17191083_10155858521173294_4219337548015794495_nDet handlar alltså ofta om val och om medvetna sådana. Att man genom den kunskap man tillägnar sig kan välja att agera å det ena eller andra hållet. Det här har intresserat mig under lång tid och det som jag ofta problematiserar inom mitt ämne. Det och vad eleverna tar med sig från lektionen.

När jag för något år sedan skrev min magisteruppsats undersökte jag hur aspekten hälsa framträdde i undervisningen i hem- och konsumentkunskap och hur detta korrelerade med lektionsplaneringar. Resultatet visade att det fanns en tydlig ambition att arbeta med hälsa och det visade även de lektionsplaneringar som analyserades att man gjorde, fast då främst med fokus på näringslära och verktyg för balanserade måltider. När det sedan kom till själva tillagningen visade dock planeringarna att scones, muffins, pizza och pannkakor var vanligt förekommande. 

Nu vet jag att dessa rätter går att tillaga utifrån en mängd olika anledningar; allt från övande av metoder och test av mjölsorter till hälsosammare varianter av given måltid och pris-, smak- och miljöpåverkansskillnad mellan köpt måltid och egenlagad. Dock kunde jag inte komma ifrån funderingen om denna bakomliggande intention alltid blir så tydlig för eleverna och jag synade därför min egen undervisning. En, för mig, väl genomtänkt lektion med olika typer av pizzadegar och toppingar för att belysa aspekterna hälsa, miljö och ekonomi landade i upplevelsen att man hade fått göra (och äta) pizza. Jag både förstod, förundrades och förargades. Hur vidgar man perspektiven? Hur utvecklar man undervisningen på ett sätt som gör att man faktiskt väljer annorlunda i t.ex. mataffären? Ett ämne med så många möjligheter, men som till viss del fortfarande kör fast i gamla hjulspår.

 

Val mellan diskurser

I maj 2015 publicerades “Don’t give us an assignment where we have to use spinach!: food choice and discourse in home and consumer studies”. En studie av Ingela Bohm, Cecilia Lindblom, Gun Åbacka och Agneta Hörnell där de undersöker elevers val av vegetabilier i undervisningen i hem- och konsumentkunskap. Resultatet gav mig många nycklar, men lika många lås. Det visade sig nämligen att det i undervisningen uppstod en krock mellan de sensoriska och kulturella diskurserna å ena sidan och de hälsofokuserade och utvärderande diskurserna å andra sidan. Det innebar att när eleverna skulle tillaga en måltid som de sedan skulle äta utgick de främst från diskurser som smak och kultur och de valde sällan livsmedel utifrån aspekten hälsa.

Hälsodiskursen fokuserades endast när eleverna visste att det ingick i en uppgift som de sedan skulle bli bedömda på. Hur arbetar man för att komma förbi detta? Och ska man arbeta för att komma förbi detta? Bohm m.fl. problematiserade resultatet genom att påpeka att då val av mat är nära förknippat med den egna individen riskerar eleverna att bli bedömda utifrån sin identitet. De framhöll även att eleverna kan tvingas att argumentera mot sina egna matpreferenser och då mot sin egen identitet. Dock lyfte de fram att om läraren i sin undervisning endast utgår från elevernas smakpreferenser riskerar eleverna att gå miste om undervisning om mat och hälsopromotion.

Kanske är det så att mat är så nära förknippat med den egna identiteten att ämnet hem- och konsumentkunskap endast ska syfta till att ge de breda grundläggande kunskaperna om hälsa, miljö och ekonomi och att valet sedan står individen fritt. Som ett slags bort med pekpinnar och in med alternativ. För även om kunskap om olika diskurser grundar för medvetenhet och ger förutsättningar för välgrundade val är det inte självklart att valet sedan görs i affären, i köket eller på restaurangen. Det vi kan göra, som hem- och konsumentkunskapslärare, är att medvetandegöra de val som vi själva gör i undervisningen. Och såklart, hålla ihop glappet mellan intention och handling.