– När jag kom hit hade Skolinspektionen sju anmärkningar på skolan och en trygghetsenkät visade att eleverna inte mådde bra. Jag kände att ska jag stanna kvar här måste jag göra någonting, säger Sabina Islamovic, som började som rektor på Rannebergsskolan 2011.
– För mig är inkludering ett förhållningssätt. Det handlar om hur vi förhåller oss till barnen, hur vi ser och bemöter dem och om vårt genuina intresse för varje barn. Sedan är vi i personalen olika, barnen är olika och deras behov likaså. Vi har ett uppdrag att skapa förutsättningar för att möta de olikheterna och ge barnen ett jämlikt bemötande, på ett sätt som passar varje barn. Likvärdig skola handlar ju om att vi bemöter barnen på olika sätt, för att de är olika.
Sabina Islamovic menar att förhållningssättet skapar en acceptans för att alla är olika och är olika bra på olika saker. Förutom förhållningssätt och bemötande handlar inkluderingsarbetet på Rannebergsskolan om rent praktiska anpassningar.
– Ibland är det det fysiska behovet som styr, ibland handlar det om att eleverna behöver vara i en liten grupp, likväl som att de hittar sin plats i den stora gruppen. Barnens behov styr och de ska hela tiden ha känslan av att de är inkluderade – att det här är min skola, min klass, mina kompisar och min lärare.
Struktur och stödjande lärmiljö
På Rannebergsskolan arbetar personalen mycket med struktur, rutiner och tydliggörande pedagogik. Det handlar till exempel om bildstöd och individuella scheman. Och vare sig det handlar om ett individuellt schema eller ett gruppschema ska det vara tydligt så att eleverna vet vad som händer under dagen, vad de ska träna på och vad de har för mål. Skolan jobbar mycket med störande och stödjande lärmiljö, att se vad i lärmiljön som stör lärandet och vad som tvärtemot underlättar det.
– Vi hade till exempel en studiedag som uppstart för inkluderingsarbetet, där vi tog kort på hur det såg ut i klassrummen och sorterade in det i störande och stödjande lärmiljöer. Sedan tog vi bort det som hindrade elevernas lärande och anpassade så att eleverna inte skulle bli störda och kunde hålla fokus. Någon kanske har en viss typ av sittunderlag, en annan har en skärm på bordet. Det handlar om att se var de kritiska momenten för barnen finns. I klassrummet? I matsalen? På rasten? Vi måste göra anpassningar överallt där det behövs.
– Målet är inte bara att de ska lyckas i min skola, utan i livet. De måste lära sig att acceptera varandra. De som inte har förmågor eller strategier för olika saker ska få verktyg av oss, för att klara av det de inte klarar av. De verktygen och strategierna blir vårt uppdrag som skolpersonal. Ett inkluderande förhållningssätt handlar inte om ett visst barn eller en viss lärare – det är för alla och något som hjälper alla.
Parallella processer hos personal och elever
För att uppnå ett bra inkluderingsarbete måste rektorn jobba mot personalen och skapa en inkluderande känsla hos den, menar Sabina Islamovic.
– Mitt fokus i utvecklingsarbetet är lärarna och deras fokus är eleverna. Det innebär att det pågår parallella processer på organisations-, grupp- och individnivå.
– Det kollegiala lärandet är viktigt. I arbetslagen jobbar vi med att se varandras styrkor och resurser och fundera över vad pedagogerna kan förändra i sitt arbete för att eleverna ska känna sig inkluderade.
Som rektor måste jag också våga ställa frågor till pedagogerna, frågor som kan upplevas provocerande och obehagliga, men som kan vara nödvändiga för att reflektera över vårt förhållningssätt och vad vi gör. Det är aldrig barnen det är fel på, men det kan bli fel på miljön och förhållningssättet. Vi i personalen lär av varandra, liksom av barnen. Varje elev som utmanar oss är en lärandesituation.
För att uppnå en god, inkluderande lärmiljö finns det mycket skolledaren måste tänka på, berättar Sabina Islamovic.
– Man måste som ledare först och främst vara medveten om vilka resurser och kompetenser man har. Vad har vi, vad saknar vi och hur kan vi komplettera? Vad kan jag som rektor få för stöd för att driva processen?
Att som skolledare vara klar och tydlig med vad man vill uppnå och hålla i det är viktigt, säger hon.
– Det handlar om att stå upp, stå ut och stå kvar. Att driva utveckling ingår i mitt uppdrag, men jag brinner också för det. Jag växer som rektor när pedagoger och barn upplever att de lyckas.
Eleverna utvärderar
För att lyckas med inkluderingsarbetet har Sabina Islamovic använt Specialpedagogiska skolmyndigheten, där hon också jobbar halvtid. Alla pedagoger på skolan arbetar inkluderande, men en inkluderingspedagog har hjälpt till att bygga kompetensen på skolan och stöttat lärare, elever och föräldrar.
– Högre måluppfyllelse för barnen är målet för vårt arbete. Det når vi genom ett
gott bemötande och inkluderande förhållningssätt som bygger på studiero, anpassningar och elevernas delaktighet.
Varje år får eleverna utvärdera arbetet genom att svara på en elevenkät.
– Utifrån deras svar gör vi förändringar som behövs. Det som är väldigt tydligt i enkäterna är att när vi vuxna tar ansvar, engagerar oss och skapar förutsättningar så händer något med barnen.
Sabina Islamovic ser hur arbetet de senaste åren har gett resultat.
– Förra året gav Skolinspektionen oss grönt på allt. Vi såg även hur elevernas resultat på de nationella proven i svenska och matte förbättrades. Vi ser att det ger resultat. Vi har också fått en tryggare organisation. Medarbetarna fyllde i en trivselenkät i våras och den visade att pedagogerna trivs med sitt arbete. Det är viktigt, för det här arbetssättet kräver mycket av en pedagog. Här är du som pedagog viktig och ditt förhållningssätt är viktigt.
Tips på fortsatt läsning
Att skapa effektiva team av Susan Wheelan, 2010.
Fundamental Challenges and Dimensions of Inclusion in Sweden and Europe av Per Skoglund, 2014.
Konstruktivt ledarskap i klassrummet och på skolan av Stefan Hertz, 2014.
OBM-ledarskapets psykologi av Leif E. Andersson och Mira Klintrot, 2013.
Riktlinjer för inkludering – att garantera tillgång till utbildning för alla, Svenska Unescorådet, 2008.
