• Kan ni beskriva syftet och målet med det lekprojekt ni driver?

– Syftet är att göra leken tillgänglig för barn med interaktions- och samspelssvårigheter.  Att komma igång med en lek tar tid. På förskolan blir barnens lek ofta avbruten, till exempel för att vi ska fruktsamling och gå ut på bestämda tider. Då hinner barn med samspelssvårigheter aldrig fram, säger Barbro Matson.

– Vi två har olika kompetenser och ingångsvinklar i det här arbetet. Jag är förskollärare men också dramapedagog i botten, och Barbro är specialpedagog. Det började med att vi skapade lekgrupper på Levgrensvägens förskola, där vi jobbade med sagodrama utifrån olika sagor, säger Susanne Martorell.

– Jag blev inkopplad när det gällde barn med samspelssvårigheter. De svårigheterna blir ofta synliga i leken. Jag funderade på hur de barnen kan komma in i lekgrupperna, hur vi kan skapa förutsättningar för dem. Så vi pratade med vår förskolechef Pia Kraus och Specialpedagogiska Skolmyndigheten (SPSM), säger Barbro Matson.

– I den reviderade läroplanen lyfts också leken fram mer än tidigare, och vår chef har valt att satsa på lek på sina förskolor. Vi har dessutom fått projektpengar från SPSM för att utveckla en metod och ett arbetssätt för att öka delaktigheten för barn med samspelssvårigheter. Och att sprida detta bland pedagogerna i verksamheten, säger hon.

  • Varför valde ni leken som metod?

– Det finns många anledningar att välja leken som verktyg. Det sociala samspelet i leken är så avgörande för din utveckling, både den sociala och den empatiska  säger Susanne Martorell.

– Vi jobbar med fantasilek. I fantasileken kan du gå in i en roll och bli någon annan. Det är viktigt för att barnet ska kunna sätta sig i någon annans kläder, och för att utveckla sin empati. Att leka är att bli människa.

– Lekgrupperna består av fem-sex barn, varav ett-två barn har samspelssvårigheter. När vi väljer ut de andra barnen vill vi ha en dynamisk grupp, som ska kunna både ge och ta, och som kan det här med turordningsregler.

– Barnet själv får bestämma vilken roll det vill ha i fantasileken. Det gör att det aldrig hamnar i en situation där det kan göra fel. När barn med samspelssvårigheter får välja roll själva så vågar de vara med. För då har de kontrollen. Om vi säger ”du ska vara prinsessa” kanske de inte vet vad en prinsessa är. Så om de vill välja Batman får de vara Batman, och bestämmer själva hur det är. Eller som ett barn, som valde att vara kokosmjölk!

– Leken är fri, men sen har vi vissa ramar. Tydliga förutsättningar och en struktur, som skapar trygghet. Vi börjar med att barnen går in i sagoringen – då kliver de in i sagans värld. Sen frågar vi: Vem vill du vara idag? Om de har svårt att välja kan vi ge förslag.

– När alla valt sin roll så bygger vi kojor. Alla måste ha någonstans att bo och alla får genom detta sin trygga plats. Vi inleder leken med att säga: ”Vi leker att det är natt. Nu sover vi”. Så lägger vi oss i våra kojor. Så frågar vi: Var är vi nånstans? ”På månen”, svarar kanske något av barnen. Eller så kan vi föreslå: Vi är i Afrika! Pedagogen frågar barnen: Vem ska jag vara? Vill ni att jag ska vara något farligt, eller något snällt? ”Farligt”, kan barnen svara då. ”Men hur ska jag vara farlig?”. Då får barnen bestämma att till exempel ”Du ska komma och äta upp oss”. Sedan bestämmer vi tillsammans att jag är en krokodil och bor i en flod. Och när barnen kommer ner till floden och ska dricka vatten, då hoppar jag upp och försöker ta dem, säger hon.

– Barnen lägger själva till händelserna i storyn – det är de som styr. Men vi pedagoger kan också gå in och påverka när vi ser att det behövs. Om ett barn som har svårt för samspel vill vara katt så kan jag vara kattmamman som finns bredvid. Men jag kan också vara någon som är lite mer utmanande, säger Barbro Matson.

– Vårt mål är att utveckla ett slags lekvärld, en historia som blir vår. Flyter leken på väldigt bra kan vi backa lite och ta en mer passiv roll.

  • Vilka resultat har ni sett?

– Vi ser att barn med samspelssvårigheter får en annan status i gruppen, det blir någon för de andra. Alla barnen har ju en roll i leken, och alla blir sedda. Efteråt kan de andra barnen säga: ”han kan ju prata också”. Till och med barn som de andra tidigare varit rädda för har blivit en del av gruppen genom leken, säger Barbro Matson.

– Vi ser att det påverkar relationerna i gruppen även utanför leken. Interaktionen mellan barnen ökar. Även konflikthantering kommer in på ett naturligt sätt. Barnen är så inspirerade och motiverade i leken att komma vidare, att de gärna förhandlar och kompromissar, säger Susanne Martorell.

– Det blir också ett starkt relationsskapande mellan barnet och pedagogen. Och det minskar i sin tur konflikterna i barngruppen i stort, säger Barbro Matson.

– Lekgrupper fungerar bra även när barnen har olika språk. Jag har jobbat många år med lekgrupper i Hammarkullen där det är en mångspråkskultur. Lek är “outstanding” när det gäller språkutveckling, just för att barnen är så motiverade, säger Susanne Martorell.

  • Ni har också testat original play (lek- och rörelsemetod som erbjuds inom Kulturterminen, Kulf/Kulis i Göteborgs stad). Hur skiljer sig det från leken i ert lekprojekt?

– Leken i original play är väldigt fysisk. Det kan beskrivas som ”lek på björnungars vis”, där pedagoger och barn är på en mjuk matta på golvet. Det finns något universellt i det sättet att leka som finns hos alla djur, även människan, säger Susanne Martorell.

– Det handlar om att följa de icke verbala signalerna i samspelet mellan barn och barn-pedagog.Vi ser att det är ett bra komplement till annan lek, och det är bra för barn som saknar ett verbalt språk.

  • Vem är ni nyfikna på? 

Malla Täckholm, som är förskollärare och ateljerista (bildpedagog) i stadsdelen Centrum. Våra frågor är:

– Vad innebär ditt uppdrag som ateljerista?

– Vilka svårigheter/möjligheter ser du i din roll?

– Hur kopplas arbetet i ateljén ihop med arbetet i projektgrupper?