Det har tagit tre år att få denna struktur att slå rot i vår stadsdels alla skolor och det finns många anledningar att dela våra erfarenheter med kollegor. Så här kommer en återblick på vår resa!
Starten till vårt förändringsarbete var en vilja att strukturera vår kompetensutveckling och vi började därför med att leta efter forskning som vi kunde luta oss emot. Och det visade sig finnas omfattande nationell och internationell forskning! Genom min forskarutbildning i CUL (Bursjöö, 2014) fanns det dessutom många tillfällen att möta forskarna öga mot öga och resonera om hur de många stegen från ord till handling kan gå till. Tålamod och långsiktighet är viktigt för att höja kvaliteten i vår undervisningspraktik.
Mitt lektorsuppdrag har sedan 2013 ett huvudfokus på att sammanlänka relevant forskning med undervisning och kompetensutveckling, och därmed bidra till en förhöjd kvalitet på vår verksamhet. Kompetensutveckling behöver dessutom vara tydligt inbakad i vardagsarbetet för alla för att tillgodose kvalitetskraven som beskrivs av bland andra Hargreaves och Fullan (2012) i form av det professionella kapitalet samt av Timperley (2011). Men det är också viktigt att ha en balans mellan gruppens och individens kompetensutveckling. Vi har nu landat i en rimlig fördelning tycker jag.
Det visar sig även vara viktigt att lägga möda på hur dessa kollegiala grupper sätts samman. Kollegor som arbetar tillsammans med samma elever har sina behov, kollegor inom samma ämnesområden och åldrar på eleverna har sina behov. Dessutom finns ett behov att ur likvärdighetshänseende låta lärare på olika skolor i stadsdelen ha gemensam kompetensutveckling för att diskutera bland annat bedömning och överlämnanden mellan skolor. Det behövde alltså skapas en struktur som fyllde våra behov på både individ-,grupp- och systemnivå.
Framför allt gav forskningen stöd för att det är den gemensamma kompetensutvecklingen som ger mätbara och hållbara förändringar i undervisningspraktiken. Med detta stöd från forskningen bör därför en stor del av tiden användas till kvalificerad kompetensutveckling tillsammans med kollegor. Denna tid kan användas till erfarenhetsutbyte, reflektionstid, kollegabesök, gemensam bedömning av elevarbeten, studiebesök, litteratursamtal etc.
Märk väl att det med kvalificerad kompetensutveckling i forskningen avses planerade insatser som inte är av karaktären hålla ordning på pedagogiskt material och städa, enskilt bedöma elevarbeten, klasskonferenser, elevvårdskonferenser eller annat administrativt arbete. Kvalificerad kompetensutveckling är därför en aktivitet som behöver värnas så den inte ersätts av andra former av arbete. Inför alla planerade insatser ställer vi därför frågan om det verkligen är kvalificerad kompetensutveckling, eller om det är någon annan form av arbete.
När vi var överens om detta grundantagande om vad kompetensutveckling kan vara gällde det att hitta formerna. Innehållet fyllde vi i början med bedömning för lärande, språkutvecklande arbetssätt (tex Reading to Learn), utveckla ämnesundervisningen, nyanländas lärande och mattelyft. Detta innehåll revideras varje nytt läsår eftersom omvärlden och våra behov förändras.
Vi har även använt tiden till läslyft, specialpedagogik, digitala verktyg i undervisningen, neuropsykiatriska funktionshinder och MIK. Huvudsaken är att denna tid varje vecka används till den kompetensutveckling vi identifierat att vi behöver. Det är därför angeläget att alla har en individuell utvecklingsplan som är framtagen tillsammans med rektor.
Fig 1. Centrums långsiktiga kompetensutvecklingsplan
Efter analyser av forskningsöversikter, enkäter till lärare, nationella prov, betyg, samt rapporter från Skolverket(2013) och Skolinspektionen såg jag hur fyra hörnpelare kunde bära upp vår långsiktiga kompetensutvecklingsplan: språkutvecklande arbetssätt, värdegrundsarbete, digital kompetens samt måluppfyllelsefokus (Figur 1). Dessa fyra områden är dessutom integrerade i varandra. Med dessa fyra områden som grund kan vi skapa en tydligare struktur och få en grund för att revidera våra kompetensutvecklingsinsatser.
Även om forskningen ger värdefullt stöd är det inte entydigt hur kompetensutvecklingens form ska vara för bästa resultat. De senaste åren framhålls dock allt oftare en form av kompetensutveckling som pekar på kraften i kollegialt lärande och att lärare delar erfarenheter med varandra. Det skiljer sig från en tidigare bild av att det framför allt var lärares individuella skicklighet som gav undervisningen hög kvalitet. Det innebär att arbetslag, skolor och hela stadsdelen behöver sätta kollegialt lärande i förgrunden. Det är dessutom som Clarke och Hollingsworth (2012) visar oerhört viktigt att kompetensutvecklingsinsatser pågår över lång tid för att vi ska kunna se effekter.
Vi har för att nå våra mål skapat ett förstelärarnätverk i stadsdelen som tillsammans med rektorsgruppen gör förslag att utgå från. De gemensamma dagarna anlitar vi externa såväl som interna presentatörer, med avsatt tid för att arbeta för skapa en röd tråd genom hela grundskolan, ämne för ämne lika väl som ämnesövergripande samarbeten.
Det jag gläds mest åt är att vi de senaste tre åren lyckats ändra synen på hur kompetensutveckling kan vävas in i vardagsarbetet. Denna synvända har lett till att vi nu avsätter en och en halv timme varje vecka i lärgrupper samt fyra heldagar per år som vi gemensamt fyller med kompetensutveckling. Vi kan alltså säga att vi skapat en forskningsbaserad långsiktig kompetensutvecklingsplan. Styrkan i den har prövats genom att innehållet har bytts ut efter våra behov samtidigt som infrastrukturen håller.
Vi har varje år utvärderat våra kompetensutvecklingsinsatser och även sett tecken på hur våra lärare ändrar sin undervisning på flera sätt. Nästa steg är att belysa hur elevernas lärande påverkas. Mina egna reflektioner är att det är en mycket högre nivå på diskussionerna oss lärare emellan efter att vi lagt in kompetensutveckling varje vecka, och därmed också en vassare förmåga att se och analysera den egna undervisningspraktiken i ljuset av forskning och erfarenheter som bearbetats.
Och visst borde väl detta vara självklart i en skola som ska vila på vetenskap och beprövad erfarenhet!?
Referenser
Bursjöö, I. (2014). Utbildning för hållbar utveckling från en lärarhorisont- Sammanhang, kompetenser och samarbete. Göteborgs universitet. https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/36061/1/gupea_2077_36061_1.pdf
Clarke, D., & Hollingsworth, H. (2002). Elaborating a model of teacher professional growth. Teaching and Teacher Education,18, 947 – 96.
Hargreaves, A. & Fullan, M. (2012). Professional capital. Routledge.
Skolverket (2014). TALIS 2013. https://www.skolverket.se/publikationer?id=3293
Timperley, H. (2011). Realizing the power of professional learning. London: Open University Press.
Wiliam, D. (2013). Att följa lärande. Lund: Studentlitteratur
