En Journal Club är som en bokklubb kring kortare vetenskapliga texter, en modell som sedan länge använts inom medicinområdet – ett lättsamt, informellt och socialt sätt att hålla sig ajour och samtidigt en möjlighet att träffas och diskutera hur relevant det som behandlas i texten är för den egna praktiken och också för att träna och utveckla färdigheter i kritisk läsning. Det sista är nog så viktigt, för det publiceras också en hel del som inte riktigt håller den kvalitet man kan kräva av vetenskaplig text.

På senare tid har Journal Clubs använts allt mer inom skolområdet och pionjären på området, Beth Greville-Giddings, har samlat sina goda råd för att komma igång på en egen hemsida där jag skamlöst plankade konceptet. Efter att ha skjutit projektet på framtiden i nästan ett år, så hade vi torsdagen den 23 mars äntligen ett första Journal Club-möte på Utbildningsförvaltningens kansli. Var det besvärligt att ordna? Nej knappast. Journal Clubs är definitivt något jag kan rekommendera.

Principerna för Journal Clubs är enkla:

  • Det krävs en mötesledare som organiserar Journal Club mötena. Inte allt för betungande, men dock.
  • Alla på en arbetsplats ska vara inbjudna att delta. För utbildningskansliet innebar det alla olika yrkesgrupper som jobbar här.
  • Deltagandet är helt frivilligt.
  • Ett Journal Club- möte ska inte ta mer än en timme.
  • 2-4 gånger per år kan vara lagom ofta, intresset får avgöra.
  • Journal Clubs är inte möten för att planera vad man ska göra! Att låta samtalet alltför mycket gå in på hur man kan införa det man läst, resulterar bara i en mindre kritisk diskussion och mer okritiskt godtagande av det man läst. (Men naturligtvis, om det kommer upp några lysande förslag, så är det ju inget som hindrar att läsa på lite mer och boka en uppföljningsmöte för att planera).

Hur går det till?

Alla inbjudna får i god tid tillgång till den text på 10 – 20 sidor som ska diskuteras – tillsammans med en kort sammanfattning.

Agendan är enkel och alltid densamma:

  1. Utdelning av dagens val av Bisqiuts! (d.v.s. fikabröd i form av finare kex/kakor – så här skriver Beth: ”Slutligen, det viktigaste som behövs är ”bisquits”! Tillgång till något att äta är ett av särdragen hos medicinens mest framgångsrika Journal Clubs, ganska mycket för att muta folk att komma och att bli på gott humör.”).
  2. Mötesledaren läser en sammanfattning av texten och delar ut den om någon inte har den med sig.
  3. Diskussion och analys – parvis eller i grupper om högst 4 personer – med hjälp av ett antal fasta frågor för att hålla sig på rätt spår.
  4. Val av text för nästa tillfälle – oftast ett par förslag att välja mellan
  5. Anteckningarna sprids till alla inbjudna efteråt

Fasta frågor som kan användas till alla slags Journal Club texter

  1. Vilken sorts text är det här?
  2. Vilka antaganden/hypoteser baseras den på?
  3. Vad är det som påstås?
  4. Finns det stöd eller bevis i texten för det som påstås?
  5. Håller jag/vi med och instämmer? Eller håller jag/vi inte med? Varför?
  6. Har författarna skrivit om motsägelser eller konkurrerande hypoteser?
  7. Har författarna skrivit om etiska dilemman eller partiskhet i sammanhanget?
  8. Är det här relevant för oss? I så fall hur?
  9. Borde vi utforska ämnet ytterligare? / Idéer eller förslag till förändringar hos oss?

Vilka texter kan man välja?

Det första kriteriet är att det får inte vara för långt. Texten ska vara möjlig att komma igenom i en diskussion på en timme. Samtidigt kan kanske en populärvetenskaplig text vara upp till 20 sidor medan en artikel ur en vetenskaplig tidskrift, med mängder av referenser inskjutna i texten och kanske diagram och tabeller dessutom, behöva vara betydligt kortare. Här finns en hel skala med olika svårighetsgrader att välja mellan, allt från bloggposter som refererar vetenskaplig forskning eller ordentligt utvärderad beprövad erfarenhet till andra änden med snåriga artiklar om former av effektmätning, fulla med matematiska formler, eller teoretiska resonemang som närmast kräver att man är påläst innan.

Ett annat kriterium är att ämnet ska kunna intressera alla och inte vara för snävt. Alla på en arbetsplats ska kunna bjudas in. Det betyder inte att en text som t.ex. handlar om bedömning i ett ämne inte kan vara intressant för lärare i andra ämnen eller för en skolledning som ska administrera sådan verksamhet. Exempelvis kamratrelationer angår alla i en skolorganisation och det finns många fler sådana teman.

Hur gjorde vi?

För vårt första tillfälle, torsdagen den 23 mars, valde jag texten Trust in Schools-A Core Resource for School Reform i hemmagjord översättning (Förtroende i skolan). Eftersom jag inte har rättigheterna kan jag tyvärr inte dela med mig av den, men originalet finns här:http://www.ascd.org/publications/educational-leadership/mar03/vol60/num06/Trust-in-Schools@-A-Core-Resource-for-School-Reform.aspx

För att göra det enkelt fick först alla anställda på kansliet en inbjudan att fylla i en Google-enkät med först information om Journal Clubs och sedan frågor: om det lät intressant och man kunde tänka sig att delta och i så fall ville ha en inbjudan i Lotus, om man kunde tänka sig text på engelska, om tisdag eller torsdag 15.15 var bäst som tid och slutligen om man hade tips på favorit-”bisquits”. Efter påminnelser och anslagna affischer hade jag fått in 27 svar, de flesta mycket positiva till iden och ungefär hälften som ville ha en inbjudan i Lotus till det första tillfället.

I slutändan blev det bara åtta personer som deltog på plats, flera fick förhinder i sista stund men lovade att läsa texten ändå. Vi samlades i pausutrymmet och inledningen blev en kort presentation av författarna, Barbara Schneider och Anthony Bryk och helt kort om det gigantiska Chicagoprojektet som artikeln handlar om.

För att göra insamlingen av gruppernas anteckningar enkel, fick det också bli en Google-enkät där svar på de fasta frågorna fylldes i. En lärdom där var att det nog är enklare att först skriva på papper och sedan skriva in svaren efterhand när man kommit överens (eller kanske inte kommit överens).

Efteråt diskuterade vi om ett nästa tillfälle och alla var överens om att det varit roligt och intressant, att det var bra att få tillfälle att diskutera annat än bara det vardagliga och praktiska, att vem som helst kan delta och att alla ville ha ett tillfälle till innan sommaren. Någon tyckte en engelsk text nästa gång, men i så fall kortare, för att göra sig bekant med terminologi och uttryck. Ett annat förslag var konsekvenser för kärnverksamheten av ekonomistyrning. Sammanlagt tog det precis en timme.

Text: Sara Hjelm