Begreppet inkludering fick sitt genomslag i Salamancadeklarationen, där ett stort antal regeringar och internationella organisationer enades kring att förskolor och skolor bör anpassa den ordinarie verksamheten utifrån barns och elevers olika behov.
Inkludering innebär att extra anpassningar och särskilt stöd så långt som möjligt sker i en sammanhållen lärmiljö. Det blir då en fråga för hela verksamheten och en del av skolans demokratiska uppdrag.
Samsyn behövs
I sin rapport Ledarskap för inkludering ger Mats Widigson, fil dr och lektor med inriktning mot likvärdighet och social inkludering på Center för Skolutveckling, en bild av inkluderingsarbetet i Göteborgs Stad idag. Rapporten bygger på intervjuer med rektorer, förskolechefer, specialpedagoger och lärare. En slutsats är att det finns många olika bilder av vad inkludering innebär.
– Alla är medvetna om att synen på inkludering är olika. Det betyder att vi måste ställa oss frågan: Vad innebär inkludering på min skola? Vi måste ta upp de olika synsätten till diskussion. I det finns ett frö till att kunna utveckla verksamheten, säger Mats Widigson.
På skolorna kan det dock saknas tid för att arbeta strukturerat med inkludering.
– Vi har så mycket arbetsfrågor och praktiska frågor att lösa. Därför måste vi medvetet anstränga oss och använda de kunskapsfördjupande mötena för att diskutera hur vi gör för att jobba inkluderande.
Etos och organisation
I rapporten talar Mats Widigson om begreppet inkluderingskapacitet och vad som kännetecknar en organisation som har stora möjligheter att lyckas med inkluderingen.
– Skolledaren behöver ha ett starkt etos, det vill säga känna starkt för att skapa en lärmiljö som fungerar för alla barn, inte bara när det gäller barnen utan också gentemot personalen. Ledaren behöver ha i sig att alla har något att bidra med.
Men det behövs också en bra struktur där inget barn faller mellan stolarna och en flexibel organisation där verksamheten byggs utifrån den situation som barnet befinner sig i.
– Grundverksamheten behöver vara så bra att vi kan hantera elevers olikheter. Det ställer höga krav på att man är flexibel i sitt sätt att undervisa och att organisera verksamheten efter elevernas behov.
Granskning, självkritik och tillit
Mats Widigson betonar också vikten av att upprätthålla inkluderingskapaciteten. För det behövs granskning, självkritik och tillit:
– Jag är övertygad om att alla rektorer och förskolechefer vill lyckas med alla barn men de måste ständigt utmana sig i hur detta ska göras. Risken är att man tänker: Det här gör vi redan, vi kan redan det här. Rektorer och lärare måste hela tiden fundera på hur de kan förbättra. Då är det viktigt med ett tillitsfullt utvecklingsklimat där det som är svårt med uppdraget läggs på bordet, säger han.
Pilotförskola och skola Askim/Frölunda/Högsbo
Kenneth Wallengren, sektorschef Utbildning i Askim/Frölunda/Högsbo, håller med om att inkludering definieras på olika sätt.
– Jag tror att många uppfattar inkludering som att det handlar om att undvika särlösningar, som till exempel särskilda undervisningsgrupper. Detta är en aspekt. Men inkludering handlar också om ett bredare uppdrag. Det innebär att alla barn och elever ska ha en bra skolsituation.
I Askim/Frölunda/Högsbo är ett hälsofrämjande och förebyggande elevhälsoarbete centralt i inkluderingsarbetet. En förskola och en skola är sedan ungefär ett år tillbaka pilotskolor för inkludering i syfte att hitta metoder och arbetssätt som sedan kan spridas till övriga förskolor och skolor i stadsdelen.
– Det viktigaste inkluderingsarbetet bedriver vi varje dag i ambitionen att skapa goda lärandemiljöer för alla barn och elever. Vi har i stadsdelen två inkluderingspedagoger, eller inkluderingsutvecklare, som stöd för att lyckas med det. De ingår också i ett större nätverk i staden för att få ett större perspektiv på frågan och att lära av varandra.
Som sektorschef måste han själv tro på idén med en inkluderande förskola och skola och kommunicera den idén, anser Kenneth Wallengren.
– Inkluderingsarbetet aldrig blir färdigt. Vi måste hela tiden utveckla våra metoder i att möta alla barns behov och att hitta lösningar som passar alla barn. Som sektorschef bidrar jag genom att på strategisk nivå skapa förutsättningar för det arbetet.
