Starten var den nationella läsa-skriva-räkna-satsningen som genomfördes åren 2008-2012. Inom Göteborgs stad kom den att fokusera på det breda förhållningssätt som utarbetats av Teachers College Reading and Writing Project, Columbia University i New York. Därefter har Center för skolutveckling haft årligen återkommande fortbildningsdagar, ofta med inbjudna föreläsare från New York.

– Det handlar om förmågan att förstå texter på djupet, läsa mellan raderna och att bli en skicklig skribent som tror på att den egna rösten har en viktig plats i samhället. Den demokratiska tanken är viktig, att alla elever ska utbildas till demokratiska samhällsmedborgare, säger Lisa Molin, lektor med inriktning mot literacy och skolans digitalisering, som arbetar på Center för skolutveckling.

lisa_2

Lisa Molin, lektor, Center för skolutveckling. Foto: Katarina Gunnarsson Strandberg

Teachers College Reading and Writing Project är en pedagogisk tankesmedja som skapades på 1980-talet som ett svar på sjunkande resultat i läsförståelse och skrivande. I över 30 år har nu forskare och yrkesverksamma lärare i nära samverkan utvecklat framgångsrika strategier. Utgångspunkten är en bred forskningsbas som inte bara utgår från forskning om läs- och skrivutveckling utan också hur tydliga strukturer, till exempel för bedömning och undervisning, kan utvecklas i klassrummet.

– Syftet är att eleverna ska bli självständiga och klara så mycket som möjligt på egen hand. De ska kunna koncentrera sig på målet med lektionen och inte behöva fundera över hur lektionen ska gå till eller vem de ska jobba ihop med. Det ska jag som lärare ha arbetat fram så att eleverna känner sig trygga med allt sådant, säger Karin Olsson, utvecklingsledare på Center för skolutveckling som arbetar med fortbildning kring just reflekterande läs- och skrivundervisning.

Minilektion och modellerande lärare

Även lektionen ska ha en tydlig struktur. Det kan vara att eleverna först samlas och läraren håller i en ”minilektion” som varar i högst 10-12 minuter. Längre än så är det svårt att upprätthålla elevernas koncentration. På minilektionen ska det ges tydlig information om vad målet med lektionen är och vad eleverna ska göra. Ett sätt är att läraren ”modellerar”.

– Det betyder att jag som lärare visar först. I skrivning kan det vara att jag först skriver en väldigt enkel instruerande text, och när eleverna sedan ska utveckla sina egna texter och göra dem fylligare börjar jag med att utveckla min egen text så att eleverna ser hur man kan göra, säger Karin.

Genom att läraren modellerar och eleverna först får träna på samma sak med till exempel sin ”pratkompis” innan de testar på egen hand blir de mer trygga med uppgiften och även mer självständiga. Av samma anledning är det viktigt att skola in eleverna i grunderna för hur man läser, skriver och samtalar med varandra.

– Alla vet hur man pratar. Men det är inte säkert att alla kan föra ett samtal där man lyssnar och delar med sig av sina tankar och undringar. Till en början kan det handla om att träna eleverna i att titta på varandra, och att en pratar och den andre lyssnar. Vidare kan det vara att vi övar oss på hur man framför en åsikt, som kanske skiljer sig från kamratens, på ett sätt som bjuder in till fortsatt samtal.

Stöttning

För att stötta eleverna i detta kan läraren rita upp bilder på hur ett samtal förs på till exempel ett blädderblock. Ifall de glömmer bort sig kan de titta på den. Stöttningen kan också vara i form av ”stödfraser”, eller en lathund, som hjälper eleverna i hur de skulle kunna uttrycka sig och hur de kan komma vidare i sitt samtal.

karin_2

Karin Olsson, utvecklingsledare, Center för skolutveckling. Foto: Katarina Gunnarsson Strandberg

Det är också viktigt att inte gå för fort fram.

– I planeringen av undervisningen är det lätt att ta för stora steg. Det är bättre att stötta eleverna att ta små steg framåt så att alla lyckas, säger Karin.

Ett sätt att få koll på vad som är elevens nästa steg är att läraren kontinuerligt har så kallade ”vägledande samtal” och gör anteckningar i en pärm.

– När jag pratar med eleven kan jag berömma något hon klarat av, och samtidigt ta ett beslut om något jag vill undervisa henne i. Det gör jag en kort notering om i pärmen så att jag kommer ihåg det. Det här är en sorts formativ bedömning. Om flera har samma svårighet kan jag planera en minilektion om just det.

Utgå från elevens förutsättningar

Lisa och Karin betonar att reflekterande läs- och skrivundervisning är ett förhållningssätt till helheten, inte en färdig metod. Det handlar om att hela tiden anpassa undervisningen efter elevernas förutsättningar.

– Om det är något som inte funkar måste jag gå tillbaka till mig. Vad har jag gjort för fel? Hur kan jag ändra på undervisningen? Jag måste verkligen tänka igenom allt jag gör i klassrummet, säger Karin.

Det handlar också om att utgå från elevernas erfarenheter och verkligheter, och att lyssna på dem.

– Elevernas tankar om en text som vi har läst högt är lika viktiga som mina. Vi samtalar i klassrummet och lär av varandra. Det är tydligt hur deras självförtroende och tro på sig själva växer när de kan uttrycka sig och samtala med varandra. Det ger ringar på vattnet i alla sammanhang. Det är en demokratisk rättighet att kunna uttrycka sig och att tas på allvar.

 

Läs mer om Anna Månsson Nylunds undervisning på Landamäre: Läsning mellan raderna

Läs en intervju med Landamäres rektor: Rektor skapar förutsättningar

 

Tips på fortsatt läsning

Färdplan för klassrummets läsundervisning av Lucy Calkins, 2015.

Mellan raderna : Strategier för en tolkande läsundervisning av Britta Stensson, 2006.

Berätta mer! Skrivundervisning för årskurserna F-3 av Lucy Calkins, Zoe White och Amanda Hartman, 2010.