Det var på Skolteatern på Göteborgs Stadsteater, Backa Teaters föregångare. I Stenhammarsalen på Konserthuset spelade man en pjäs som hette ”Puke” och som handlade om Engelbrektupproret.

 

Vidare skriver Björn:

– Jag glömmer aldrig fäktningsscenerna ute bland bänkraderna med Göran Stangertz som Karl Knutsson Bonde. Men ett ännu starkare intryck gjorde slutscenen, när Engelbrekt giljotinerades och jag förfärad såg ett huvud rulla ner i en korg vid scenkanten. För ett ögonblick trodde jag på illusionen, att en skådespelare förlorat livet på scenen. Men snabbt förstod jag bättre. Jag har dock inte glömt händelsen och ett av skälen är kanske att den utmärkta klassläraren som arrangerat besöket, åkte dit med oss och efteråt pratade med oss utifrån våra förutsättningar om vad vi hade varit med om. För mig väckte det ett livslångt intresse och nu har jag förmånen att få arbeta med teater på heltid.

 

Björn Sandmark har en bakgrund som lärare och rektor:

 

– Under mina år som lärare på gymnasiet såg jag många föreställningar med mina elever och gjorde mitt bästa för att de själva skulle få liknande upplevelser som jag själv fått av teater som en stark och levande kraft. Idag, när utbudet för ungdomar är större än någonsin och de flesta lever i digitala världar som vi inte ens i de vildaste drömmar hade kunnat föreställa oss, tror jag att scenkonsten paradoxalt nog är ännu viktigare. Det händer något med eleverna när de möter riktiga människor på scenen som gör saker som de kanske bara delvis förstår och till på köpet försöker prata med dem om det efteråt, skriver Björn.

 

Därför skriver Björn:

 

– Backa Teater vill vi hjälpa lärarna att utveckla verktyg som de kan använda för att tala med eleverna på ett sätt som gör att de inte glömmer sin teaterupplevelse i första taget. Därför har vi arbetat fram två kurser som kan vara till nytta för att lärarna ska kunna jobba med eleverna och analysera scenkonstupplevelser och för att eleverna ska våga möta det de möter med öppet sinne.

 

 

 

Till sist önskar både vi på Kulturförvaltningen och Backa Teater genom Björn att Ni tycker det är en bra idé och att Ni vill medverka eller låta Era medarbetare göra det.

Mia Björklund, Konsulent för barn och unga