Sarah hade varit borta från skolan i två år när hon fick kontakt med Hikikomori-gruppen. Det började med en incident på skolgården som gjorde att hon blev rädd för att gå till skolan, och i takt med att dagarna och veckorna gick blev det allt svårare att komma tillbaka. Sarah blev deprimerad och gick knappt utanför dörren.
— Jag gick hem till henne två gånger i veckan och vi började bygga en relation. Det var egentligen småsaker. Vi skojade tillsammans. Vi städade, läste recept och lagade mat tillsammans. Jag drog ut henne på gatan. Vi gick promenader, säger Lino Fernandes, familjebehandlare som arbetar med Hikikomori Lundby.
Steg för steg vågade Sarah återigen ta plats i världen. Hon åkte utomlands som volontär. Idag studerar hon på halvtid på gymnasiet med anpassad studiegång och praktiserar halvtid.
Hikikomori i Lundby
Hikikomori startade som ett projekt i flera stadsdelar för fyra år sedan. Idag lever det kvar som ordinarie verksamhet i Lundby och är en samverkan mellan Grundskoleförvaltningen, Utbildningsförvaltningen, Individ och familjeomsorg, och Samhälle och Kultur. Den breda samverkan är en av framgångsfaktorerna. Det gör dels att de har ett stort nätverk och dels att de har flera olika kompetenser i stödet till ungdomarna.
— Man kan säga att vi är som en extra vuxen. Vi börjar med att lära känna ungdomarna och får dem att bli trygga med oss. De ska inte känna att vi är på dem hela tiden och tjatar, utan att vi är med dem där de befinner sig och följer med dem på den här trappan de ska uppför. Jag brukar säga att de äger fjärrkontrollen till sina liv, säger Lino.
Målgruppen är barn och ungdomar i åldrarna 13–20 år, som är skrivna i stadsdelen Lundby och som är hemmasittare, det vill säga har hög frånvaro i skolan och också saknar annan sysselsättning. Verksamheten är frivillig och bygger alltså på att ungdomarna och deras vårdnadshavare vill vara med
— Jag har aldrig träffat ett barn som vill sitta hemma. Det har jag aldrig gjort. Det här är barn som av olika anledningar har tappat förmågan att själva ta sig till skolan. Oftast börjar de att vara hemma av en särskild anledning, men sedan fortsätter de att vara hemma av en annan anledning. De tycker det att det är för jobbigt att gå tillbaka, blir deprimerade och tycker inte att det är någon idé att försöka gå tillbaka till skolan. Många har utvecklat social fobi och många har autism eller adhd, säger Maud.
En länk mellan skola och hem
Hikikomori vänder sig inte till kriminella, missbrukare eller ungdomar som har behov av behandling. De slussas istället vidare till rätt hjälp. Hikikomori vänder sig inte heller till ”korridorsvandrare” eller ”skolkare” eftersom det är skolans ansvar att få elever med ett fungerande socialt liv att också gå in på lektionerna. Istället ser de sig som den ”saknade länken mellan skola och hem”. Dels kan de göra saker som skolan inte göra, som till exempel att gå hem till ungdomar, dra med dem på aktiviteter eller hjälpa dem med hemuppgifter, och dels kan de lösa upp fastlåsta positioner mellan hem och skola.
—Det har ibland blivit missförstånd mellan skola och hem, säger Maud.
Hikikomoris stöd beror helt på ungdomens behov. Det kan vara att skaffa sig dagliga rutiner och få hjälp att kunna sova ordentligt, att komma utanför lägenheten eller börja med en fysisk aktivitet. Det kan också vara studie- och yrkesvägledning, hjälp med att skriva cv och att söka praktik eller jobb.
Mycket kontakt med lärare och skola
Hikikomori kan också följa med till skolan, vara med på möten i skolan eller hjälpa till med hemuppgifter. Ibland är det misslyckanden i enskilda ämnen eller med läxförhör som har varit den första utlösande faktorn till att eleven stannat hemma.
