För stora skor, hattar och kläder som verkar direkt tagna från 80-talets glada dagar hänger på de barnanpassade klädhängarna i det lilla rummet. Rummet angränsar till ett klassrum på ena sidan och till fritidshemmets eget rum, fritidshemmets hjärta, på andra.
Det är viktigt att vi ser vad ni gör, utropar en pedagog till några barn som gått in för att leka i rummet och ställer upp de två dörrarna till rummet på vid gavel.
Några barn har ivrigt slitit åt sig några kläder och börjar konstruera en lek. Idag ser det ut som att det blir en variant på “skola”. Efter en stund kommer en flicka ut från rummet och med bruten stämma berättar hon för pedagogen att några barn minsann stör dem i deras lek, och det är inte första gången de gör det! Med bestämda steg följer pedagogen efter, redo att skipa rättvisa.
Veckorna går. I rummet hänger hattar och kläder oanvända. ”Har du märkt att barnen inte längre leker i lekrummet?” säger den ena pedagogen ”Ja, konstigt” svarar kollegan.
I fritidshemmens systematiska kvalitetsarbete fångas barns behov upp, och uttrycks i läroplanen som en utgångspunkt för undervisningen. Att lek är centralt för fritidshemmets verksamhet kommer sig framförallt av att barn utvecklas, och utvecklas genom lek. Vår roll som lärare i fritidshem behöver handla om att skapa förutsättningar för barns lek, bland annat genom att se över barns lekmiljöer. I läroplanens kommentarmaterial poängteras betydelsen av att stödja barns lek genom att minimera störningsmoment (sid 11). Här behöver vi tänka till.
För många störningsmoment
Det fanns en anledning till att leken upphörde i miljön pedagogerna skapat för barns rollek. Kanske fanns det för många störningsmoment? Barn använde rummet som passage till nästa rum. Barn och pedagoger störde lekens flöde.
Hur kan vi då kvalitetssäkra fritidshemmens lekmiljöer? I det centrala nätverket för fritidshemsutvecklare diskuterar vi ofta systematiskt kvalitetsarbete för fritidshem. Det är givande, inte bara i min roll som verksamhetsutvecklare i stadsdelen (Askim Frölunda Högsbo) utan också i min roll som lärare i fritidshem.
Ett sätt att kvalitetssäkra fritidshemmens lekmiljöer är ta med frågan i de nulägesbeskrivningar eller inventeringarna vi gör över barns behov och intressen. Vad behöver vi underhålla? Vad kan vi utveckla? Vilka förutsättningar finns till exempel för barnen att själva initiera lek?
Genom observation kan vi se över barns lekmiljöer och genom att intervjua barnen kan vi ta reda på hur vi kan anpassa miljöerna efter barnens önskemål, intressen och behov.
Fråga att diskutera:
Hur gör ni för att ge eleverna goda förutsättningar till den egeninitierade leken?
