Det är så lätt att fastna i tankarna på allt man inte klarat av istället för att undersöka det man faktiskt lyckats med och kanske till och med gjort riktigt bra. Om man först tar och tittar på de där misslyckandena som man bär runt på så brukar ryggsäcken lätta lite. Vad är det konkret som jag har gjort som har misslyckats och hur kan jag omvandla det till ett gott råd till mig själv?

För mig personligen är det något av ett misslyckande med alla tider som jag bokar med elever som de ändå inte kommer till. Det leder till att jag blir både irriterad och frustrerad och känner mig ineffektiv. Ett råd till mig själv är att ta reda på mer om varför inte eleverna kommer. Glömmer de bort den bokade tiden? Då kanske jag kan bli bättre på att påminna dem. Vill de inte visa för klasskamrater att de ska prata med en specialpedagog? Då kanske jag måste boka möten vid andra tider på dagen. Utifrån mina misslyckanden ger jag mig själv några goda råd som förhoppningsvis kan minska min stress och frustration nästa läsår. Och om jag väntar med detta till augusti har jag nog glömt det mesta så jag skriver ner råden till mig själv innan jag går på ledighet.

Att utvärdera sitt eget arbete kan vara väldigt känsligt – särskilt att göra det ihop med andra. Det finns en risk att man känner sig blottad och då hamnar i känslor av skuld och misslyckanden, speciellt i juni när många är väldigt trötta efter ett hårt läsår. Här finns en viktig sak som många i skolans värld kan bli bättre på: vi utvärderar inte en person utan ett arbete. Precis som vi säger till eleverna, om och om igen, att det inte är eleven vi betygsätter utan det arbete som eleven visar upp måste vi våga säga samma sak till oss själva. Det är inte oss som personer vi utvärderar utan den arbetsinsats vi gjort under året med de förutsättningar som getts oss.

Men sedan kommer vi till den roliga biten: framgångssagor! För visst har det hänt mycket positivt under året? Petri Partanen pratar mycket om just detta i sin bok Att utveckla elevhälsa. Han skriver att man ska söka efter friskfaktorer och samla på framgångsberättelser. Jag som arbetar i elevhälsan kan sätta mig tillsammans med de andra professionerna och prata om några elever som faktiskt har lyckats trots att det kändes mörkt när skolan drog igång i augusti. Vad var det vi gjorde som fick just den där eleven att klara alla hinder? Vilka personer var inblandade? Vilken positiv feedback fick eleven? Vilka åtgärder sattes in och hur utvärderades de? Vilken typ av möten hade vi med eleven och vårdnadshavare? Vilken typ av samtal har vi haft kring eleven när vi träffats på elevhälsomöten och i andra sammanhang? Förhoppningsvis kan vi se några mönster på vad som krävs för att nå framgång med en elev eller en grupp elever. Det är viktigt att dokumentera dessa framgångsfaktorer och att spara dem i det organisatoriska minnet. Detta blir ett bra underlag att fortsätta elevhälsoarbetet med när höstterminen kommer.

Att får diskutera positiva saker och friskfaktorer är också ett utmärkt sätt att avsluta ett läsår. Känslan av att man faktiskt lyckats gör gott i själen och jag tror att den känslan kan bidra till att nedvarvningen går snabbare. Så småningom, när vi lagt detta läsår bakom oss, så kommer tanken på att få vara med och arbeta med nya berättelser att känns riktigt spännande och plötsligt står augusti för dörren och vi får nya chanser att göra bra saker och bygga vidare på ännu fler framgångsberättelser.