- Hur använder du digitala verktyg i din undervisning?
– Vi har inga digitala verktyg än, men vi väntar på att få. Vi har haft en ipad för hela klassen, och det har blivit så snurrigt att jag valt att inte använda den alls, utan kört storgruppsundervisning via projektor med min dator. På det sättet har jag kunnat arbeta så som jag skulle ha velat arbeta om vi hade haft en till en. Jag har haft lektioner på storskärm där jag lärt eleverna att använda ett program, leta fakta och så vidare och så har jag skickat med dem länkar som blivit en läxa de fått lösa på sina enheter hemma. Det har blivit lite av en tvärtommodell (flipped classroom). Det har också blivit mycket trollande med knäna, till exempel när vi har jobbat med programmering. Vi har jobbat mycket med analog programmering. Eleverna har fått programmera en kompis att måla en streckgubbe eller programmera en kompis att gå, att ta upp en sak och så vidare. De tycker det är superkul och de förstår att det inte är jättesvårt.
Sedan har vi startat upp ett klassinstagramkonto (@planerad_fisk) som fungerar som ett fönster för vad klassen gör. Barnen är så medvetna om att jag jobbar med den och kommer med egna idéer om vad vi kan lägga ut. De blir medvetna om att kunskapen inte är statisk; vi gör detta tillsammans och det kan förändras. Jag lär mig mycket av dem också och är ödmjuk inför min okunskap och vad de kan. Men nu när vi ska få datorer och ipads så att det blir en till en känner jag stor förväntan. Det är väldigt positivt, för det kommer underlätta mycket.
- Hur skiljer sig användandet av digitala verktyg sig åt i dina olika ämnen?
– Det skiljer sig inte åt. När eleverna lär sig ett nytt program, en ny plattform eller att programmera till exempel, så lär de sig ett till sätt att ta till sig kunskap. Det kvittar vilket ämne det är, på ett sätt hänger allt ihop och eleven får bara ett verktyg till i sin låda. Sedan kan de i sin kunskapsinhämtning välja det verktyget om de vill.
- I ett drömscenario, hur skulle du vilja jobba med digitalisering på din skola?
– Det är flera saker jag ser framför mig i ett drömscenario. Först och främst tycker jag att alla lärare ska få en adekvat utbildning som gör att de är trygga, vilken nivå de än kommer ifrån från början. Om till exempel en lärare startar upp projekt på skolan och lägger ner mycket arbete så blir det inget mer än bara den lärarens projekt, på grund av okunskap eller en rädsla hos kollegorna att göra fel. Då känner jag att det inte räcker för Göteborgs stad att skicka oss på en stuediedag med några timmars kurs för att lära oss om IT. Det kan snarare förvärra för de som redan tycker det är osäkert att lära ut. Kunskaperna är så olika, så först och främst måste alla lärare i lugn och ro få bli lika bekväma att arbeta vid dator som whiteboard. Man ska inte behöva vara orolig för att det går fel. Det handlar ju om att förstå att man inte kan förstå allt. Använd dig av ungarna i så fall! Lärare måste först och främst känna sig trygga annars blir det pannkaka.
Nästa del i mitt drömscenario handlar om att ha en lättåtkomlig plattform. Det spelar ingen roll om det är skolans egna eller något man själv bygger upp via Google eller något gratisprogram – vad som helst som underlättar för lärare och elever att mötas. Tekniken ska underlätta kommunikation och inte tvärtom, som många känner nu. Det ska vara en plattform utan onödiga steg, som är lika enkel som facebook. Så inte utvecklingssamtalen handlar om hur eleverna ska få tag på sitt lösenord.
Den tredje delen handlar om en till en, att alla elever ska ha en dator eller platta, som också färdas mellan hemmet och skolan. Där ska allt hända och vi slipper lösa papper och det underlättar allt från arbete till läxor. Då får de jobba på en plattform på nätet under dagen och kan ta med det hem.
Sedan förstår jag att detta inte skulle fungera, men i ett drömscenario skulle jag vilja ha en teknikansvarig på skolan på en hundraprocentstjänst. Det hade minskat de grå håren för lärare som är lite mer obekväma med frågan. Tänk att ha någon som kan svara på frågor, hålla i en röd tråd, och även någon som kan underhålla en plattform – kanske till och med ha en pedagogisk utbildning, som en bibliotekspedagog, som kan hjälpa skolan att utveckla arbetet i klassrummet. Det är önsketänkande, men vore ascoolt.
- Vem är du nyfiken på?
– Lucy Andersson, lärare i svenska och SO, förstelärare språk- och kunskapsutvecklande didaktik SO, 7-9, Gamlestadsskolan. De frågor jag vill ställa är:
- Hur arbetar du för att utveckla språkförståelsen för flerspråkiga elever?
- Har du några konkreta råd eller tips att ge till lärare som känner sig otillräckliga när de arbetar med flerspråkiga elever?
- I ett drömscenario, hur skulle du vilja att skolan skulle arbeta med språkutveckling för svenska 2-elever?
