Det var 27 år sedan Pierre Ekdahl lade rörtången på hyllan och blev yrkeslärare i VVS.

– Jag har fått en uppdaterad referensram. Nu kan jag hämta exempel från sex månader tillbaka i tiden istället för nästan 30 år, säger han. Vilken skillnad! Det är så lätt att bli betraktad som ett ”bäst före-datum” av mina elever annars. Och att jag fortfarande klarar mitt gamla yrke är ett ovärderligt kvitto.

Under så många år så hinner det hända en hel del i ett yrke, och Pierre var osäker och nervös innan han skulle ut i ”verkligheten”.

– Frågor som ”platsar jag fortfarande”, ”räcker mina kunskaper” och ”kommer jag att testas extra hårt” dök upp. Det var ovanligt och en nyttig erfarenhet att själv bli testad när det annars brukar vara tvärtom. Men jag blev väldigt väl mottagen och har fått mycket positiv respons på min praktik från flera håll – från flera yrkesgrupper, från nuvarande elever och från tidigare elever som jag mött ute. Detta var den bästa fortbildning jag fått och den var mycket utvecklande.

Praktik på på gamla arbetsplatsen

Pierre praktiserade på sitt gamla VVS-företag där han jobbade innan han skolade om sig till lärare. En vecka med en montör som han var klasskompis med på gymnasiet och som även varit lärarkollega ett par år. Den andra veckan var han på ett nybygge tillsammans med en montör som han varit lärling hos en gång i tiden. Ett kärt återseende.

– Jag fick en bred bild av hur det är att jobba i VVS-yrket idag. Mycket har förändrats på 27 år.  Många nya hjälpmedel har tillkommit och många tunga moment försvunnit. En VVS-montör tjänar bra idag och det finns betydligt mer av arbetsmiljötänk, men det är också ett högre tempo och ett ökat ansvar på montören. Sist men inte minst, det har blivit bättre med den ibland rätt så råa byggjargongen som fanns på min tid.

Hur var det att jobba med något annat?

– Det var skönt att känna att jag gjort något konkret och att få feedback med en gång. Som lärare får jag ett kvitto på mitt jobb först när mina elever får anställningar. Att vara ledig när jobbet var slut klockan fyra och att vara fysiskt trött istället för psykiskt var också ovanligt.

Vad lärde du dig?

– Jag lärde mig använda nya maskiner och verktyg och att arbeta med nya material. Men också hur viktigt det är att jobba ergonomiskt och använda modern skyddsutrustning, att jobba mer strategiskt, vara noggrannare att läsa instruktioner, hänga med på ritningen och läsa föreskrifter. Det kommer jag att föra vidare till eleverna. Jag tänker att man kan köra rollspel för att spegla olika situationer som de kan möta innan de går ut på praktik.

Flera vinster

Att låta yrkeslärare gå ut på praktik är inte bara fortbildning för den enskilde. Det finns flera fördelar.

– På arbetsplatserna är de jätteintresserade av skolan och av vad eleverna får lära sig nu för tiden. Andra yrkesgrupper på bygget där jag praktiserade påpekade att de inte haft några yrkeslärare ute på praktik. Skolan får tillbaka bättre och gladare lärare och eleverna får tillgång till ny kunskap. Det är också ett sätt att marknadsföra skolan, att locka till sig nya handledare och yrkeslärare och att kvalitetssäkra elevernas praktikplatser.

– Det är väl rimligt att en yrkeslärare kommer ut minst var femte år och att en sådan praktik är varierande och speglar verkligheten på olika sätt. Men det måste komma från yrkeslärarna själva och vara återkommande. Och det är lämpligt att passa på när eleverna gör sin APL, säger Pierre Ekdahl.

Läs en intervju med Pierre Ekdahls rektor

Läs mer om statsbidraget som gjorde praktiken möjlig