De senaste åren har antalet nyanlända barn ökat kraftigt i svenska förskola och grundskola. En stor del av dem har föräldrar med kort eller ingen skolbakgrund alls. I sin doktorsavhandling har Susanne Duek, universitetslektor vid Karlstad universitet, följt sex av dessa under ett år. Syftet var att studera hur barnens läsande och skrivande ser ut i deras hemmiljö och deras möte med förskolan/skolan.
– Vi vet att det vi har med oss hemifrån har stor betydelse för hur vi lyckas i skolan. Jag var intresserad av hur samspelet mellan skolan och hemmet funderade för den här gruppen elever, vilka läsande- och skrivandepraktiker de har med sig in i skolan. Det finns nästan ingen forskning alls om den här elevgruppen, säger Susanne Duek.
Nästan ingen tryckt text i hemmet
De barn som Susanne följde hade i princip ingen tryckt text i hemmet, varken böcker eller tidningar. På modersmålet fanns det ingen text alls. Det svenska tal och text de mötte var istället nästan uteslutande via TV och dator. Trots det klarade de sig lika bra i skolan som andra nyanlända barn.
– De hade en väldigt stark motivation och de slet hårt. En av flickorna hade väntat i flera år på att få börja i skolan och barnens mammor som inte själva hade fått gå i skolan motiverade barnen.
Det här var något varken förskolorna eller skolorna i Susannes studie förstod. Istället förutsatte de att barnens vårdnadshavare inte kunde hjälpa eleverna, och kunde till exempel säga saker som att ’du får läxhjälp här på skolan eftersom dina föräldrar inte kan hjälpa dig med dem’.
– Jag är säker på att de förskollärare och lärare som jag mötte ville väl. Men det kan bli väldigt fel. Alla föräldrar är en resurs för barnens lärande. Även de som inte kan prata eller läsa svenska. Det måste skolan ta tillvara på. Det finns andra sätt att nå dem och som de kan hjälpa till på.
Kontakten med hemmet behöver förbättras
Susanne Duek.
En viktig slutsats i Susannes forskning är vikten av höga förväntningar, och att samverkan mellan hemmet och skolan behöver förbättras. Pedagogerna som hon träffade sa själva att de kände de nyanlända barnen sämre än andra barn. Det berodde delvis på bristande kartläggning, men framför allt på att kommunikationen med hemmet inte fungerade.
– Det behövs en bra kartläggning när barnen kommer till förskolan eller skolan. Men pedagogerna behöver också ha ett interkulturellt förhållningssätt. Det betyder att man är nyfiken på och öppen för andra kulturer. Det kanske inte är så lätt att förstå hur det är att vara en flykting, men det är viktigt att man är nyfiken och vågar ställa även de svåra frågorna.
Till exempel var det många pedagoger som tyckte det var känsligt att prata om religion med barnens vårdnadshavare. Det ledde till att de byggde upp egna antaganden istället för att förstå hur det egentligen var.
Det är också viktigt att föräldrar får bra information.
– Vi tar för givet att alla vet hur skolan fungerar. Men så är det inte alltid. Därför är det viktigt att lyssna in föräldrarna. De jag träffade var till exempel oroliga för att lämna ifrån sig sina barn till skolan. Det är inte så konstigt när de befinner dig i ett nytt land som du inte känner till. Jag mötte också föräldrar som inte visste att svenska skolan var avgiftsfri eller att deras barn hade rätt att få modersmålsundervisning.
Samtalen i vardagen är svårast
De första samtalen mellan hem och skola måste ske via tolk, säger Susanne. Men i vardagen finns det oftast inte någon tillgänglig tolk. Det var också de här informella vardagssamtalen, till exempel i kapprummet vid hämtning och lämning eller korta skriftliga meddelanden, som var svårast att få till. Därför behöver man utveckla andra vägar för kommunikation. Modersmålslärare, studievägledare, digitala verktyg eller barn och elever går till exempel att använda.
– Man kan också bjuda in föräldrarna till skolan så att de får se hur det ser ut. De kanske aldrig har varit i en svensk förskola eller skola. De skulle kunna vara med på till exempel idrott eller slöjd. Det är ämnen som inte finns i alla länder.
Vid sidan av kartläggning och interkulturellt förhållningssätt, är det också viktigt att det finns en samsyn kring flerspråkighet på förskolan eller skolan. Med det menar Susanne att alla språk ses som en resurs i lärande och att alla språk är synliga i skolan.
– Vi lär oss bäst på det språk vi kan bäst. Därför ska alla barn få använda alla sina språkliga resurser i skolan. Men det handlar också om att se barnen och ge dem ett erkännande, att visa att hela deras identitet är viktig och värdefull.
– Dessutom är det berikande för alla barn att komma i kontakt med fler språk. Det rustar dem för dagens globaliserade värld.
Flerspråkighet och interkulturellt förhållningssätt
De barn som Susanne följde hade nyligen börjat i förskolan eller skolan. Hon säger att de ”slet till sitt max med skolarbete och läxor”. Men för att de ska hålla uppe sin motivation och klara av hela skolgången, även när de kommer upp i högre årskurser där det blir än viktigare att kunna läsa och skriva på svenska, krävs det att skolan tar hand om deras lust att lära. För att det ska lyckas behövs det en samsyn kring flerspråkighet och interkulturellt förhållningssätt.
– Skolledaren sätter en prägel på hela verksamhet. Därför är det viktigt att hen har en positiv syn på flerspråkighet och att personal erbjuds kontinuerlig fortbildning i de här frågorna. Det är också viktigt att det skapas mötesplatser för samverkan klasslärare, studiehandledare och modersmålslärare.