När ungdomen återvänder till skolan kan man hjälpa till att lägga upp anpassad studiegång och har tät kontakt med lärarna.
— Vi förbereder lärarna på att de kommer tillbaka. Det är viktigt att det inte blir en massa uppståndelse. Alla frågor som följer är ibland nämligen det främsta hindret när det gäller att få elever tillbaka till skolan, säger Maud.
Nästa steg är att gå framåt i lagom takt. Det viktiga är att inte eleverna hamnar i samma problem igen.
— När de kommit igång med skolarbetet måste vi ibland bromsa lärarna. De kan tycka att nu är hon eller han på banan igen och då kör vi på som vanligt. Men det har vi byggt upp kan raseras snabbt. Ett annat klassiskt misstag är att skolorna tar bort elevassistenten få fort det har börjat gå bra. Då är risken att allting rasar, säger Maud.
Utanförskap är en tragedi
Varje person som återgår till studier eller arbete är en stor individuell och samhällelig vinst. Alternativet är ett liv i utanförskap. Det är oftast en stor tragedi för individen och kostar också samhället stora resurser. Fler än sex av tio av de barn och ungdomar som får hjälp av Hikikomori återgår till studier eller får annan meningsfull sysselsättning.
— Det är fantastiskt att se ungdomar gå från misär och elände till att må bra. Det här är det mest tillfredsställande jobb jag har haft, säger Maud och fortsätter:
— Jag vet vad de här barnen och deras vårdnadshavare går igenom. Oftast tycker man att det är vårdnadshavarna som brister och de får rådet att rycka upp sina barn och bära dem till skolan. Men så enkelt är det inte. Du kan inte tvinga ett barn som ofta är minst lika stort fysiskt som dig själv.
Skolan måste agera direkt vid frånvaro
I många fall hade situationen helt kunnat undvikas. Det börjar ofta med en konkret anledning. Det kan till exempel vara skolmisslyckande, mobbning eller långvarig sjukdom. Men sedan eskalerar det till depression och social fobi.
— Många ringer oss för sent. Om barnen inte har mått psykiskt dåligt innan, så gör de det definitivt när de varit hemmasittare ett tag. Är det en för djup psykisk ohälsa kan vi inte hjälpa, säger Maud.
Det misstag som skolorna gör är att vänta för länge innan de ingriper.
— Skolan får inte låta det gå för långt. De måste ha ett systematiskt arbetssätt för att uppmärksamma frånvaro. Idag kan de här barnen glömmas bort. Det är en tragedi om ingen från skolan hör av sig eller att skolan nöjer sig med att skicka ett sms var tredje vecka. Vi är på skolorna och säger att de måste höra av sig minst en gång i veckan så att inte eleverna känner sig bortglömda.
Giltig frånvaro kan dölja sociala problem
Maud vill helst att Hikikomori kopplas in redan vid 20 procents frånvaro. Skolorna måste också vara uppmärksamma på att giltig frånvaro kan dölja ogiltig frånvaro.
— Skolorna måste alltid ta reda på varför barnen inte kommer till skolan. Ett barn vågade inte gå till skolan när det var läxförhör. Nu har vi tagit bort läxorna för honom. Skolorna ska inte heller alltid lita på föräldrarna. De kan komma med bortförklaringar som att han var trött, småsjuk eller hade ont i magen.
— Framför allt ska skolan aldrig sluta att höra av sig och fråga hur de mår. Ibland är det som med sörjande människor, man frågar inte av rädsla för att såra. Men de här barnens liv blir inte värre av att skolan frågar hur de mår. Man kan också göra hembesök. Lärare kan tycka att de redan har många uppgifter utöver undervisning, men kan man få mycket tillbaka genom ett enkelt hembesök. Det räcker att visa sig i dörren, säga hej och frågan hur barnet mår.
