Det pratas mycket om lågaffektivt bemötande idag. Bo Hejlskov Elven som författat flera böcker i ämnet drar fulla hus var han än föreläser. Lågaffektivt bemötande provocerar många, det skaver eftersom det ifrågasätter våra metoder och sätt att se på och bemöta våra elever.

Psykologen och författaren Ross Greene har ju sagt att barn som kan uppföra sig gör det. Det skriver jag under på, och det får konsekvenser för hur jag agerar när barn inte uppför sig på det sätt jag förväntar mig. Barn som kan uppföra sig gör det. Det innebär att när de inte uppför sig är det för att de inte kan. Det innebär i sin tur att jag som pedagog inte kan bli arg på de elever som inte uppför sig, eftersom de inte kan.

Hur många av er blir arga på elever som inte lär sig läsa tillräckligt snabbt? Nej jag trodde väl det. Ingen lärare skulle svara ja på den frågan. När elever inte uppför sig som vi förväntar oss kan det få konsekvenser för andra elever, genom glåpord eller i värsta fall våld. Därför blir vi så provocerade när vi förstår att vi inte kan bli arga på eleverna.

Jag minns min första arbetsdag som rektor på Hammarkullsskolan. Jag tittade ut över skolgården och bevittnade konflikter. Lärarna kämpar för att få eleverna att sluta bråka. Mina fantastiskt duktiga lärare som gör skillnad för varje elev varje dag. De vänder in och ut på sig själva för att lugna ner situationen. Skolan känns inte trygg. Vi diskuterar och försöker finna lösningar för att skapa trygghet och studiero.

På mitt kontor hänger en tavla med skolans ordningsregler som min föregångare författat tillsammans med lärarna. Ordningsregler i enlighet med skollagens kapitel fem om trygghet och studiero. Ett kapitel som går tvärs emot forskning och beprövad erfarenhet, som utgår från att barn kan uppföra sig om de bara vill. Det är deras motivation det är fel på.

Barn som kan uppföra sig gör det. Barn som uppför sig gör det inte för att det står på en tavla att de inte får slåss eller säga fula ord. Barn uppför sig för att de kan. Oavsett vad skolan har för ordningsregler. Den dagen började mitt förändringsarbete på skolan, att skapa trygghet och studiero genom ett förändrat kunnande kring elever som utmanar. Jag bestämde mig för att vi skulle skapa trygghet och studiero utan ordningsregler. Barn som kan uppföra sig gör det, oavsett vad reglerna säger. Det är fortfarande mitt mantra och det är min absoluta ståndpunkt som jag aldrig kommer vika ifrån.

Idag, ett år senare har vi kommit långt på väg i vår utveckling genom många utbildningar, diskussioner och nätverk. Idag har vi en i många avseenden trygg skola. Vi har lång väg kvar, men vi är på väg och alla går vi åt samma håll och alla arbetar vi efter devisen att barn som kan uppföra sig gör det.

Vi hörs snart igen!

/ Linnea Lindquist, Rektor Hammarkullsskolan i Angered