Ibland är det lätt att titta sig omkring och tycka att alla andra ser så lugna ut, har läget under full kontroll och alltid genomför välplanerade, lyckade lektioner. Kanske ser det ut som att jag är en av de där alltid välplanerade, lyckade lärarna, särskilt här på min blogg? Jag lovar, det är jag inte! Jag genomför många lektioner som jag inte är nöjd med, planeringarna håller oftast inte och jag sliter mitt hår många gånger under veckorna.
Det är de där guldkornen som kommer emellanåt som jag som lärare lever på. När en elev fattar, får en insikt eller säger något helt fantastiskt, det är det vi måste hålla fast vid och ta fram när stressen och hjulet snurrar fort. Eller att kunna planera något bra med kollegorna, inspirera och inspireras av varandra. Kanske måste vi alla bli bättre på att ibland ta tre djupa andetag och påminna oss om vad det viktigaste uppdraget är: eleverna och lektionerna? Kanske behöver vi också bli ännu bättre på att stötta varandra och verkligen säga de där positiva orden som vi tänker om andra lärare men inte alltid får fram?
Idag har jag i alla fall satt igång att lite lätt planera upp de första dagarnas läs- och skrivundervisning. Sedan gammalt vet jag att både läs- och skrivnivån hos eleverna sjunker under sommaren och är beredd på det. Jag har satt ihop nya pratkompispar och tänker att det är bra att ägna en stund varje dag i början av terminen åt parläsning. Eleverna älskar det och det är bra lästräning. När jag sätter ihop mina pratkompispar tänker jag i första hand på nivå. Det är bra om eleverna är på ungefär samma nivå för att båda två ska utvecklas och för att en inte ska ta över.
När vi parläser brukar jag använda mig av småböcker, Vingböcker, som vi har i klassrummet. De finns i många olika nivåer och jag delar ut dem till barnen. Paren får sätta sig på olika ställen i klassrummet och jag uppmuntrar dem att inte läsa för högt. Jag brukar rita och skriva en instruktionskarta tillsammans med eleverna som visar hur de ska sitta, bredvid varandra med boken gemensamt i knät och hur de kan läsa till exempel: “med en röst”, varannan rad, varannan sida osv. Med små ettor är jag väldigt noga med att de ska peka med fingret under orden/raderna. I år är mina elever stora (treor) men där finns vissa som fortfarande läser mycket bättre med fingret under raden.
Vad gäller planeringen av högläsningen har jag inspirerats mycket av dessa böcker:
Det allra viktigaste i början av terminen (och egentligen alltid) är att lägga fokus på en undervisning som uppmuntrar och skapar bokslukare. I böckerna ovan kan du få exakta lektionsplaneringar och ett upplägg att följa. Det passar inte mig och min klass utan jag inspireras av lektionsplaneringarna, gör om, gör till mitt och kommer inte att utgå ifrån boken Tigern av Kate Di Camillio i min undervisning just nu (som planeringen i del ett utgår ifrån).
Jag har varit och lånat Glasbarnen av Kristina Ohlsson och hoppas att den ska bli en succé. Till en början kommer mina läslektioner att fokusera mycket på inre bilder, karaktärer och pratkompisarnas boksamtal. Jag kommer att försöka hinna med en återsamling varje dag efter elevernas egen läsning där de får möjlighet att diskutera det lästa med sin pratkompis med hjälp av olika stödstrukturer, till exempel startmeningar. Om jag inte är noga att hjälpa dem med strukturen är det lätt att fokus försvinner och samtalen ebbar ut eller fortsätter på en väldigt ytlig nivå. 
Mina minilektioner kommer att handla om inre bilder, inre bilder kopplat till karaktärer och att börja skapa teorier kring karaktärer. Vad kännetecknar då en bokslukare? Jo, precis som Lucy Calkins och Kathleen Tolan skriver, så identifierar sig en bokslukare med karaktären, känner med hen och kan visualisera det de läser. Det låter kanske lätt som en plätt för oss som redan älskar att läsa och har slukat böcker sedan barnsben men idag finns det många elever som kämpar med att skapa inre bilder, kanske främst vid den egna läsningen av olika anledningar (till exempel; språksvårigheter, läsförmåga, koncentrationssvårigheter med mera).
Jag ska försöka hinna med att blogga om mina lektioner, de som blir lyckade i alla fall 😉 och kanske försöka lägga in minilektionsplaneringar också om det finns tid och intresse. Det jag kommer att ägna mig åt nu är att läsa igenom Glasbarnen och förbereda den första högläsningen samt de första minilektionerna. Jag försöker alltid i så stor utsträckning som möjligt använda mig av högläsningsboken som modelltext i minilektionerna för att skapa sammanhang. Ett tips till mig själv och andra är att inte planera högläsning eller många minilektioner för långt i förväg. Det känns ofta bra att skapa många lektioner när känslan och tiden finns men så händer något på vägen: eleverna förstår inte, lektionen var för svår eller något liknande och du måste ändå planera om.
Ett annat tips är ändå att alltid planera högläsningen innan genomförandet av den. Det kan vara lätt att tänka att det går att köra lite på känn, stanna upp när det känns bra och ställa frågor eller be eleverna diskutera något. Problemet är att det då oftast slutar med att man som lärare ställer samma slags frågor. Förbereder du läsningen innan vet du bättre vad du vill åt och det blir garanterat mer genomtänkt och djupare diskussioner eleverna emellan.
Som första skrivserie har vi bestämt oss för att arbeta med berättande text/korta stunder. Vi jobbar med gemensamma skrivserier på skolan vilket jag tycker är så bra. Det skapar ett sammanhang för eleverna, de känner igen sig i klassrummen när de tittar på väggarna och ser instruktionskartorna, och självklart är det lättare för oss lärare att samplanera och inspirera varandra. Som avslutning i våras hade vi till exempel en poesiutställning eftersom alla arbetat med detta vilket ger kraft och sammanhang.
Mina elever har skrivit korta stunder flera gånger förut, eftersom de ska börja trean, och jag känner att jag kommer sätta ribban högre nu än förut. Vi har övat mycket på att få in känslor, ljud, miljöbeskrivningar med mera i texterna och det hoppas jag att de kommer ihåg med lite repetition. Vad jag i förväg tror att många behöver bli bättre på är att verkligen få grepp om vad en kort stund är och träna på att dra ut på en liten stund. När jag bläddrar i Glasbarnen ser jag flera exempel på hur Kristina Ohlsson har gjort som jag tror att jag ska kunna använda i undervisningen som komplement till mina egna modelltexter.
Så här ser vår planering över skrivserierna ut på Landamäreskolan läsåret 2017-18:
augusti- september: berättande text, “korta stunder”
oktober-november: instruerande text
november-december: sagor
Jullov!
januari- februari: faktatexter, “allt om”
mars- april: berättande text (har man då arbetat med korta stunder i början av terminen kanske det fungerar att skriva i tredje person nu, för de äldre eleverna)
maj-juni: poesi
Tack för att du läste ända hit! Stort lycka till med uppstarten av det nya läsåret. Nu håller vi huvudet kallt, klappar om varandra och fokuserar på rätt saker (en uppmaning riktad kanske framförallt till mig själv?).
